Sidor

tisdag 18 juli 2017

Första spadtaget!

Nu är det semester på riktigt! :-)
Vi är smutsiga från topp till tå, så att det bokstavligen rinner lerspår efter oss i duschen.
Lite lustigt att både maken och jag jobbar med extremt teoretiska saker, när vi älskar praktiska saker och att gå runt i byggbrallor och vara smutsiga!
Vi borde egentligen ha haft varsitt praktiskt jobb. Maken borde ha varit snickare och jag trädgårdsmästare.
Nåja, nu får vi göra sånt på fritiden! :-)
Maken är dock rätt HANDikappad (*hehe*) fortfarande, så han får snällt hålla sig lugn.
Jag måste med andra ord göra mer och är rätt slut i kroppen nu. Härligt slut!

Flera dagar har jag börjat dagen med ett par varv i spåret! Och det går bra! :-)
Men det gäller att jag ställer klockan, annars sover jag över tiden...lätt..
Skönt är det att ha fått några steg i kroppen innan frukost...

 Igår kom andra halvan av entreprenadbolaget, K tillbaks ifrån semestern. Den första delen, F målar som bäst huset...
(Troligen bara två dagar kvar, sen är han klar! Weee!)
Jag trodde att han bara skulle titta och mäta lite och sen återkomma med dag och tid när han kunde påbörja jobbet som vi beställt.
Vi stegade, mätte, mätte en gång till och funderade.
Här, mellan pinnarna kommer det att stå en friggebod, en altan och ett attefallshus - om ca 2 år när vi är helt klara med allt som ska göras på den här delen av tomten.
 När vi mätt och funderat så frågade han var vi skulle lägga all jord som han måste gräva bort.
(Tomten lutar och behöver fyllas på i en del och tömmas i andra, plus att det ska gjutas plint för hela bygget på en gång, när man ändå gräver. Och det ska grävas ner dränering och nya vatten och avloppsledningar..)
Vi funderade över jorden och kom sen fram till att vi hade en plats, men där stod en hög gran, som vi tänkt fälla, men det gick liksom i stå när maken gjorde illa handen.
Jahapp, men då säger K att det fixar ju han!
Vips, så hämtade han motorsågarna (inte en, utan två!) och lite skyddskläder, sen skickade vi upp Lilleman så högt han vågade med ett rep, som han fäste runt stammen.
Sen blev det ju lite fundersamma, för maken kan ju inte hålla in något rep. Men, se då dök det upp en granne som det alltid gör här!
Vips så kunde han hjälpa till..
Och granen jag oroat mig över, för den var hög, den landade så mjukt och fint på gräsmattan!
F, som målade huset, hade tänkt hjälpa till när han hörde att det var dags, men han kom snopet för sent! :-)
Sen sågade han av alla kvistar och sågade själva stammen i två delar.
Stammen ska ligga och torka, länge, och sen ska det bli möbler av den! :-)

Och jag säger bara, det är skitmycket ris på en gran! Fy F-n! Jag vill inte ens se matris mer efter att ha släpat ris i två dagar!
Och kvistat, för en hel del blev ved också. Rishögen ser inte så stor ut, men den är stor!
Idag fick Minime och Lilleman hjälpa till så att det gick lite fortare..
Nåja, sen började K gräva!
Öh...oj... skit vad mycket jord det blir när man grävt upp det! Jord som ligger packat i backen sväller med 2/3 nästan när det läggs uppe på mark.

Vi insåg ju rätt fort att det inte skulle gå att lägga jorden här och sen kratta ut det. Vi insåg också att det en meter ner var lera! Blålera!
Men återigen har man ju grannar! Som behöver fyllnadsmassa! :-)
Så, där dök en granne upp med sin frontlastare och han körde bort lass efter lass efter lass och fyllde upp sin tomt!
Sen kom en annan granne och hämtade med skottkärra, för han behövde fylla upp en rabatt och en tredje granne meddelade att han också ville ha, så det har körts jord hejvilt i området!
Toppenbra!!
Det har varit febril aktivitet kan man säga...
Och riktigt roligt! För, när man har en grävmaskin och en frontmatare på tomten, då dyker det upp folk!
Gubbar! Inga kvinnor, alls!
Men män i olika varianter som hör att något är på gång!
En sväng stod 8 gubs och tittade på en som grävde! :-D
Men det är kul! Vi bjuder på lite öl eller kaffe och idag tom glass!
(Sen, finns det ju alltid lite surkarter i sådana här områden som inte alls är glada över att det händer grejer.. det suras och bekymras. Men dom får man ju liksom bara hantera..Men jag blir lite full i skratt över att vissa tror att man är helt dumma i huvudet... tröttsamt..)

Jag har hunnit med mina blommor lite med och nu blommar det så vackert att man blir tårögd!

Rosen i björken blommar som aldrig förr! Troligen får den mer ljus nu när toppen gick av!

 Barnen har haft skoj och fått åka med i grävmaskinen. Minime hoppade av spänning! :-)

Lilleman han fick köra helt själv!
Friskt vågat av K att släppa loss honom, men han visade lite snabbt hur man gör och sen körde Lilleman!
Han både grävde, svängde skopan till rätt ställe och tömde! På första försöket.
Det märks att han spelar tv spel! ;-)

Maken får ju hålla sig lite lugn vilket är frustrerande, förstås. Men snart är han nog på g. Nu ser såret riktigt bra ut! :-)
Förhållandevis. Han måste få tid för att ta bort stygnen bara. Jag hoppas att han kan gå till vårdcentralen här i närheten så att vi slipper åka "hem".
Så, nu är bollen i rullning, äntligen!
Första spadtagen på vår trestegsraket är taget. Projektet har startat!
Huset är snart målat, check på den. Så najs att det äntligen är klart, som vi planerat i flera år med som inte blivit av.
Och det blir sååå snyggt!
Så snart det är klart, ska jag tvätta fönster och olja hela altanen. Jag har röjt en del skåp och garderober, men det finns massor kvar.
I höst/vinter ska vi bygga lite nya garderober i vårt sovrum.

Men, sensommarens och höstens stora projekt blir ju rivandet av hus. Bara startbeskedet kommer någon gång!
Redan i morgon ska vi börja köra skräp ur huset. Glas, kartonger och grejer vi inte ska ha.
Tanken är att det bara ska vara möbler vi vill behålla kvar i huset när det väl är dags att riva.

Men, so far so good! :-)

söndag 16 juli 2017

Semester

Så äntligen! Semester! :-)
Det är alltid lite speciellt att stänga av telefonen och lägga in out of office på mailen.
Nu, går vi in i sista lediga perioden för denna sommar.
(Vi har ju varit så otroligt mycket ledig under vårens alla helger och veckan utomlands..)
Nu ska det liksom "maxas".
Jag har haft en liten kliande stress inombords över allt som ska fixas, innan det slog mig att vi nu inte är här i två eller kanske tre dagar, utan vi ska vara här länge denna gång!
Jag kommer att hinna med alla mina små projekt.
Sandlådan ska flyttas och en pallkrage ska flyttas. Jag har köksstolar som ska målas.
Några projekt stannade ju av iom att maken är skadad, men det finns ju alltid att göra....

Sen ska vi ju ha lite semester också! :-) En hel hög med böcker finns på lager.

Nu har rosen, som bor i björken som gick av på mitten, börjat blomma! Det är precis som att den mår bättre när björken är skadad! :-)
Den har vita enkla blommor men den är ändå vacker.
Lilleman hittade sin julklapp idag, som han nästan glömt bort!
Inte dumt att ta med klappar hit och lägga i gästrummet till annat tillfälle. :-)

 Stora dottern har rensat köksskåp idag! En hel del åkte i "till andra hus" lådan..
Jag ska inte slänga allt, men en hel del kommer att ryka.
Sen få de andra stå i de två hus som ska byggas...

Ljusslingorna jag köpte på IKEA är jättefina och mysiga!
Jag har hängt dem lite här och där..

 Lyktorna är också fina.
Jag "måste" förbi och köpa fler, för det blir så fantastiskt mysigt när man hänger flera i samma träd eller petar in bland det gröna.

Målaren är på god väg med. Själva målandet går fort, men det är slipningen innan som tar tid.
Huset är liksom "lackat" och allt det måste bort för att det ska gå att måla på, med specialfärg.
Billigt! Inte...
Men det blir sådan skillnad att det känns om att huset blir nytt.
Det är också väldigt slitet av väder och vind på ena sidan och det var mer än dags innan bland annat fönster börjat ruttna.

Nu blommar nästan allt. Så härligt!
Och doftar ljuvligt.


Det här är verkligen stället jag vill vara på.
Att kunna gå ner till det här.... Vilken lycka!


I morse, efter att jag tagit två vändor i spåret, stod jag på bryggan och stretchade. Helt fantastiskt!

Det blir som sockerdricka i magen, när jag tänker på att vi faktiskt ska bo här och att det är inom så snar framtid att jag näsan kan "ta" på det!

Och nu händer det grejer minsann.... :-)

torsdag 13 juli 2017

Snigelfart.

Nu går dagarna låååångssaaamt!
Jösses! Att jobba en sväng efter första ledigheten var helt ok, men den här veckan är tung!
Nu har "alla" gått på semester och det är så lugnt på jobbet att det är löjligt.
Jag har gjort allt förberedande jag kan göra nu och har lite att läsa in mig på kvar.
Det kommer typ två mail om dagen som är snabba att åtgärda. Så, jag jobbar inte så långa dagar.. Jag får jobba igen det i höst tänker jag.

I måndags var maken på återbesök hos läkaren och det ser bra ut med tanke på hur illa det kunde gått.
Han blev sjukskriven i två veckor vilket är bra. Ovant för oss, som aldrig varit sjukskrivna någonsin (som egen företagare jobbar man hur man än mår..) och aldrig varit sjuka på en semester!
Men, han ska faktiskt inte låta semesterdagar gå åt när han faktiskt inte kan göra det som var tänkt.
Om folk kan sjukskriva sig på semestern för att det är förkylda, då kan man nog godkänna 13 stygn med! ;-)
(Så han kommer med andra ord att kunna vara ledig på höstlovet!)

Nåja, jag hjälpte jag honom att anmäla skadan till försäkringsbolaget också. Man vet ju inte vad som kan komma i efterhand, så det är lika bra att man anmält det.
Sen kan man ju få ersättning för utlägg också, men det känns ju lite larvigt. 463 spänn för akutbesök och medicin liksom. :-)
Dock hann jag bli lite lätt upprörd när anmälan skulle göras! Det var massor av sidor att fylla i och när jag sen tryckte "skicka in" då hängde sig hela sidan. TRE gånger!
Sen ringde jag i stället och då visade det sig att den sidan tydligen trasslat en stund! Bah!
Varför skriver man inte ut det då? Ring in din anmälan!

Nåja, maken och barnen har passat på att göra annat som han inte behöver handen till, som att gå på BIO tex.
Stora dottern är här och det är faktiskt bra! Igår fick hon hjälpa maken att skära maten! :-D
Hon konstaterade att det var ju tur att han kunde tugga själv! *SSSS*

Jag har passat på att göra lite ärenden när jag har en "egen" vecka och kan ta lite längre lunch för att sen jobba i kapp.
Jag var iväg för att fixa en grej med min telefon och passade på att gå in på IKEA.
När jag var där förra veckan, såg jag den här väskan som jag köpte nu. Den är sås söt!
Och i plast, vilket gör att man kan ha den med sig till stranden osv.

 Jag köpte lite nya vattenglas till landet och vinglas som behöver uppdateras. Jag har diskat sönder flera stycken bara i år..
Fyra söta muggar fick också följa med.
 Anledningen till att jag åkte till Ikea egentligen var att jag ville ha lyktor som drivs med solljus och det hittade jag flera stycken!
Att dom tänds när det blir mörkt och slocknar på dagen är ju kanon! Och man slipper tända och sen komma ihåg att gå och släcka dem!
Nu ska det bli fint! :-)

Nu har vi flytta ut till landet i 4 veckor. Det är svårt att veta vilket väder det blir, så jag har nog tagit med mig för mycket kläder, men vafasen, det är ju bara att ta hem igen om det inte används.
På landet har vi ju alla kläder vi behöver, men tanken är ju att vi ska göra utflykter och ha en massa skoj med och då behövs ju andra kläder.
Men, jag måste rensa barnens kläder på landet. Mycket är ju för smått och framförallt Minime har så sjukt mycket kläder iom att hon även ärver Lillemans kläder som ju funkar utmärkt att inte behöva vara rädd om på landet.

Jag ser verkligen fram emot att vi har fått alla nya hus klara, så att vi kan röja inne och få vår klädkammare.
Nu är det rörigt inne och det går inte att få ordning på riktigt än.
Samtidigt som jag älskar att vara här ute och det är "hemma" så är jag så frustrerad på allt som inte är gjort än.
Jag får fokusera stenhårt på målbilden som är om flera år, när det som ska byggas är byggt och det som ska rivas är rivet. :-)
Man säger ju att det är vägen som är rolig...*harklar*
Nu målas ju huset och sen ska det storstädas från tak till golv.

Nu är det bara EN arbetsdag kvar, som blir kort och sen semester! :-)

söndag 9 juli 2017

Snopet, men tur i otur!

Ifredags pep vi ut till landet så fort vi bara kunde.
Maken direkt ifrån jobbet och jag fiskade med mig lite barn och annat.

Han köpte även med sig lite virke ut och hittade en bevattningsslang till mig. Wee!
Jag har ju rätt många blommor som behöver vattnas och att ha en slang som ligger och droppar lite lätt under lång tid är bra.
Det droppar lite för lite tycker jag, men den fyller sin funktion. Och jag ska nog ta en gammal slang som jag ska fixa hål i som kan ligga på andra ställen.

Nu är alla rosor på gång! Det kommer att bli rena explosionen om en vecka eller så om det bara kommer lite värme.
Det lustiga med rosen som sitter i björken som vek sig häromdagen är att den växer som sjutton!
På den här bilden syns det lite dåligt, men mitt i bild ser man ljust gröna blad
Flamentanz har tagit sin tid och varit jäkligt pipiga. Jag tror att jag satte dem för 4 år sedan och först nu börjar dom växa på sig och blomma som jag är van vid.
Men det är ju inte alls på den nivån jag vet att den rosen kan blomma... *muttrar*

Vi ska (nåja, maken) fortsätta med de spaljéer som vi har ut mot vägen. Det är ett antal meter som ska fixas till men det kommer att bli kanon fint och sen mer klart ut.

Igår påbörjade maken och Lilleman projektet. Det innebär att höga impregnerade reglar som de ska fästas i ska bankas ner i marken och sitta i stolphållare. Men eftersom att de är lite svullna av impregneringen så behöver de smalas av lite för att gå in i hållarna.
Maken pysslade med det igår och hyvlade av nederdelen med ett stämjärn.
Lilleman hjälpte till.
Minime hade gått till grannen för att leka med en kattunge och jag fixade lunch.
När jag var på väg in i köket för att hämta lite grejer hör jag hur maken säger "sataan!!" jag vänder mig om och ser hur han liksom rycker bort handen och håller i den med andra handen.
"brände du dig?" undrade jag, för det såg ut som att han bränt sig på sågen, som jag vet kan bli varm.
Jag såg på hans blick att det verkligen hänt någon och han sa "nej, stämjärnet" och då såg jag att hade blod i pannan!
Jag tvärvände och sprang in och hämtade en kökshandduk som jag räckte honom. Han tryckte den mot handen och sa "det har tagit illa", vi måste nog över till "A".
Vi travade iväg och jag stannade till vid garaget och rycket loss ett tryckförband (tur att vi tog med oss alla sådana grejer när vi tömde våra kontor en gång i tiden.)
På vägen över till grannen A, öppnade jag förbandet och ropade till hennes man P och frågade om A var hemma och att vi behövde hjälp.
Hon kom springande och frågade vad som hänt. P ställde fram en stol så att maken kunde sätta sig och A lyfte på handduken.
Både hon och jag sa "oj jävlar"...Då såg jag att stämjärnet inte tagit lite grand som jag först trott eller att han liksom skurit sig.
Nej han hade kört in stämjärnet (som var helt nytt och vasst) mellan tummen och pekfingret en bra bit in i handen och det var ett öppet gapande sår, så man såg rakt in i handen!
A ringde 112 och rådfrågade och dom menade att det går fortare att åka in själv om det inte pumpar ut blod, vilket det inte gjorde.
Då ringde hon sin kollega på sjukhuset och frågade vart vi skulle åka och kollegan sa vilket som hade bäst handkirurger.
Maken satt kvar och jag skuttade hem, sa till Lilleman att gå och ta lunch och stängde av grillen där lunchen låg.
Sen ringde jag hem Minime och bad henne att ta grannen med sig och sen pep jag in för att byta kläder och plocka ihop Id kort, bankkort och nycklar.
När jag kom ut igen, var gården full av folk!
A och P hjälpte maken hem för att han skulle kunna byta kläder han med (vi ser ju inte kloka ut när vi röjer runt...)
Två andra grannar var på plats och plockade undan allt maken höll på med, som virke, sågar osv.
En annan granne kom och hämtade barnen.

Sen åkte vi i 140 blås till akuten.
Jag var lite orolig att maken skulle svimma i bilen, för han var lite blek och chockad.
Det tog knappt en timme till sjukhuset och vi fick en p- plats direkt utanför akuten. (Så är det inte på vårt "hemsjukhus" så det var rät tur att vi blev rekommenderade att åka någon annan stans..)
Vi gick in och var först i kön!
Maken skrevs in och gick och satte sig i ett väntrum under tiden jag betalade.
Efter ca 5 minuter fick han komma in på ett rum och kunde lägga sig ner.

Väl där så kunde maken inte annat än garva, för han hade inte speciellt ont.
Det var rent klangligt av honom att göra illa sig så pass. Han hade gjort exakt så som han hela tiden tjatar på Lilleman att INTE göra!
Jobba med "fel" hand dvs vänster och jobba mot sig. Vi tjatar jämt om att man måste skära FRÅN sig, alltid.
Vi har värsta säkerhetsgenomgången när vi klyver ved (Lilleman klyver alltid för hand) och när vi kör motorsågar, gräsklippare och har täljknivar.
Och så göra maken precis tvärsom!

Lite kul hade vi åt attiraljerna som hängde i akutrummet!
Stor sax, en krok och två skohorn! :-)

 Efter en stund kom en läkare in och tog alla uppgifter och beställde en stelkrampsspruta.
Sen öppnade dom förbandet och kikade runt lite.
Ingen kul syn!
De testade att nerverna var intakta och att han kunde röra fingrar och tummen. Allt verkade funka.
En annan läkare kom in och kikade hon med och sen rengjorde dom såret och sydde ihop det med 13 stygn!!
TRETTON mellan tummen och pekfingret! Isch!
Sen, fick han trava iväg till röntgen och sen fick vi sitta och vänta en stund igen.
Röntgen visade att han missat alla ben och alla muskler! Bra jobbat! :-)
Sen fick han en tid för återbesök och så kunde vi åka hem.
Det gick alltså otroligt snabbt och smidigt!
Olyckan hände klockan 14 och vi var hemma igen på landet klockan 19! Det trodde vi inte när vi åkte utan vi räknade kallt med att få sitta och vänta i flera timmar.

På väg hem stannade vi och åt lite. Lunchen var som sagt på g när vi åkte och vi hann inte äta. Jag tänkte också att det var bra att han inte åt, utifall att det skulle bli en operation eller så.
Men nu åt vi och drack lite trösteschake!

Det hade ju gått otroligt bra och han hade otroligt tur i oturen som missade leden, muskeln och nerven! Men maken morrar ju över allt som nu inte blir gjort!
Han är ju rätt handikappad nu. Kan inte ta i med höger hand och kan ju inte skruva minsta lilla. Inte såga.. och inte duscha! :-)
Nu måste han ju hålla det rent och torrt, så det blir hand i påse och utanför duschen! :-)

Väl hemma på landet igen, tog vi med en vinflaska och gick för att hämta barnen som haft jätteskoj hos grannarna.
Det är ju så skönt att dom är så stora att man bara kan lämna dem. Och dom känner ju grannarna.
Just det där är så härligt på landet, hur alla bara sluter upp och hjälper till!
Det sa verkligen bara "swosch" så var 5 pers på plats! Det är ovärderligt!

Idag, skulle vi ta ner båda markiserna för att förbereda för målaren. Det gick ju inte, insåg vi.
Men då kom en annan granne över och hjälpte till att skruva loss den och lyfta ner den. Tjopp så var det fixat!
Helt fantastiskt.
Sen kom själva målaren förbi och tjittjattade en stund. Minime är så förtjust i honom och han kan inte låta bli att retas lite med henne.
Och det blir så snyggt! Nu är garaget och pumphuset klart och i veckan påbörjas stora huset.
Det blir så fint så det är inte klokt!
Plötsligt passar huset in i området och bland alla andra hus och det smälter så fint in bland allt det gröna.
Och på vintern, när det är vitt...åh så snyggt det kommer att bli!

Så nu blir det ju lite annat när maken gjorde illa sig, men vissa saker får helt enkelt vänta.

Vi hade ju tänkt vara kvar nu och jag skulle pendla, men eftersom maken ska till doktorn i morgon och är rätt handikappad, så vi åkte till radhuset.
Barnen kan sova när jag åker till jobbet och maken till sjukhuset. Sen kommer stora tjejen som tur är.
Hon hörde av sig redan förra veckan att hon var ledig och ville komma till landet och nu passade det ju extremt bra!
Hon messade maken igår "jag kan bli din högra hand"  :-D :-D

Så, vi får se hur vecka blir. Jag har en hel del pyssel som jag behöver lösa i veckan och maken kan ju inte fixa själv på landet, så han måste ändå vänta in mig.

Snopet liksom att vi sitter i radhuset nu igen, men livet blir ju inte alltid som planerat.

torsdag 6 juli 2017

Shopping och tutor.

Nu är jag sådär härligt dagvill, igen.
Igår var jag helt säker på att det var fredag idag...eller tom lördag! (Just nu känns det verkligen som fredag! )
Jag fick påminna mig om att jag faktiskt skulle jobba idag. :-) Det har varit en trevlig dag för jag var iväg och fixade en massa till vårt gemensamma kök.
Tanken var att en kollega skulle hängt på, men det körde ihop sig för henne så jag åkte själv och barnen fick hänga på.
Vi passade på att äta lunch och det var jättelite folk, så det var najs och gick fort.

Det har varit väldigt lugnt hela veckan och jag har verkligen hunnit städa mina dokument, mappar och pärmar. Så skönt!
Sen fick jag en lite knepigare nöt att knäcka sent igår, men efter lite tänkande och input ifrån kollegor så löste jag nöten idag.
Najs! :-)
Lite svårt var det nu när alla är på semester, det är hopplöst när man inte får tag på någon, men samtidigt är det lite kul för vi som jobbar dessa sommarveckor får ju ta frågor som vi vanligtvis inte får och då är alla så hjälpsamma!
Tjopp, så har man slagit sina kloka huvuden ihop. :-)

Dock fick jag en annan nyhet idag som inte var lika kul. Lite märkligt för jag hade inte fått höra det och personen i fråga trodde att jag visste och hade förstås undrat varför jag inte hört av mig.
Så det var ju tur att jag tog kontakt i ett akut ärende trots att personen är på semester så att vi kunde reda ut det.
Iofs kan det vara så att jag inte fått veta för att det innebär att min höst kan komma att bli _ännu_ bökigare än den redan är..
Det gav mig också en tankeställare om att det gäller att vara rädd om sig och tänka efter, livet kan ta slut snabbare än man tror..

Nåja, barnen fick följa med mig till kontoret efter att vi shoppat. Jag behövde ju lite bärhjälp. :-)

Igår var dom och hälsade på hos maken på jobbet och jag mötte upp dem för lunch.
Han har ett lunchställe som har sjukt god mat, så vi gick dit och käkade.
Minime hade ju röjt på kontoret med en kollega som är "lite lätt" busig!
När jag klev in berättade Minime att hon lärt sig att innan man suttit på skrivbordet och sen kört det så högt det går, så är man inte "med"....
Så det har hon gjort....

Vi fick ta en sväng högst upp i huset, där hela våningen är lunchrum och konferensrum. Man kan även gå ut på taket och utsikten är ju löjlig!
Där skulle jag sitta och jobba om jag satt i huset! :-)

Lite läskigt högt....
..men det var ändå härligt där ute.
När man står inne och tittar ner i den öppna trappan, då får man lite svindel!
Jag älskar huset som har mycket glas och öppna landskap, men lite läskigt är det! :-)

Idag fick dom då vara med mig och Minime älskade ju att plocka upp allt vi shoppat och lägga det på rätt ställen.
Det blev några glas...

Och hon plockade så fint så.

 Vi kom rätt lagom till att torsdagsfikat skulle dukas upp.
Varje torsdag jobbar vi till 18:30 och då samlas vi för att fika tillsammans på eftermiddagen.
Av praktiska skäl så burkar vi samlas sektionsvis för att ingen pallar att fixa i ordning till 80 personer i ett svep, men idag var vi ju så få att vi körde alla samtidigt vilket var jättemysigt.
Det är en speciell stämning nu när så få är på plats och många går på semester i morgon. Flera som upptäckt att det är väldigt lugn nu, har tagit ut ett par dagar extra och gick redan idag.
Så det är så städade skrivbord överallt och det kramas i korridorerna.
Flera ska även flytta en våning ner efter sommaren, så det packas även ihop platser och städas lite allmänt.

När fikat var klart, fick Minime äran att springa runt i korridorerna och tuta i fikatutan.
Först trodde hon inte sina ögon att hon verkligen fick göra det. :-)
Sen körde hon flera varv och garvade läppen av sig under tiden!
Och det blev en och annan förvånad kollega som trodde att det var en annan kollega som tutade. :-)

Vi satte oss ute och det var fantastiskt varmt och skönt.

 Jag svarade på ett par mail till och sen åkte vi hem.
Det är jättekonstig att jag ska jobba inte bara i morgon utan ytterligare en vecka...Nu är jag trött! :-)
Men, jag ska tassa iväg jättetidigt i morgon och verkligen njuta av att GÅ vilket jag inte gjort på hela veckan av olika orsaker.
I morgon blir det jobb på förmiddagen, det gör alla på kontoret och sen lär det eka efter lunch.
Så kommer även jag att göra.
Sen packar vi ihop oss och flyttar ut på landet! Äntligen!
FEM veckor på plats! Yey!
Nästa vecka blir lite si och så, pga att jag jobbar och lite annat, men vi utgår därifrån, så det gäller att tänka till vilka kläder som ska med och så.
Men det ska bli så skönt, så skönt.


tisdag 4 juli 2017

Värme och rena fönster.

Uj vad jag är trött!
Av någon konstig anledning sov jag som en kratta i natt. Fattar inte varför, men jag vaknade titt som tätt. Det regnade, något lät, maken snarkade, jag behövde gå på toa..
Tja.
Som tur var så hade jag bestämt kvällen innan att jag skulle flexa idag så jag kunde ligga kvar en stund efter att maken gick upp.
Vi kan flexa till klockan 10 och för fösta gången på 3 år, så gjorde jag det! :-)
Sen drog jag igång mailen och jobbade lite. Åt lunch med barnen och sen åkte jag in till kontoret för att ha en liten session med kollegan som ska sluta efter semestern.
Jag har inte jättemycket att göra nu så jag misstänker att nästa vecka kommer att innebära att jag ligger fett på minus på flexkontot till hösten. :-) Men det gör inget....

Innan jag åkte till kontoret svängde jag förbi posten och lämnade in mitt lilla paket med telefonen som skulle tillbaks.
Det var jättemärkligt väder. Åska i luften och kladdigt. Samtidigt mörkt och lite höstigt.
När jag var på väg genom garaget slog det mig liksom...en känsla jag inte kan förklara, men det kändes som höst.
Som när man gör de sista grejerna innan barnen ska till skolan och det är dags att lägga undan sommarkläderna och leta fram koftorna...
Och så har vi hela sommaren framför oss ännu! :-) Hur najs är inte det?
Jag har haft den varma känslan hela dagen, av att livet är gott just nu.
Så mycket har ramlat på plats.
Alla barn mår bra och har det bra. Vi har det bra. Vi har haft redan haft en härlig vecka i värmen och nu väntar en rad veckor där vi ska hitta på roliga saker.
Det målas och grejas på landet. Idag kom en leverans med nya staket. Det kommer att bli så najs!
Jag kommer att kunna gå in i den hektiska hösten, med den varma känslan kvar i magen.

Det är länge sedan som allt har varit så ordnat. Livet har varit mer än rörigt under många år och det har tagit tid för mig att fatta att det varit rörigt!
Inte konstigt att jag varit trött och sliten..

Men, nu så. :-)
Jag kommer att ta första dagarna på nästa semesterperiod till att fasta! Jag längtar!
Att fasta ett par dagar brukar göra gott för både kropp och själ.
Träningen ska bli mer kontinuerlig, igen.. Och jag kommer att köra en period av 5:2 igen för att känna om det funkar.
Det har varit så tydligt senaste tiden att det blir mer och mer tid till mig. Jag hittar tid som inte funnits på de senaste 24 åren.
Helt plötsligt gör jag saker själv, utan barn i släptåg.. Plötsligt klarar dom sig själva på en helt ny nivå.
Det gör också att min axlar ramlar ner ett par cm.

Det verkar som att värmen är på väg tillbaks nu också vilket ju vore toppen! :-)
Idag hittade jag nya byxor till Minime! Hur söta är dom inte?
Hon behöver få ett par jobbyxor till landet när hon ska måla och fixa.

 Jag behöver ett par nya med.
Det blir för varmt med snickisar och shortsen jag har är lite för korta, så det går inte att ha knäskydd på dem.
Så det får bli en sväng till Jula nästa vecka.
Det är också skönt att jag hunnit med mycket av det jag bestämde mig för i helgen.
Radhuset måste städas!
Det blir ju så att vi bara "är" när vi är här. Huset gror lätt ihop. Men, nu har jag tvättat fönster i hela huset. (När de väl är tvättade, är det ju ett helt annat hus!)
Köket är städat och Minme dammsög tom ur soffan idag. Och det är ju roligare att vara här när det är städat.
Det är också en grej vi ska fixa under semestern. Köpa eldplats till radhuset och boka installation och sotare.
När hösten väl är här, blir det jättemysigt att kunna tända en liten brasa.
Jag har sett en jättefin vedförvaring på Inn & Finn. Den ska jag nog köpa. Risken är att den är försvunnen när hösten kommer.
Där har jag också hittat ett jättefint bord och två stolar som skulle vara fina ute i min pergola.
Risken finns nog att det följer med hem på fredag.
Nu börjar det ju bli så pass grönt vid pergolan så att man faktiskt kan sätta sig och ta en kaffe där.

Vi får se...jag kommer ju att ha en massa egentid nästa vecka, när barnen och maken är ledig och jag jobbar.
Då kan jag unna mig en långlunch eller två för att jag inte behöver skynda mig hem..

Nu, ska jag lyssna in mig på vad som händer och har hänt på Almedalen. Lite konstigt att inte vara där, men samtidigt skönt.
Jag tackade ju nej för inte så länge sedan och det känns bra att inte vara där.
Men när jag ser alla bilder i mina flöden och när alla samlades för att åka på kvällens mingel, så hade det varit otroligt kul att vara där!
Men- oj så skönt att lägga sig i soffan och jäsa med!

måndag 3 juli 2017

Det är alltid lite svettigt..

Wiiii!
Se här! Trasig telefon...
Ny telefon! :-)
Inget kross och inga sprickor! Wii!
Det är alltid lika spännande när information ska över från en telefon till en annan, även om det numer är löjligt lätt (säger jag, som inte gör det, utan har en man som fixar allt!) om man jämför med för länge sedan när det inte gick automatiskt och "via molnen".
Men, det är som sagt både spänt och svettigt innan man ser att allt funkar och nu blev det lite mer spännande än vad som var bra, när telefonen igår plötsligt slutade ladda!
Det går lite "strömming" när allt ska över och alla appar plötsligt väcks till liv.
Men- idag gick den helt plötsligt att ladda igen!
Fattar ingenting.
Men, jag tror som sagt att den telefon som sprack inte har varit helt hundra.
Nåja, nu ligger den spruckna i en liten låda som ska läggas på posten i morgon.

Lite märkligt är det ändå att det gick fort att vänja mig vid att bara ha jobbtelefonen. Jag har inte velat ha den full av lika mycket "gadgets" som den privata, men det gick ju bra att ladda ner lite grejer där med. :-)
Nu ska jag bara försöka få till att alla bilder lägger över sig i molnet också...

Jag tassade till jobbet tidigt i morse, så pass tidigt att jag var först på plats!
Oj! Inte mindes jag min kod för att larma av! Så, jag fick snällt sätta mig i receptionen och vänta.
(Någon hade ju gått in i själva huset innan, för stora porten var öppen)
Det var lite läskigt att vara där alldeles själv... Men det dröjde inte länge innan en kollega kom.
Jag jobbade till lunch, sen hämtade jag den efterfrågade maten ifrån Donken som barnen så gärna ville ha.
Sen jobbade jag hemifrån under eftermiddagen, vilket gick jättebra. Jag märkte knappt att barnen var hemma!
Det är så kul, för efter att Minime var borta en vecka, så leker hon och Lilleman SÅ bra!
Dom har byggt lego och spelat spel och garvar så jag blir alldeles varm långt inne i hjärtat.
Ofta är dom ju snälla med varandra, men det har varit en period av otroligt mycket tjafs. Dom slåss ju inte handgripligt, men gnatar och tjatar.
Jag blir _galen_ när dom är stöddiga och otrevliga mot varandra. Framförallt Minime kan vara såå dryg och ha en ton som inte är ok.
När hon kom hem var det precis som att hon skulle testa om våra regler fortfarande gällde och hon var riktigt näsvis.
Vid ett tillfälle var hon grymt otrevlig mot Lilleman och båda maken och jag reagerade med ryggmärgen och utbrast båda "VAD" sa du???!!
Telefonen försvann och hon fick snällt sätta sig och förklara om hon förstod varför vi blev arga och vad det var som var otrevligt.
Hon kan vara grymt envis och nickade mest. Sen smet hon upp på rummet. Jag såg att hon skämdes och efter en stund gick maken upp och pratade med henne och sen ropades Lilleman upp och hon sa förlåt.
Och hon hade berättat för maken att hon direkt när vi reagerade fick dåligt samvete, men då kunde hon liksom inte hantera det.
Efter det har dom lekt så bra!
Dom är ju så stora nu att jag inte tycker att tjafs behövs. Är man sur på varandra kan man vara i olika rum.
Man behöver inte prata med varandra då och gör man ska tonen vara ok.
Lilleman "besserwissrar" henne och ska skriva henne på näsan att han vet och kan mer och jag hatar när någon fördummar någon annan.
Så där ingriper jag direkt. (Det är nog det vi säger till honom mest : "släpp det!" :-))
Och hon är näsvis. (Så till henne säger vi "inte den tonen, tack". :-) )
Men det märks att dom växer så det knakar nu och det blir färre och färre konflikter.
Nu kan man sätta sig och prata med varandra och kompromissa och det blir mer prat om varför vi är hårda med vissa saker.
Vi förbereder dem faktiskt för att klara sig ute bland folk, utan oss.
Dom ska ha det med sig i ryggmärken att man inte uppför sig illa.
Och ofta får vi bekräftat att dom uppför sig bra när vi inte är med och ute. Sånt gläder mig.
När de stora var små, var jag mycket hårdare i fostran än jag är nu, för då var jag så ung och det fanns mycket fördomar om att mina barn skulle vara sjövilda, för att jag var ung.
Så när dom då var trevliga och artiga och kunde föra sig i de flesta sammanhang blev folk förvånade. :-)
Men för mig är det viktigt och det är här hemma det börjar. De tränar ju konflikthantering på varandra, men man ska ändå ha som grund att man är trevlig mot varandra.
Och jag tjatar jämt på alla 4 att dom är syskon och kommer att ha varandra genom livet.
Andra människor kommer och går, men syskon har man jämt.
Mycket kan det vara för att jag själv inte har haft syskon på det viset. Min syster flyttade när jag var ganska ung och sen flyttade jag, så vi har egentligen inte bott tillsammans speciellt många år.
Och det har faktiskt hela tiden legat som en gnagande sten i skon, att jag inte har syskon på det viset.

Så, det är något jag har lovat mig själv, var i världen barnen än bor, så kommer jag att slita häcken av mig för att hålla dem samman, ändå.
Den som för tillfället har lättast att åka och hälsa på den eller de andra, ska göra det!
Och jag kommer att besöka dem var dom än sätter ner sina pålar. Så är det bara.
Hm,,nu blev det lite deep här, inte meningen. :-)

Nåja, vi ska trassla oss igenom den här veckan nu, med barnen hemma. Tur att jag har lite flextimmar att ta av.


söndag 2 juli 2017

Tur i otur..

Det är lite tur i oturen att skärmen på min mobil sprack, för det är nog ett måndagsex jag har lyckats få.
Den har bråkat lite med vissa appar ibland och pinkoden funkar, ibland.
Idag, plötsligt märkte jag att den inte laddat, trots att den legat på laddning hela natten! "fukt i usb porten" får jag meddelande om. Va??
Skumt!
Så, idag fick jag i panik stänga av den helt för att spara lite ström kvar, för att vi ska kunna föra över den infon som behöver föras över när nya luren kommer.
Det skulle var typiskt om det inte går.
Huvudsaken dock att jag kan stänka av Pinkoden på den. Görs inte det så får jag inte lämna tillbaks den.
Alltid är det något.
(Det blir heller inga bilder i bloggen när telefonen är död! :-( )

Nåja, idag åkte vi till radhuset så sent vi bara kunde åka. (Och jag fortsätter att tjata om att det är så skönt att vi nu inte behöver tänka på att någon ska somna i bilen och sen är hela natten förstörd... ;-) )
Vi hade trott att det skulle regna idag, eller åtminstone var mulet, men ack vad överraskade vi blev!
Jag vaknade vid 10 och kunde konstatera att alla andra sov!
Oj!
Så jag tassade ner och såg att solen sken så fint så.
Härligt!
På med kaffet, på med vatten för att koka ägg och sen ut, för att lägga ut kuddar där jag skulle sitta.
På trappan, i solen.
Efter en stund vaknade Minime och kom ut och satte sig hon med.
Och sen killarna.
Men, dom åt "frukost" strax efter 11! :-)
Just söndagar drar man ju inte igång några större projekt utan det är mer att göra klart det man påbörjat dagen innan eller gör något "snabbt".
Jag klippte gräs och trimmade kanter.
Maken målade klart den jättestora dynlåda han bygg. En låda som ingen orkar lyfta! :-)
Men, den blir fin!
Så tack vare att det var solsken hann vi mer idag än vi tänkt.
Men, sen var vi ju tvungna att åka hem ändå. Suck och stön. Dock är det ju mindre på listan att göra såhär en söndag när barnen inte ska upp dagen därpå.

Maken och jag ska ju iväg, men det är ändå enklare än när alla ska iväg.
Jag hoppas att dom sover lika länge i morgon som dom gjorde idag. Då äter dom frukost när det är lunch och när det är dags för lunch har jag nästan jobbat klart. :-)
Det är bara måndag och fredag som dom måste vara själva. Tisdagen ska dom hänga med maken hela dagen, som återigen jobbar från landet.
Onsdagen ett barn vardera och ska ses över en lunch. Inte dumt att vi jobbar med samma saker, så att vi faktiskt kan ha ett jobbmöte med lite kollegor och barnen hänger på. :-)
Torsdagen ska jag iväg med en kollega och lösa lite praktiska saker  och då kan dom hänga med.
Fredagen delar vi på.
Sen går maken på semester och vi har löst sommarens ledighet. (iofs så blir det en vecka innan skolstart som vi behöver lösa, men med lite tur kan vi hyra ut dem till farmor ett par dagar där igen..)

Den här veckan är vi flera kollegor på plats, men min sista vecka kommer att bli rena öken!
Då är jag helt själv på sektionen och vi är nog inte många på avdelningen.
Tur att jag kan göra så att jag jobbar lite mindre och ligger på minustimmar som jag kan jobba igen i höst när allt drar igång. Fördel med flextid! :-)
Jag kommer att ha ett skinande tomt skrivbord när jag kommer tillbaks efter sommaren! :-)

Den här veckan måste jag också ta mig i kragen, så att vi även har ett skinande rent radhus att komma tillbaks till.
Här "är" vi verkligen bara. I torsdags klippte jag gräs, för att det inte ska se för jäkligt ut, mest med omtanke om grannarna..
Men lusten finns inte. Men jag måste städa hela huset nu för det är så ingrott. Tvätta fönster och torka lite golv.
Usch, bara att bita i det sura. :-)

Nåja, jag hoppas att min nya telefon dyker upp i morgon! Som tur är, så har jag (nåja, maken) installerat min privata mail även på jobbtelefonen så att jag ser om jag får ett mail att telefonen kommit.
Det är lite konstigt att vara utan telefon! Tur att jag har en jobbtelefon också och att jag bestämt mig för att ha två, en privat och en för jobb.

Så nu tar vi oss ann en ny vecka.

lördag 1 juli 2017

Den längtan...

Vi fick en liten överraskning när vi åkte ut igår. Det regnade lite hemma och blåste halvstorm.
När vi svängde runt hörnet till huset såg vi att en björk låg över vägen!
Ren tur att den valt att lägga sig över vägen och inte över lekstugan!
Vi har tittat på björken för ett tag sedanoch pratat om att den inte ser helt frisk ut, så vi var inte helt förvånade.
Största bekymret var att det är den björken som en hög klätterros bor!
Maken skyndade sig att kapa av toppen som låg över vägen, sen lät vi den ligga för att ta hand om den idag.
 Lilleman var helt slut! Han har varit förvånansvärt pigg, med tanke på träningsveckan, men igår när han visste att det var sista dagen, då kroknade han! :-)
Vaderna var helt slut (det tom syns på vaderna att han fått hårda muskler!) för dom går ju upp på tå jätteofta när dom sparras, så han la sig med fötterna mot brasan och vilade.

 Lite förvånade var vi när vi vaknade  i morse över att solen tom visade sig. Alla har pratat om regn i helgen.
Men det har varit varmt, uppåt 20 grader hela dagen. På förmiddagen blåste det ganska mycket men det lugnade sig framåt eftermiddagen och har varit ganska kladdigt och kletigt.

Björken var inte mycket att göra åt, utan vi försökte rädda rosen och sen peta över den i trädet bredvid för att den ska få fortsätta att klättra där.
Trots att det har regnat senaste dagarna, är det så torrt i backen så jag har vattnat och vattnat idag.
Och klättrat.
Alla klängväxter har dragit iväg nu och det är rätt vildvuxet, så jag har försökt få lite ordning.
Ute vid portalen växer en kaprifol hejvilt.
Den behövde dras om, men det är högt, högt där uppe!
Lilleman fick hålla i stegen (maken målade och var inte tillgänglig) så att jag kunde klättra upp och dra den rätt.


Det växer jättemycket överallt nu. Helt rätt väder för trädgården. Ganska varmt, utan strålande sol och ganska fuktigt.


Att sitta på trappan och dricka kaffe, det är liksom livet!
Ute vid pergolan växer det också på bra. Jag såg att "någon" varit och tuggat på ett par rosor, så jag nätade in lite och vattnade igenom.
Så härligt att det nu börjar växa upp på taket..

 Flera klematisar och humle far iväg nu och det är bara början på juni. Ska bli kul att se hur det ser ut i slutet av sommaren.

Idag har jag även flyttat en hel del marktäckare, som växer galet mycket runt där vi eldat.
Lite lustigt att det växer så mycket just där brasan har varit.
Och att det är marktäckare som jag annars brukar köpa och ha i krukor osv, nu växer det som rena ogräset!
Så jag har flyttat mängder till området runt pergolan.

Det är så skönt att var ute i friska luften en hel dag. Man är så skönt trött när det blir kväll.
Maken sa idag vid middagen "så skönt att ha ren luft" och så är det, trots att vi inte bor i stan annars.
Men det syns ju på våra balkonger, främst den på våning två, att det är sand och annat jox i luften.
Det går inte att ha möbler ute på den balkongen, eller något annat heller för den delen.
Alltid ligger det ett par cm tjockt lager med "damm" överallt, på räcket, golvet och möbler. Skitäckligt.
Balkongen på tredje våningen är inte lika smutsig.
Och, samma smuts finns ju i all luft, förstås. Här ute är det rent. (Ok, pollen...)
Som vi längtar att flytta hit permanent!

Det är en liten tröst att vi är flera här som bär på samma dröm och längtan.
Flera bor ju redan året runt. Flera har små övernattningslägenheter som dom har för riktig kalla vinterdagar och för att kunna vara i "civilisationen" delar av året. En man har den för att ha tillgång till tvättstugan. :-) Lägenheten är pytteliten.
En familj är på gång att sälja sin stora villa nu när barnen flyttat hemifrån och ska köpa en lägenhet i närheten av där dom jobbar för att vara mer här ute.
En granne väntar på att yngsta sonen ska få jobb och kunna bo själv. Under tiden bygger och renoverar de sitt hus för att det ska bli mer permanent.
Och det roligaste av allt är att flera yngre personer har tagit över sina föräldrar och mor/farföräldrars hus för att bo permanent.
Så härligt!
Många frågar oss hur vi ska orka bo här på vintern, men det blir inga problem.
När det är "riktig" vinter är det jättevackert här!
Och jag ska ju ha ett stort växthus, där jag kan fixa och vara långt in på hösten och tidigt på våren.
Sen är det ju så att vi kommer att bo så billigt här ute, att vi kommer att kunna unna oss att åka utomlands längre perioder på vintern.
Att vara på Gran Canaria hela januari kommer inte göra ont! :-)
Så det ordnar sig.
Och nu är vi på gång med allt vårt renoverande här.
Man har påbörjat målandet, på de små husen och det blir jättefint! Husen är så slitna nu så det verkligen behöver bättras på.
Jag pratade med en handläggare igår om rivningen av gamla huset och man har inte hunnit påbörja ärendet, men så vitt han kunde se så var ansökan helt komplett, så det ska inte bli några problem som han kunde se.
Och bara att få riva det huset kommer att göra mycket! Det är liksom förutsättningen för att kunna göra något annat alls.
När det är gjort, kan vi gräva upp vatten och avlopp och förbereda bygglov för de andra byggnaderna vi vill få till.
Det är inte en trestegsraket, utan en tolvstegsraket! :-)
I höst ska jag förbereda bygglovet och bygganmälan, det jag kan förbereda. Mycket ska ju ritas av de som ska bygga.
När alla andra byggnader är på plats, ska vi ta itu med stora huset.
Allt inne ska bli vitt. Och vi ska flytta om lite rum.
Sist av allt, ska vi bygga ut vardagsrummet 15 kvadratmeter. Det gör att vi kan få ett större kök, utan att ens röra eller renovera köket.
Det blir bra...Men det är ju tio år bort, ca.
Dock är det rätt härligt att ha en sån konkret dröm att jobba mot ändå. Framförallt att ha en gemensam dröm för maken och mig och även ett projekt tillsammans.

NU hägrar en varm dusch.