Sidor

fredag 17 november 2017

Så vore det helg.

Ah. Fredag!
Så skönt med fredag.
Många tycker ju att det är skönt med fredag för att jobbet suger. Men det gör inte jag. Fortfarande när jag påbörjat år 4 (vilket ju är helt galet!) så har jag otroligt roligt! Omväxlande och lärorikt. Och bra chefer i flera led.
Idag hade vi ett möte hela avdelningen och vår högsta chef bad oss tänka på vad som var det bästa med vår avdelning. Många tänkte ju direkt på våra projekt och allt vi gör, men hon sa "jag hoppas att ni alla tänkte att det som gör vår avdelning så bra, är ni. Alla människor här är det som gör avdelningen."
Det är skönt att höra av högsta chefen.
Nåja, veckan har varit full av möten.
Vårt stora projekt som går av stapeln om ett par veckor rullar på. Igår var vi på besök där vi ska vara och träffade två nya personer som är ansvariga projektledare där.
Det har alltid varit bra samarbete oss emellan, men nu kommer det att bli magiskt!
De som nu deltar är två stjärnor!
Man känner direkt om personer man ska jobba med är lösningsfokuserade eller inte. Det här kommer att bli så bra! :-)
Veckan innehöll också ett annat bra möte, men som gav mig ont i magen, efteråt. Det tog flera dagar innan jag förstod varför jag kände mig olustig, för inget hade egentligen gått fel.
Jag var på plats mest för att lyssna och rapportera hem hur läget var och vad som hänt efter att en större organisation dragit sig ur.
Men sen, slog det mig, flera dagar efteråt, vad det var som skavde hos mig.
Vi satt nämligen sju vita, framgångsrika kvinnor i ett rum, där det klev in lika många, inte alls lika privilegierade, för att nästan böna och be om att få behålla det projekt man dragit igång.
Det blir ju liksom så.. fel...
De är ju i direkt underläge och så utelämnade. Och där satt vi och pratade OM dem, inte med dem.
Och tog beslut om deras framtid.
Även om alla i rummet vill dem väl och faktiskt jobbar och sliter för att behålla och utveckla projektet, så är vi ju ändå i maktposition.
Det slog mig också att det finns så många som aldrig kommer in i samhället på riktigt, utan är på undantag och kommer att leva hela livet på någon form av bidrag.
De kommer aldrig att ha en pension att leva på.
Det är så sorgligt att vi inte lyckats med att få in alla i samhället och låter alla utveckla sin egen förmåga som jag är säker på finns.
Annars hade man aldrig kunnat ta sig över hela världen, ofta till fots, för att komma hit.
Men, vi klappar dem på huvudet och sätter dem på bidrag.
Massor med märkliga regler sätter stop för människor som har driv, som vill och som kan.

Så- jag tycker att det är skönt med helg.
Att komma hem, klä av sig jobbkläderna, dra på sig mjukbrallor och tofflor. Jag menar, det finns inte så mycket som slår den känslan.

Den här fredagen höll för ovanlighetens skull full fart hela dagen.
Annars brukar allt krut läggas på de andra dagarna och fredag brukar var kort och mötesfri.
Men idag började vi som sagt med stormöte.
Sen långa benet före till ett annat möte, där vi återigen inser hur viktigt det är att vi faktiskt träffas!
Att ta saker över mail eller telefon ÄR inte samma sak som satt sätta sig runt ett bord och ha en dialog.
Nu fick vi insyn i andras utmaningar och kunde på plats säga "men ni behöver ju hjälp här! skit samma att det finns gränser och olika budgetar. Vi jobbar ju mot samma mål!"
Det är så galet när en avdelning får ett mål, som någon annan sen ska leva upp till.
Nu vet vi att vi inte kommer att kunna leverera det resultat om ett år, som ledningen vill ha, pga ett kasst IT system!
Man sliter sitt hår.
Och det roliga är att där det verkligen är kris, på riktigt, dom får klara sig själva.
Medans det är krismöte på ett annat ställe, där det i botten handlar om ovilja och oförstående.
Nåja, syftet med mötet gick bra och det var skönt!

Sen gick jag på lunch med en kollega som behövde moraliskt stöd. Livet gungar och det är stressigt och spännande.
Jag kan inte göra annat än lyssna och försöka avlasta där jag kan.

Sen snabbade jag mig tillbaks till kontoret för att riva av lite mail. När jag gick till kontoret slog det mig att solen skinit hela dagen idag!
Den står så lågt att man har den mitt i ögonen hela tiden. Men det är fint!
Tänk om det bara kom lite snö.....

 Sen susade jag iväg och hämtade upp barnen och åkte direkt för att hitta en present till Lillemans kalas på kvällen.
Jag vägrade att gå in på BR! Det är bara plastskräp för massa pengar.
Nu hittade vi kluriga saker i bokhandeln i stället.
Och jag hann kika på lite julklappar.

Minime hittade lite bling som vi satte på våra telefoner. :-) När det är så mörkt, behöver man allt bling som finns.
Vi har även inventerat juldekorationerna, för nu är det dags! :-)
Jag kommer troligen inte att orka vänta till 1 advent ens, utan sätta upp lampor innan.

Maken som skulle på galej i kväll kom hem och bytte kläder och lämnade jobbsaker, sen skjutsade vi tillbaks honom till jobbet, innan vi åkte samma väg hem igen, för att lämna Lilleman på kalas.
Lite stressigt blev det, men vi hann!

Under tiden Lilleman var på kalas, tog Minime och jag en sväng till Rusta för att uppdatera förrådet med julsaker.
Det behövs en hel del till landet också.
Och som jag längtar tills de nya gästhusen är klara där, så att jag får ström vid den delen av tomten.
Jag kommer att hänga pergolan full av ljus!
Som även kommer att få sitta kvar över sommaren, så att man kan tända när det börjar bli mörkt på hösten.
Nu köpte jag inget att ha ute, jag måste mäta lite och se vad jag kan hänga vart.
Men det blev två stora stjärnor till vardagsrumsfönstret och en mindre till köket. Så länge... :-)

Det var rätt mycket julpynt uppe vissa saker finare än andra.

Den här älgen var liksom sötful! :-) Jag borde ju ha köpt en till varje granne på landet! *hehe*

Sen pep vi till H&M.
Vi hade en liten kris i Minimes garderob härom morgonen.
Hon hatar jeans. Hon vill inte ha tjockare långstrumpor. Och inte överdrags.
Det blir som lite kallt då.
Så nu gick hon med på att vi köpte tunna, tunna, strumpor utan fötter.
Och långärmade T-shirts funkar och - taddaaaa, två par mjukare jeans som tydligen ska funka.


Vi tog även en sväng på leksaksaffären. Minimes födelsedag är liksom en utdragen historia! :-)
Hon firades ju i helgen, men har ju inte fyllt år, än. Riktigt...
Så, nu fick hon de hon önskat hela hösten.
Det som tydligen är "grejen" i år. (Det kommer ju nya saker hela tiden!)
Så kallade LOL Surprise.
Bollar med små dockor, som även har kläder och små grejer till. Dom bor i bollarna.
Toksöta är dom ju.
 Jag hann kika på lite julklappar även idag och köpte till och med ett par.
Nu har jag en plan, så det kommer att gå fort när jag väl drar iväg på klappköp!
Sen käkade vi lite innan vi hämtade upp Lilleman.

Och nu är jag trött på riktigt. Och så glad att maken bestämde sig för att ta taxi hem i natt.
Jösses vad jag ska sova i morgon!

Sen blir det en lördag med delar av familjen. Så kul. Jag känner verkligen att jag gjort något rätt när de vuxna vill umgås med oss! :-)

onsdag 15 november 2017

Det går upp och det går ner.

Dagarna rullar på och nu känns det verkligen som vinter. Trots att det är grått och blött.
Vinterdäcken är på bilarna och det blir mer skjutsande av barn, när det är så otroligt halt mellan varven.

Det snurrar mycket tankar nu. Tankar av tacksamhet för så mycket.
Jag pratade med en kollega häromdagen som har samma arbetsuppgifter som mig, fast på en helt annan sektion.
Vi har i uppgift att titta på uppdrag som organisationen har gjort, förra året och första halvåret av detta år.
Sen sitter vi nu och tittar på vad som planeras till nästa år och till och med 2019 och 2020.
Hennes reflektion var "vi lever aldrig i nuet! Vi tittar bakåt och vi tittar framåt, men vi är aldrig här och nu!"
Och det är sant. Vi har uppgifter som är så kallade Basuppdrag, som snurrar på hela tiden. Men sen är vi mycket i framtiden hela tiden.
Det gör att tiden går ruskigt for, i terminer. När vi startar upp efter sommaren, så är våra tankar på nästa vår.
Det gör också att det är viktigt att man själv, kan leva i nuet. Se vad som finns nu och vad som är bra, nu.
Och inte glömma det.

Jag har även pratat med en kollega om hur det är att vara så gröna som vi är och då pratar vi inte om gröna som i nya, utan gröna enligt insightspektrat. Kollegan är dessutom sensistiv, dvs känner av allt och alla. Hör små nyanser och ser små nyanser, vilket tar mycket energi.
Och man känner sig ofta totalt överkörd av de som är mer röda. Man måste hela tiden förhålla sig till det.
Men det är viktigt att man vet om det hos sig själv. I mitt fall har jag på senaste åren förstått varför jag "släppt" vissa relationer eller kontakter. För om jag inte kan vara i den till 100% så måste jag släppa den, för annars tar det för mycket energi. Det blir liksom allt eller inget.
Jag har fått jobba på att göra vissa saker halvdant. :-)
Men, det gör ju inte att jag kan släppa allt.
Just nu, snurrar det ju i mig att jag inte kan vara på rätt plats. Inte kunna stötta. Det går helt enkelt inte av praktiska skäl.
Jag måste se till min familj i första hand och där blir behovet lite annorlunda hela tiden vartefter att dom växer.

Men, det har dykt upp flera mindre roliga besked senaste tiden, som ändå lägger sig som en sträng i mig.
Där jag skulle vilja finnas som stöd, men det går inte. Inte fullt ut. Jag får göra det jag kan.

Veckan har hittills varit lite märklig.  Roliga besked, sorgliga besked, pepp och uppgivenhet.
Ibland är det inte alls kul att ha ett jobb där man får insyn i många olika delar av ett samhälle. Samtidigt som det är det som gör jobbet så kul.
Vissa saker vill man inte veta.
Jag har verkligen så otroligt varierande jobb. Det är det som är så kul!

Vissa dagar är 100% sitta inne på sin stol. Och vissa dagar är jag knappt inne alls.
Det skulle vara otroligt svårt att ha ett 8 -17 jobb faktiskt.
Att kunna sätta mig nästan var som helst är guld.

Idag blev jag vräkt ur mitt rum, som behövdes till ett möte och satte mig i ett av våra absolut minsta rum.
Vi är så trångbodda att vi har fått små, små rum, där man kan stänga dörren. De är supersöta! :-)


Resten av veckan blir nästan helt utanför kontoret. Hit och dit som en skållad råtta. :-)

Helgen blir hemma i stan, igen. Vi hade fredagen planerad och även söndag. Och idag bokades även lördagen in. Lika bra när vi är i stan.
Nu längtar vi ju till landet hela tiden, så att vara här en obokad helg går ju inte. Det gäller att klämma in så mycket det bara går.

Jag funderar också på när man kan börja julpynta lite.. Nu är det ju så otroligt mörkt!
Det är dags att gräva fram lite ljus känner jag..


söndag 12 november 2017

Farsdag och småpanik.

Kalas, kalas och fler kalas! :-)

Idag är det ju farsdag, vilket vi firar lite grand.

Igår firade vi Lilleman och Minime med makens sida av släkten. De kunde inte vara med när vi firade stora dottern i höstas, så även hon firades igår.
Smidigt när man kan slå ihop dagarna. :-)

Jag frågade vilka tårtor barnen ville ha och Lilleman valde kladdkaka. Det är så lustigt att det godaste som finns för både honom och hans storebror är kladdkaka med grädde. :-)
Så det fick han.  Vi pimpade med lite hallon.

Minime ville göra egen tårta och det som var viktigast var att hon kunde använda Oreos kakor till.
Sagt och gjort.
Jag köpte färdig botten och sen fick hon rocka loss..
Första lagret blev grädde och jordgubbssylt. Andra lagret blev grädde, riven choklad och hackade Oreos och Smarites.
Sen dekorerade vi med samma godis och hallon.  Det blev jättegott! :-)

 Det är jättekul att hon vill göra egen tårta! Och de blir oftast godare än köpta. Man kan ju variera sig i det oändliga.
Vi fikade och "kacklade" och jag tyckte lite synd om stora dotterns kille som träffade alla för första gången.
Det blir rätt högljutt med fem barn och 8 rätt pratglada personer. :-) Men han klarade det bra, han är duktiga på att "stänga av".

Sen käkade vi "lilla" familjen tacos. Det är ju så gott!
Lilleman fick ett Xbox spel som han och storebror hann spela lite av innan dom åkte hem.
Den lyckan är ju så stor att den går att ta på, när Lilleman får hänga med storebror! :-)
De är så lika och gillar att hänga trots den stora åldersskillnaden.
Sen är det också kul att han gillar att hänga med stora dotterns kille och lär sig massor av honom också, fast mer praktiska saker.

Det slog oss när vi satt och käkade att vi är många nu. Det är ju inte långt bort innan de små har respektive det med och då är vi 10 pers... och sen kommer det ju säkert barnbarn..
Jag såg att maken satt och funderade på något och när alla åkt hem, säger han "du, ska vi inte ändra lite i byggplanerna på landet?".

Vi har ju inte skickat in papper än på det vi tänkt bygga så vi kan fortfarande ändra oss och så blir det nog.
Jag sitter nu med papper på attefallet som ska till och där kör vi vidare. Men, sen hade vi ju tänkt skicka in papper om växthus, men nu har vi ändrat oss. Växthus blir det, men sen.
Nu kommer vi att bygga ut huvudhuset med de 15 kvadrat och två takkupor som vi får bygga enligt samma attefalls regler.
Då får vi ett 15 kvadrat större vardagsrum och kan göra ändringar även i köket, för att få mer förvaring och en "disk" där man kan äta frukost och även ställa upp mat.
Vi är för många nu för att få plats under vinterhalvåret.
På sommaren är det ju lätt, då dukar vi ute och får plats med 40 pers. Men på vintern är det knepigar och trångt.
Vi har stort hus, men man har lagt många kvadrat på sovrum, vilket ju iofs är bra, men vi behöver fler ytor att umgås på.
Så, nu blir det så. :-)

Idag blir den sådan dag, med privat administration som jag aldrig riktigt hinner annars.
Det är inte helt dumt att ha en helg i stan ibland, så att jag hinner i kapp med lite sånt.

Visst är det märkligt att huset gror ihop även om vi knappt är här?
Det var akut behov av att städa, så jag städade hela fredag kväll och en stor del av lördagen. Verkligen storstädade.
Och det är ju så skönt när det väl är gjort. Och varje gång jag väl har huset städat, lovar jag mig att inte låta det gro ihop så här igen. (vilket det ju gör)
Det eviga plockandet görs ju. Men sen, det där "under och bakom".... :-)
Nåja, nu står det sig till jul i alla fall tänker jag.

Julen passade vi på att planera nu när alla var samlade. Vi kör som vi brukar med "brunsch" och klappöppning här hemma med de barn som är på plats.
Sen packar vi ihop oss och åker till svåger och svägerska för att äta middag med stora familjen på eftermiddagen.
Det har blivit en trevlig tradition att göra så och är mysigt. Jag måste inte vara hemma här för att fira.
Det kan vara ganska skönt att bara ta med sig mat och åka bort. :-)
Och skönt för svåger och svägerska att vara hemma som har de minsta barnen.
Som vuxen är det ju maten och umgänget som är jul.

Dock, har vi ju lite firande kvar för födelsedagsbarnen. För grannarna på landet vill fira Minime och även maken ska ju firas. Då går vi "lilla" familjen ut och äter, tittar på hockey och bowlar. Det är mysigt! :-)
Det är verkligen löjligt hur våra senhöstar ser ut.
Jag försöker förpacka det så att det blir så smidigt som möjligt, men det blir ändå ett race utan dess like.
Samtidigt som det ju är dags att börja tänka på jul. Det är ju bara ett par veckor tills det är dags att pynta lite grand.
Det är iofs kul, men tja..
Mest vill man ju pynta för att det är så mörkt.

Nåja, idag söndag. Farsdag. Dansdag för minime. En hög med tvätt och lite veckoförberedelser.
Jag skulle kika en grej i jobbkalendern i morse och upptäckte att den telefonen inte låg i min handväska, så nu hoppas jag verkligen att den ligger kvar på skrivbordet på jobbet. Annars har jag problem! 






torsdag 9 november 2017

Tröttmössa!

Trött. Så in i bängen.
Jag räknade igår och insåg att jag inte suttit på mitt kontor på drygt 14 dagar!
Det har varit full fart och på resande fot senaste veckorna. Kul har vi haft, men när jag åkte till kontoret i morse, iklädd jeans och tjock kofta (jag hade velat åka i mjukisbyxor, men det får ju vara någon hejd... ) så blev jag jätte trött! :-)
Det kommer som efteråt.

Vi har varit iväg på planeringsdagar på ett otroligt häftigt hotell! Steam i Västerås.
En bit bort, men så värt det! :-)
Att kliva in i den här miljön gör ju inte ont.
 Otroligt härliga, fluffiga möbler överallt och eldstäder. Men hela huset bestod ju av sten och stål.
Varje detalj var genomtänkt på alla sätt.
 Vi fick ett otroligt gulligt konferensrum och den minsta deltagaren sov sig igenom båda dagarna!
Hon åt, sov och bajsade! :-)
 Vi andra hann med nästan allt vi hade tänkt hinna. Det var två riktigt bra dagar där vi både hann prata till punkt, få ordning och reda och samtidigt skratta så att vi hade ont i magen!
Det är så vi gör! :-)
Vi är ett riktigt bra gäng nu och kompletterar varandra bra.
En person som jobbat tidigare och varit inne och konsultat i omgångar, är tillbaks lite mer nu, vilket är bra.
En person kommer troligen bara att jobba året ut, men med lite tur blir hon kvar om inte direkt efter, så ett tag till.
En är föräldraledig, men kommer tillbaks efter sommaren. Och- vi ska anställa en ny person i januari.
Så många har vår sektion aldrig varit!
Att vi plötsligt är 9 personer är lite otroligt. (Sen känns det inte så när vi sitter utspridda på kontoret)

Nåja, första dagen jobbade vi till 17, sen pep vi upp på rummen för att ringa hem och byta kläder.
Det var otroligt fina rum!
 Vi samlades på SPA avdelningen sen och badade både utomhus och inomhus och låg sedan inne i badkläder vid en brasa! :-)
Vi kände oss lite malplacerade, för det vimlade ju av par som myste loss! :-)
Hela huset var inrett i gammal stil och även så hissarna som räknade våningar på gammalt vis. :-)

 Överallt hängde det enorma kristallkronor.

 Vi åt en suveränt god middag och när vi tjattrat klart och druckit ett par glas vin var, så var klockan plötsligt 23:15!
Ops!
Men, vi åkte ändå en sväng till takbaren för att titta på utsikten. :-)

Sen, kröp jag i säng, lite för sent.
Sköna sängar och fluffiga täcken!

Men, sen blev det lite spännande framåt morgonsidan.
Jag hade lagt mig med näsan alla lampor släckta. Klockan 03 vaknade jag med ett ryck av att hela rummet blev bäcksvart!
Jag tassade ur sängen och försökte tända, men det gick inte. Inte i badrummet och inte någon annan stans.
Jag kikade ut och såg att det lyste utanför. Sen tittade jag ut i korridoren och sniffade om jag kände rök.
När jag inte gjorde det kröp jag i säng igen och tänkte att det väl var någon ny "nu ska vi spara ström" så att man släcker alla lampor över nätterna. :-)
Men, 05:40 vaknade jag av att alla lampor i rummet lös! Varenda en!
Suck. Upp och släcka och krypa ner i säng igen....
Jag halvsov en stund, men det var ju inte någon bättre sömn direkt.

Fin utsikt från rummet! :-)

 När jag kom ner till frukost och frågade två kollegor som redan var på plats om dom sovit bra, svarar en "jo, men vad ÄR det med att man tänder alla lampor klockan 05??" :-D
Det visade sig att allas lampor hade spökat på natten, men med lite olika tidsintervall!
Lite komiskt, om än irriterande.

Så chefen pratade med receptionen när vi checkade ut och vi fick 50% avdrag på vår faktura för vistelsen!
DET var ju snyggt jobbat! Gissa om vi alla kommer att åka dit igen?
Vi funderar tom på att lägga en konferens där till nästa höst. :-)

Nåja, dag två gick fort. Vi jobbade i konferensrummet till lunch, men efter den, fastnade vi i de mjuka sofforna vid elden.
Så, vi hämtade sonika ner papper och penna och så hade vi genomgång där.

 Sen summerade vi dagarna och tackade för oss.
Jag hade en kollega med mig hem och vi tjattrade så vägen gick fort.
Vi kunde inte låta bli utan retades med hennes sambo som messade och frågade var hon var. "vi är snart framme i mora....undras om vi åkt åt fel håll???" :-D
Han uppskattade inte riktigt skämtet..
Jag var hemma vid 18 lagom till middag, läxor och gympapåsar. Men jag var ändå rätt pigg tycket jag.
Upp med tuppen dagen därpå för att vara med på ett frukostmöte 7:30! *gääsp*
Det var ett möte som ingen ville göra när det initierades och flera sa "det kommer 3 personer".
Men vi var 34 personer!!
 Riktigt skoj och vi kunde inte låta bli att göra en hich five just för att vi fick så rätt och nu tror vi inte att någon säger emot när kollegan när han kommer med nya ideér! :-)

Direkt efter det mötet pep jag till kontoret för att fylla bilen med mässmaterial och åkte för att ställa i ordning vår monter.
Sen hann jag jobba en stund på plats innan lunch och sen föreläsning och sen mässa 4 timmar.
Kul, men tröttsamt för fötterna.

Jag var rejält trött i huvudet när jag kom hem och följde mer än gärna med Lilleman och Minime ut på en promenad. Ganska kallt, men skönt. Och nu har det börjat julpyntas både här och där.

Det har varit en rätt hektisk period, men nu lugnar det ner sig.
Idag har jag suttit som gjuten på min stol och bara betat av akuta saker för att få iväg dem.
Sen bjöds det på snittar och bubbel på eftermiddagen för att en sektion hade fått en handlingsplan godkänd. :-)
Vi måste bli bättre på att fira våra segrar, det har vi bestämt.

I morgon jobbar jag hemma på förmiddagen för att ta emot en servicetekniker. Sen blir det en sväng till kontoret.
Och helgen blir här i radhuset som omväxling. Men det blir bra.
Hela huset förfaller när vi är borta mycket. Det blir liksom dammigt ändå!
Och tvätten växer. Så det blir bra att vara här hela helgen, även om det blir lite körande och maken är borta nästan hela söndagen.
Även nästa helg blir vi kvar i stan, men även det blir bra. För både Lilleman och maken ska iväg och det är liksom lika bra att vi river av allt sånt när vi ändå måste stanna för en grej.
Det blir bra.
Sen kommer ett par veckor där jag har fullt upp och det är en del möten här och där, men det är ändå under kontroll.
Men det känns bra.

Jag har även börjat fundera på julklappar. Det blir en hel del på nätet i år! Jag pallar inte springa i butiker, det blir kompletteringar och för att det är kul i så fall.

Men, just nu känns det som att jag skulle kunna sova en vecka! :-)









söndag 5 november 2017

Söndagsångesten..

Idag landade vi verkligen med en smäll i vardagen igen.
Det känns som det gått 3 veckor sedan jag var iväg på konferensen och sen åkte till landet. Men det har bara gått en dryg vecka.
Men det har ju hänt en del på den veckan! :-)

Man kan säga att vi var flera som hängde med huvudet när vi skulle återvända till stan idag. Det var inte kul. Alls.
Man kan säga att vi hade söndagsångest idag...eller mer landetångest.
Det är ju inte det att vi inte har kul på jobbet...det är bara det att vi har ännu roligare på fritiden! ;-)

Häromnatten hade vi första frostnatten och löven låg så vackert infrusna på morgonen. :-)
Jag längtar tills att det blir riktigt fruset, så att all lera och "gegg" fryser fast i backen!
Vi har lera långt in i huset nu. Överallt.
Usch. Jag städar och tvättar och tvättar handskar, byxor och jackor. Maken sa idag att vi borde ha en grovtvättmaskin nu och det är sant. :-)

I fredags, firade vi Lilleman som fyllde år.
Vi ska ju fira honom här hemma med familjen också, men när grannarna hörde av sig i början av veckan och frågade om vi inte skulle fira något med dem, så blev det ju bara att koka kaffe och bjuda in dem! :-)
Det blir ju lite så, när dom är de enda barnen som är "bofasta" att dom blir allas gullungar.
Han fick en hel del utegrejer, som pannlampa och en skruvdragare! :-)
Och - en yxa!
En jättefin yxa, som är alla killars våta dröm! (Ja tjejer också...)
Den här klyver ved så fint och lätt! När han prövade den första gången så drog han den genom vedbiten så att den fastnade en bra bit ner i huggkubben! :-)
Det kan vara så att även jag nu börjar klyva för hand..

Stora dottern med pojkvän dök upp och sov kvar hos oss. Han bor inte långt ifrån oss på landet, så ofta är dom hos honom, men det var mysigt att båda ha dem under kvällen men även att äta frukost dagen därpå.
Vi känner honom rätt bra, men från andra sammanhang, innan de började data, så det är mysigt att få lära känna honom på ett lite annat sätt nu. :-)
Jag funkar ju så, att jag tar dem till mig direkt. Är dom tillsammans med mina barn, så hör dom ju till familjen och då bryr jag mig.
Dottern skrattade åt mig för ett par dagar sen och tyckte att jag "mammade" honom och det gör jag nog. Jag blir lite hönsig när jag känner att det finns något jag kan bidra med. Sen blir det lite speciellt just för att jag känt honom ett tag och verkligen gillar honom som person, så när dottern berättade att dom börjat träffas kände jag bara "yes!!" :-)
Familjen växer vilket är härligt. 4 barn ger mig ju 8 så småningom! ;-)

Senare på dagen dök även stora sonen upp. Tyvärr kunde inte hans sambo följa med men det var skoj att han kunde komma ut. Han behöver vila från pluggandet lite.
Lite senare på kvällen gick vi alla över till en granne för att samla ihop oss och gå i samlad tropp till ytterligare en granne, som lånat ut sin stora altan för att ha Oktoberfest och samtidigt fira två som fyllde 60 och 65.
Men när vi skålade, gjorde vi det för alla 8 som fyllt år nu närmsta månaden!

Vi grillade korv (att flytta vår Ofyr grill, var ett projekt bara det!)och drack champagne!
Och vi satt ute! Hela kvällen!
Grannarna där vi höll till har en stor altan under tak och hängde upp en presenning som höll värmen inne. Sen tände vi två värmelampor och tände utöver Ofyren en annan liten golvgrill och det höll värmen bra!
När klockan var 01 på natten hade vi +15 grader där under.

Minime var i sitt esse och agerade servitris hela kvällen. Hon serverade kaffe, tilltugg, öl och plockade disk.
Lilleman hängde kvar ett tag, men när han väl ätit smög han hem för att sätta sig och spela X box.
Vi hade trevligt och planerade julträffen vi ska ha i december och midsommarfirandet.
Sen kom vi på att vi inte kan gå hela våren, utan att ha något skoj då och vi tänker att vi måste göra som Ronja och ha ett vårskrik! :-D
Man kan tänka sig hur snopna alla andra grannar blir, om vi smyger oss upp på den högsta punkt vi kan hitta och ger vårt vårskrik...ca 20 personer samtidigt!

Stora sonen gick hem rätt tidigt han med, då han bara hatar att vara bakis dagen därpå. Klokt!
Stora dottern och hennes F, gick också hem i rätt god tid och sen gick även jag hem för att se till att barnen verkligen gått och lagt sig.
Maken kom hem lite sent om sider..
Det var lite segt i morse.. Men inte heller jag var bakis, för det är det värsta jag vet!
Så jag dricker det som är gott och för att det är gott, men sen slutar jag och går över till vatten vid 22 senast.
Då vaknar man pigg och glad dagen efter.
Vi gick över till grannen för att hjälpa till att städa undan och hämta grillen, sen packade vi ihop oss, städade av och åkte mot stan.
Man kan säga att det var tur för maken att båda stora barnen har körkort! ;-)

Han är deppig på riktigt nu, för han har haft en av sina bästa veckor på länge där ute tillsammans med hantverkarna!
Tungt, men kul!
Och han har varit utomhus en 16-17 timmar per dygn. Nu ska han in på kontoret igen med slipsen rak och fin.
Han är inte så sugen...
Jag tycker inte heller att det var så kul att återvända idag, men jag är bättre på att bara ställa in mig på det som ska göras NU.
Och nu behövde jag till radhuset, för att packa upp och packa om.
Ny väska för två planeringsdagar har packats nu.
Och för att liksom komma tillbaks till vardagen, loggade jag in på jobbdatorn och rev av alla mail och styrde upp lite småsaker. Direkt är jag tillbaks i jobbmode. :-)
Det ska bli jättekul att åka på planeringsdagar. Hotellet kommer att vara coolt och det är mycket skoj som ska planeras.
Och jag njuter av att kunna åka bil dit vi ska! Tåg och flyg funkar ju, men jösses så skönt att kunna sätta sig bilen och bestämma själv när man är framme.

Jag har även kikat igenom kalendrarna. Jag har ju flera. ;-) En jobbkalender där _allt_ är inskrivet för att jag behöver veta hur de som är privat påverkar jobb och möten osv.
Sen har jag en i papper, där jag skriver in även övrig info som jag behöver minnas.
Veckan som kommer blir ju lite halvhysterisk, då dagen efter våra dagar borta, innehåller en dag med flera möten på förmiddagen och mässa på eftermiddagen.
Jag vet ju hur mailkorgen brukar se ut efter två dagar borta och jag kommer inte ens att kunna svara under onsdagen antar jag...
Sen har jag en liten surdeg som jag bara måste lösa på torsdagen. Inget annat får påverka det utan jag måste fokusera. Det kommer att gå fort, men ändå.

Sen vips är det ju helg igen och vi ska fira både Lilleman och Minime med familjen. Det är enklare för alla om vi är i radhuset och firar båda samtidigt. Och så är det ju najs att samla familjen till fika och mat.
Sen har den veckan gått.
Vi pratade om det på festen i lördags, hur man relaterar till tid när man blir lite äldre och hur snabbt man tycker att det går.
Läskigt är det!
Men, nu är det bara att kavla upp ärmarna och jobba på. Snart är det dags att börja julpynta! ;-)


fredag 3 november 2017

Ren lycka!

Äntligen!
Det är helt otroligt, men nu är huset borta!
Och när vi nu tittar ut över tomten, så är det svårt att förstå att det stått ett hus där!
Så skönt!
Tomten blev enorm!
Och det gick hyfsat fort, ändå.
Glädjen när containern åkte iväg med allt skräp i var fantastisk! Borta!
Men vilket slit det har varit. Maken har jobbat hårt tillsammans med ett par grannar.
Mycket har vi ändå sparat, som stora tunga bjälkar som vi vill återvinna. Det här är ju rejäla doningar.
Och det är kul att ha kvar, som minne av slitet.
Jag missade ju två dagar då jag var på utbildning. Det var två riktigt bra dagar, som blev rätt omtumlande på slutet.
Vår grupp, på 13 personer hann bli riktigt tighta på 4 dagar och de två sista dagarna blev ganska spännande.
För mig, som gått många liknade utbildningar tycker jag ju inte att det är så "farligt" och utanför min komfortzon, men andra hade några riktigt jobbiga dagar.
Kul var det dock och sista dagen fick vi ge varandra feedback vilket var kul och lite läskigt!
Det roligaste var att den feedbacken jag gav en deltagare, som jag liksom anat under dagarna och nu satte ord på, gjorde henne nästan gråtfärdig.
För det var precis så som jag trott och när jag tipsade henne om att ta hjälp med det, så blev det bra.
Det kändes fint.
Hennes feedback till mig blev också väldigt bra och tipsen till mig klockrent. Sånt är så kul!
Vi får se om jag även kan gå det uppföljande 3 dagarna som är under våren.
Det blir en upprepning, men det är alltid bra att bli påmind om sätt att tänka.

Jag fick ju även testa på att pendla till jobbet två dagar och det gick ju jättebra, när det bara var jag som skulle iväg plus att vi började 9 varje dag, med frukost från 8:30
Så jag åkte från landet 7:30 och hann i god tid. Nu var det ju mycket mindre trafik än vanligt då det är höstlov.
På kvällen när jag åkte hem, var det fantastiskt fint! Det blir ju mörkt tidigt och delar av vägen ut har inga lampor, så det var becksvart.
Men, att åka rakt ut i mörkret och följa en lång orm av röda baklysen, var galet mysigt!
Igår var det dock inte riktigt lika mysigt, för halvvägs ut började det regna och verkligen öste ner!
Man ser ingenting och man får bara hoppas att det inte kliver ut någon i vägen eller dyker upp något djur, för då smäller det!
Grymt obehagligt.
Men mysigt att landa här hemma.
Under sommarhalvåret är det inga problem med att pendla, så att bo här hela somrarna är inte långt bort.
Det här dagarna har ju barnen fått klara sig rätt mycket själva, då maken jobbat på från morgon till sen kväll.
Han har ju varit här, men inte tillgänglig, så de har gjort egen lunch osv.
Idag när vi åkte iväg och handlade ville inte Lilleman följa med, så han var kvar hemma när vi pep iväg ett par timmar.
Så, snart, klarar dom sig här på somrarna och vi kan pendla! Wiii!

Nåja, det jobbades på hårt under dessa två dagar, så idag har jag bara krattat lite och eldat lite småjox i en tunna.
Det blir ju alltid smått flis kvar.
Det är massor med markjobb kvar och nu ser vi även hur stor höjdskillnad det är på tomten! Den lutar, vilket vi inte sett tidigare.
Så nu ska den plattas till och all lera och jord ska ut över tomten igen. Men, vi har ännu inte bestämt exakt var växthuset ska stå, så vi måste vänta lite med att lägga ut all jord.

Dock, nu kan vi sätta ut pinnar och mäta var det ska stå. Det är viktigt att det blir rätt, för bakom/ bredvid växthuset, ska ju uteköket med grillen vara. Då är det viktigt att det blir exakt rätt.
Men det är ju inte bråttom.
Nu ska ju alla papper på rivningen skickas in för att det ska kunna checkas av som klart.
Sen ska alla papper för attefallet fixas och sen växthuset.

Maken konstaterade idag att det här är vårt livsverk och han har verkligen rätt.
Nu fixar vi verkligen precis som vi vill ha det.
Och det är skönt att nu kunna känna att en stor del kan checkas av. Så snart panelen dyker upp till friggeboden kan även den checkas av och börja inredas. :-)

I helgen blir vi många och det skulle underlätta med fler sängplatser. :-)
Och vi längtar till att få ett sovrum till garderob. Just på vinterhalvåret tar stövlar, jackor och överdragsbyxor plats.
Vi kom även på idag att vi måste bygga in farstun. Troligen blir det en inglasning och en dörr, så att man kan ha leriga stövlar och jackor hängande där ute, men ändå under tak.
Det kommer ju in löv och annat skräp hela tiden om det inte är stängt.
Även delar av altanen vill jag glasa in av just den anledningen, att kunna ha möbler stående året runt och slippa ha löv överallt.

Nåja, so far so good.

måndag 30 oktober 2017

Rivet var det här!

Ojojoj. Mörbultad delux!
Det är rätt tufft att riva hus! Jösses.

I början av helgen tog jag och Lilleman rätt på så många stenar vi kunde från gamla skorstenen.
Vad vi ska göra av dem vet jag inte, men det känns synd att inte spara dem.
Något blir det..någon gång..:-)
 Sen började ju rivandet i lördags....
Vi gick loss med kofot och hammare, jag, maken och en granne.
Rätt snabbt insåg vi att det skulle ta galet lång tid med tanke på hur mycket vi fick loss på ett par timmar.
 Markkillen tittade förbi och frågade om han ändå inte skulle ge sig på huset med grävmaskinen?
(Han har frågat säkert 100 gånger om han inte bara får sätta skopan i taket och dra omkull huset eller om han fick elda upp det?? :-))

Sagt och gjort, han drog omkull huset när vi plockat bort det mesta som gick för hand.
Sen såg tomten ut som att man släppt en bomb!
 Containern fylls med brännbart och allt annat plockas i olika påsar, för att köra till SRV.
Man kan konstatera att det finns otroliga mängder isoleringsull i olika former i ett hus!
Som jag har packat ull! Som sticks och klias! Usch!
Det sätter sig precis överallt så man blir tokig till slut.

Det blir rätt snabbt mörkt här ute, så redan vid 17 är det bara att ge upp, då ser man ingenting. Det blåste även full storm och en och annan snöflinga seglade till marken.
Det var riktigt skönt att gå in och tända brasa. Vinden rev verkligen i huset och när Lilleman öppnade en vädringslucka utbrast han "mamma! Det luktar snö!" och det gjorde det!

Vi längtar till snö alla i år!:-)
När killarna körde sista vändan såg det ut som att UFO:n landat!
 Vi var rätt möra när vi kröp till säng igår! För att inte prata om i morse! Man är ju inte helt van att jobba med kroppen så pass tungt.

I morse vaknade jag av makens telefon, som han glömt att stänga av larmet på. Men, det var bara att gå upp, det var ju ändå måndag.

Lilleman vaknade och satte sig på andra sidan av bordet. Jag försökte beta av lite mail, men han babblade och babblade så jag hade svårt att koncentrerar mig! :-)

 Men, jag fick ändå ett par rätt effektiva timmar, där jag hann beta av lite grejer och förbereda lite som ska hända nästa vecka.
Sen har jag en ganska stor grej jag borde ha gjort, men då måste jag ha dubbla skärmar.
Det går inte att klippa och klistra ur två olika dokument till ett nytt med bara en skärm.
Till slut har man ingen aning om vad man pysslar med, så det måste vänta. Jag har i alla fall bestämt vad som ska skrivas.

Det blev inte en lång dag, utan jag körde ett par timmar på förmiddagen och sen ett par timmar på eftermiddagen och en lång lunch mitt på dagen.
Det är ju lite svårt att inte vara med ute, där det händer grejer! :-)

Maken fortsatte att hiva rivningsgrejer till rätt ställen. En stund kändes det som att det aldrig skulle ta slut!

Vår markkille fortsatte med uppfarten och det blir så snyggt! Bort med gammalt grus, på med ny duk, massa ny jord för att fylla upp och nya slipers!
Det blir så städat! Troligen hinner han lägga på nya gruset i morgon.
 Vi hade ju inte alls tänkt göra den här uppfarten i år, men nu råkade det bli så och det blir bra!
När den här delen blir klar, kommer jag att stå här och bara njuta och ställa mig med ryggen mot anda delen av tomten, som nu ser ut som...ja att det varit krig!

Vi kan ju konstatera att vi båda underskattat vilket jobb det är att riva ett helt hus, men fasen vad härligt att det äntligen är gjort!

Bara det att man nu plötsligt ser vägen som går förbi den delen av tomten och att jag nu kan se pergolan!
Att kunna tända lyktor ute vid vägen och faktiskt se dem är ju underbart! :-)

När vi knatade runt bland allt bråte idag, kunde vi inte låta bli att stega ut var växthuset ska stå sen.
Jäklar vad bra det blir!
Nu ser man verkligen hur stor tomten är, när husen står i utkanten i stället för mitt på tomten.

Så, dagen har bestått av både jobb..och jobb! :-)
Men nu ska det bli skönt att faktiskt åka till jobbet i två dagar och vila främst vaderna!
Det är inte skönt att gå runt i stora tunga stövlar (som man inte kan trampa spik i) hela dagarna.

I morgon blir det utbildning, dag 1 av två. Jag slet med min outofoffice idag, för jag visste inte riktigt hur jag skulle skriva.. Nu blir det två dagar utbildning, sen två dagars semester och sen två dagars konferens och en mässa direkt på det.
Jag kan ju inte rabbla hela det i svaret. :-) Så, det blir att byta meddelade varannan dag! Galet.
Men det ska bli skoj, alltihopa!

söndag 29 oktober 2017

Blött och geggigt.

Så blev det höstlov!
Och fortsätter att regna och regna och regna.
Det är ju bra för grundvattnet, men lite jobbigt för oss, för nu är det liksom inte lite kladdigt här ute.
Det är så pass att man sjunger ner en bra bit överallt.
Vår byggare hade sjunkit ner till knäna, bokstavligen i början av veckan. Det är helt galet!

Nåja, veckan avslutades här:
I ett stort och fint hotellrum med najsig utsikt! :-)

 Jag har jobbat med konferensen rätt hands on hela veckan så det var skönt att allt klaffade på plats och bara små saker behövde fixas.
Sen går luften ur en lite grand. I år var jag inte inblandad i programmet alls, så jag kunde bara sitta och lyssna och vara med i diskussionerna, det var skönt.
Ofta är jag ju inblandad så att jag måste ha koll på klockan och vem som ska göra vad.


Efter konferensen, hann jag precis ut till bilen för att hämta ett par väskor och sen var det full fart upp på rummet för att duscha, byta kläder och sen gå ner till restaurangen för mingel och middag.
Konferensen är ju kul, men det är ju resten av kvällen som är skoj på riktigt! :-D
Det är alltid många roliga människor med på denna konferens och man vet att det blir kul.

Efter middagen går vi alltid ner till "badet" där man kan sitta och snacka en massa, äta små plock och de som vill badar bubbel och i havet.
Man blir ju rätt trött, när man varit uppe tidigt, jobbat med hela arrangemanget och sen dricker ett par glas vin på det.
Jag tassade tillbaks till rummet strax efter midnatt lagom trött i både huvud och fötter .

Morgonen efter var jag upp vid 7 och pratade med barnen och maken innan de skulle iväg.
Sen åt vi en lång god frukost med de gäster som sovit kvar.
Några av mina kollegor satte sig ett hörn för att jobba lite medans jag packade ihop mig och åkte för att handla mat och lite annat jox till landet.

Vår markkille hade lite lätt panik, för han hade nämligen övertalat oss att göra i ordning vår andra uppfart också.
Det har varit lite tunt med grus på den och vi har slipers som måste flyttas osv.
När han drog upp en sliper, såg vi att den var nästan genomrutten. Det trodde vi inte.
Han skulle hinna fixa till den på ett par dagar var tanken, medans han väntade på leverans av panel till friggeboden.
Och det hade nog gått OM det bara inte hade tokregnat i flera dagar!
Men, det kommer att bli jättebra, när det väl blir klart.
Nu kommer vi att få plats för 6 bilar på uppfarten i stället för 3 som hittills. Och vi får nya slipers runt hela uppfarten, som blir jättebra.


Men man kan säga att det är "lite spår" av både det ena och den andra på vår stackars gräsmatta, som just nu inte är så mycket gräs.

Det är rent synd om hela tomten just nu.
Jag hann luta mig tillbaks i soffan en stund innan maken och barnen dök upp.
Lite sliten kände jag mig faktiskt... :-)

 Det har ju fortsatt att regna... Men jag har ändå lyckats klyva en hel del ved idag och stapla lite stenar från den rivna skorstenen.

Vi "vilade" lite på eftermiddagen och gick till grannen för att fira deras dotter som fyllde år. Det blir en hel del födelsedagar här ute som sagt. :-)
Med magen full av kaffe och bullar påbörjade vi så den riktiga rivningen. Vi har en del män i omgivningen som vill vara med. :-)
Vi har en container som vill fyller med brännbart. Allt annat måste vi lägga i sopsäckar och åka med särskilt.
Man kan konstatera att bergull och glasull sticks. Som fan!
Men, vi är en bit på väg.
Vi hann inte så långt innan det blev mörkt. Det blir det tidigt här ute, till när det regnar.

Vi duschade av oss allt sticksigt och sen gick vi tillbaks till grannen. Maken och ytterligare en annan granne åkte och handlade pizza och så samlades vi och käkade.
Lilleman sa "oj, nu känns det som jul!" :-D

Just dessa grannar har stört kök, så det är där vi är! :-)
Vi har ju stort hus, men själva umgängesdelen är inte så stor, därför ska vi bygga ut vardagsrummet med 15 kvadrat så snart vi bara hinner och orkar.

Vi planerade även nästa helgs fest lite grand.
Då, ska vi samla runt 20 pers där igen och ha Octoberfest, trots att det hunnit bli november! :-)
Det ska firas en 65 åring som går i pension, en 60 åring och en 50+ person och Lilleman som fyller 11.
Det blir en sjudundrande fest kan man räkna ut.

Idag när vi satt och käkade konstaterade vi flera stycken att det är mycket märkligt att vi inte bor här jämt! Det var bara en av familjerna som gör det nämligen. Vi andra undrar vad vi pysslar med....

Just nu är det dock rätt skönt att inte bo här jämt, när allt bara är en lergrop. :-)
Jag fotar massor för att ha bilder sen, när vi får ordning, så att man kan ske skillnaden.

Nu är det även dags att för mig att påbörja de andra anmälningarna och ansökningarna som ska göras.
Skönt att det rullar på.

onsdag 25 oktober 2017

Blött på en helt ny nivå.

Andas. Lugnt och fint.
Lite så känns det nu, det är liksom lite mycket mellan varven. :-)
Och jag har ont. :-( Någonting hände när vi eldade på landet och plötsligt fick jag ont i höger handled, som plötsligt blev höger överarm och till slut satte sig mellan skulderbladen på höger sida.
I helgen hade jag för jä-a ont.
Nu har jag sisådär ont i omgångar och då och då tappar jag känsel och värme i två fingrar. :-(
Tur att jag har en bra naprapat. Synd att han är lite fullbokad. Men jag lyckades få en tid på torsdag.
Egentligen har jag inte tid, för jag skulle behöva vara på ett annat ställe då, men jag lyckades delegera lite grejer så att jag kan åka senare.
Vi planerar som bäst en konferens för 70 personer och jag borde vara på plats längre innan än jag kommer att vara nu, men det löser sig.
Det finns fördelar med att ha gjort grejer flera gånger tidigare.

Såhär ser det ut utanför mitt sovrum nu. Tre väskor i olika färger för att jag inte ska ta fel! :-D
Den gröna, där har jag kläder för barnen och mig för att vi ska vara på landet hela höstlovet. Vi har kläder på plats, men vi kanske vill göra något annat än att bara var på landet också och då behövs det lite andra kläder.
I den lilla gula, har jag kläder för den här veckans övernattning. Jag vill alltid byta kläder till middagen när jag är borta.
Ofta far jag ju runt som en iller på dagen så det är skönt att duscha av sig och byta kläder till kvällen.
Sen har jag även packat jobbkläder för två dagar nästa vecka då jag ska pendla från landet.

Och sist men inte mins, har jag grundpackat för att åka bort två dagar direkt efter höstlovet.
Det som är packat håller sig rent är min devis! :-D
Även om maken tycker att jag är helknäpp som packar så långt i förväg. Men vafasen, det gör ju inte ont att dom står där...

Det kommer att bli en spännande dag och en trevlig kväll på det.
Sen drar jag till landet. Wii!

Häromdagen ruttnade jag på att logistiken hela tiden havererar.
Det blev dock lite extremt och det hände flera grejer samtidigt som gjorde att jag mest åkt fram och tillbaks senaste dagarna och kylen gapar tom, i vanlig ordning.
Så, nu blir det mat över nätet, igen. Jag har ju gjort det i omgångar, men nu är det dags igen.
Nu blir det mat hem, dvs Mathem för att spara tid.
Och inte köpa något annat än det vi "ska" äta. Det slinker ju gärna med lite för mycket onyttigt när man handlar själv.
Egentligen är det ju galet att man inte handlar på nätet jämt.

Efter höstlovet kör vi igång.

Det är verkligen höst nu, så det förslår. Blåser och regnar, huu. Tur att man inte har någon kissnödig hund på morgnarna som vill ut. Usch.
Det har öst ner hela dagen, verkligen nonstop.
Vi har fått bilder och filmer skickade från landet och där är det ju återigen pool!
Tanken var att den "fina" infarten skulle få nytt singel idag. Man skrapade bort allt gammalt, la på ny sand för att vibbra och fylla på nytt grus.
Jodå..problemet är bara att det är en sjö där tanken var att vibbra!
Byggaren sjönk ner till halva vaden på gräsmattan och skickade ett sms att han snart nog måst sätta ett ankare på lekstugan så att den inte ska flyta iväg!

Det blir lite spännande när vi kommer ut på fredag att se om vi har någonstans alls att ställa bilarna. I värsta fall får vi ställa dem på grannens tomt en stund.
Under torsdagen kommer man och tömmer slamtankarna också, både för att dom är fulla, men även för att det ska gå att gräva upp det gamla otjänliga rören och flytta ett par.
Det är en fördel om det är tomt i systemet när det görs.
MEN nu är vi lite oroliga att tanken ska flyta upp när den väl är tom och lätt!
Livet är lite spännande! :-D

Det har varit lite funderingar hos mig senaste tiden. Då och då får jag förfrågningar som jag behöver tänka över.
Nu gav jag ett helt orealistiskt svar, för att slippa välja. :-D Och så får jag hoppas att det inte blir aktuellt för då blir livet jobbigt.
Vissa saker vill jag liksom inte ens behöva ta beslut om..
Idag känns det bättre.
Jag var iväg på ett jättekul möte på morgonen. Helt otippat har vi blivit en liten projektgrupp som funkar fint. Det kommer att hända grejer framöver och personerna är kul.
Sen pallade jag inte gå fram och tillbaks i regnet utan satte mig på ett cafe och jobbade, innan jag mötte upp chefen för att äta lunch och sen ha ett möte direkt efter.
Och det är jättekul att sitta där, för det kommer och går så mycket folk och nu efter 3 år känner jag mängder av människor.
Plus ägaren, som alltid stannar och snackar lite skit. :-)
Och nu börjar jag ju ha koll, även på folk som inte är mitt i kärnan. Det är kul.
Efter jul får vi även en kollega till som ska rekryteras nu. Lite speciellt är det att komma in i vår lilla grupp.
Vi är ju bara 8 personer och då är två av dem konsulter och en föräldraledig nu.
Så vi som jobbar är 6 pers. Det blir speciellt. Vi blir tighta men det gäller även att vi funkar bra ihop.

Nåja, nu är det sova så att jag orkar vara supersocial i ett drygt dygn! :-D