Sidor

tisdag 8 augusti 2017

Kryssbollar och klump i magen.

Sista veckan på semestern. Igår kunde man se att många gick tillbaks till jobbet vilket väckte en liten ledsen klump i min mage...jag är inte redo. Inte alls.
Tanken på att återvända till ekorrhjulet är jobbigt. Vill inte. Och då är det inte jobbet i sig, utan just ekorrhjulet....

Det blev även lite lugnare här ute, tystare..
Jag får verkligen jobba på att vänja in tanken på att det är dags.
Det känns dock inte som att vi varit här i drygt 3v bara, det känns som vi varit här hela våren, tack vare alla långhelger osv.
Sen gjorde vår Spanien-resa det som att sommarlovet började där, trots att jag jobbade 3 veckor emellan efter midsommar.
Men sommaren blev så lång. Kan jag göra så nästa sommar, kommer jag nog att göra det.
Troligen blir det ingen utlandsresa då (nu rinner det ju pengar till en massa annat...) men jag kommer nog att ta semester flera dagar innan midsommar och ett par efter för att sen jobba ett par veckor igen.
Troligen blir det läger för båda barnen nästa sommar och lite sånt och då är det ju bra att jobba.
Jag har även en tanke på att ta en eller ett par semesterdagar per vecka i början av sommaren, för att köra långhelger innan den "riktiga" semestern tar vid.
På det viset får man ju också en lång sommar och med litet tur ser man en del sol. :-)

I söndags hade vi det värsta åskovädret på hela sommaren!
Vi vaknade sent och maken och jag tog en pw direkt innan frukost, nåja, brunch. Vi har ett favvoställe vi inte varit till på hela sommaren som vi traskade till och satte oss på en brygga och bara insöp hela stället.
Det blåste rätt duktigt och gick höga vågor men var så härligt! Man känner verkligen att man lever och får luft när man är vid havet.
Det var en skön promenad och att vara själva en stund och hinna prata till punkt. Det blir ju väldigt intensiva veckor när det händer mycket, barnen är med oss dygnet runt och det kommer och går folk hela tiden. Vilket är otroligt härligt, men ibland behöver man bara rensa lite i tankarna.
När vi satt där såg vi bokstavligen hur regnet drog in över land och vi hann bli rejält blöta innan vi var hemma.
Det regnade så att vi knappt såg handen framför oss! :-) Helt galet!

Väl hemma, konstaterade vi att det inte blev mycket annat gjort den dagen, så vi drog ner alla persienner i vardagsrummet, kröp ner under varsitt täcke och hyrde ett par filmer.
Då och då drog åskan in och hela huset hoppade och sen vräkte regnet ner. Hur mysigt som helst! :-)

 Det känns ju i luften att det inte är sommar längre, utan sensommar och tidig höst. Doften blir helt annorlunda, men härlig. Årstiderna här ute är helt annorlunda än "i stan"...
( Dock har det idag varit riktigt varm i solen. )
Som tur är känner vi likadant hela högen inför att återvända, så vi förstår varandra när vi emellanåt dippar lite.
Det är en sorg att behöva lämna. Så det gäller att tänka mycket på hur privilegierade vi är som kan vara här hela året, så ofta vi bara kan.
Ofta har man ju ett ställe på Gotland eller i Dalarna och dit piper man inte över en helg bara. Så där tänkte vi helt rätt när vi köpte här. :-)
Det är som vanligt med oss när vi väl bestämmer något så går vi in i det med dunder och brak, fullt ut vilket sätter massor med både känslor och saker i gungning.
Det är ju faktiskt inte längre sedan än mars i år, som vi landade i beslutet att det är här vi ska vara.
Innan har vi njutit av stället men inte varit lika dedikerade och säkra på att vi ska bo här.
Vi tittade ju på ett stort hus, väldigt lantligt en liten bit ifrån barnens skola och det var ju det som fick oss över kanten liksom.
Jag hade verkligen velat bo där, ett fantastiskt hus och läge, verkligen. Där blev vi tagna på sängen kan man säga över hur stark den känslan var.
Då hade vi ju behövt sälja det här och när det kom till sin spets och vi kände att vi inte var helt beredda på det, ja då ramlade ju polletten ner.
Ibland behöver saker ställas mot sin spets för att bli tydliga. Sen är det jobbigt att det blev så tydligt var vi inte vill vara.
Radhuset är en praktisk plats, inget mer än så. Vilket nu framöver mycket tydligt kommer att bli ett ställe vi är på för att det är praktiskt, på vardagarna.
Men det blir inte många lediga minuter där.. :-)
Och det är ju lite som förhållanden, om man går in i dem lite halvdant och tvekande, då blir det ofta inte så mycket mer.. Men när man väl bestämmer sig för att det är VI, då händer det grejer! :-)
Och det har det gjort nu kan man säga.
Det är som att vi sett huset för första gången, med helt nya ögon. Som vi har städat denna sommar och rensat!
Allt ifrån små skåp, till rum, till förråd och garage.

Vi har haft fantastiska veckor och vi kan inte gnälla på vädret som många gjort. Det verkar ha varit otroligt lokalt där mångas sommar regnat bort.
Vi har haft massa sol och jätteskönt.
Jag kan bara summera vår sommar som härlig på alla sätt. Varm, solig, äventyrlig med massa gemenskap och busigt. :-)
Igår tillbringade vi hela dagen i "civilisationen" och vi konstaterar ju att vi blir mer och mer allergiska mot stan!
Det är också löjligt hur snabbt det har gått sen vi bestämde oss för att inte bo kvar så länge till...
Att fastna i bilkö både på vägen in och vägen hem.
Att leta parkering och behöva ställa sig på ett jättetokigt ställe. Att hålla i barnen och säga "akta nu så du inte blir påbackad där det är så trångt"...
Usch!
Både maken och jag tittade på varandra och konstaterade att vi inte vill det här längre.
Så vår tidsplan om 10 år är det värsta scenariot.
Jag tror att vi flyttar ut tidigare än så. Och jag måste tänka så. :-) Det är det som håller ihop mig just nu.
Om 2-3 år, kan vi bo här under hela sommarlovet. Då är barnen så stora att dom klara sig själva även här.
Om ytterligare 5-6 år, klara dom sig även i skolveckorna...
Så jag tror att tidsspannet på heltid är om 7 år och att vi bor mer eller mindre halvtid om 5.

Nåja, igår var vi otroligt busiga, ja lite galna faktiskt.
Vi tittade på varandra och undrade "är vi inte lite väl galna nu"? Men va fasen, vi lever bara en gång och det gäller att njuta NU.
Det är en känsla jag har med mig oftare och oftare ju äldre jag blir, att "Sen" kanske inte blir.
Om man skjuter på allt till Sen, då kanske sen inte kommer?
Att hitta balansen att både drömma och planera för "sen" men även kunna njuta nu är jätteviktig för mig.
Men, det här kommer att bli otroligt roligt, åter runt. Och vem vet, det kanske blir en ny hobby för mig och maken, som vi tar vidare till lite andra nivåer när barnen inte längre är så små...
Det är lite väntetid dock.... *hehe*

Det var som sagt otroligt skönt att komma ut igen på eftermiddagen och bara sätta sig på trappan och njuta.
Vi har en liten ekorre som är fullkomligt orädd, som satt i ett träd och tjattrade.
Den hoppade inte iväg även när jag ställde mig under trädet och fotade. :-)
Så kul att se. Vi har nämligen en katt i området som är en fena på att jaga och äta upp ekorrar! :-(
Häromveckan åt han flera stycken, det var bara svansen kvar!
Och härom morgonen, när husse satte ner fötterna i golvet, trampade han på något mjukt och kletigt och upptäckte att hela rummet var fullt av fjädrar!
Där satt katten, skitnöjd och visade vad han jagat ifatt! Usch!

 Den här hoppas jag undviker kattens revir dock.

På kvällen gick vi ner till havet med ett par grannar och fiskade lite. Mest är det ju mysigt att sitta på bryggan och njuta av solnedgången.
Det är så vackert att man tappar andan lite.


Någon fisk fick ingen...tur att det inte var middag! :-)

 Sådana här kvällar tar jag med mig och lägger varmt om hjärtat för att plocka fram när det blir vinter.


Idag åkte maken iväg på lite uppdrag och vi stannade kvar.
Jag städade cykelförrådet och började sen titta lite på de lösa blommorna jag har. Många har nu vuxit klart och blommat ut.
Dags att göra lite sensommarsnyggt innan vi återgår till vardagen.
Minme och jag åkte till Granngården för att se om det dykt upp något att ersätta de utblommade med och det fanns det!
Kryssbollarna är fantastiskt fina! Helst skulle jag ju ha mängder tillsammans för effektens skull.

Tanken var att just den här uppdateringen skulle vara sista grejen jag gör i trädgården för nu. Sen bara binda upp och vattna när vi är här.
Men- sen kom jag att tänka på att jag kanske ska försöka hitta en till New Dawn ros att gräva ner.
Vi har ju bestämt att behålla den lilla söta björken som står mitt på tomten och jag har satt en klematis där som ska få klättra upp så långt den orkar.
Men, jag vill ha en ros där med...kanske två. Och hinner jag plantera dem denna sensommar, så hinner dom ju ta sig rätt bra till våren redan.
Om jag "råkar" springa på en så köper jag nog. :-) Annars blir det första uppdraget till våren.

Jag får se.
Nåja, nu ska vi suga ut det sista dagarna. Stora tjejen kommer ut, vi ska hjälpa en granne med en logistikgrej och hans ska i sin tur hjälpa oss med lite grejer.
I morgon ska jag städa trädgården, tvätta av alla spadar och trädgårdsgrejer och hänga dem på plats osv.
Torsdagen får bli städning inomhus och lite packning. Fredagen ska vi åka iväg och ha skoj med en hög grannar.
Och på lördag, måste vi åka tillbaks till radhuset.
Vare sig vi vill eller inte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar