Sidor

fredag 5 augusti 2016

Vildvuxet delux.

Jag vaknade snortidigt i morse. Bara sådär..
Vilket innebar att jag hann städa tvättstugan, som blev kvar igår, innan jag packade ihop oss för landet.
(Det är så skönt att huset är storstädat innan det är dags att börja jobba..)

Jag var lite oroad för hur det skulle se ut här ute. Det har varit galet varmt under de två veckor vi varit borta.
Men, det var inte så uttorkat som jag befarat. Krukorna har farit illa, men jag hade inte så många sådana. Det är bara att kasta nu och plantera höstblommor nästa gång vi åker ut. :-)
Rosorna har vuxit över alla breddar liksom klematisen.
(Jag fotade inte klematisen hemma men den den har vuxit så galet att jag är oroad för om staketet ska hålla...Men den ska grävas upp i  höst och flyttas hit ut..)

Man kan konstatera att det var vildvuxet här. Det är så vacker färg på klematisen, till i kvällsljuset.
Det lyser blålila. Fantastiskt!

 Insidan var helt galet...

Vi ska olja altanen idag, så jag började frisera lite. Men sen bestämde jag mig för att fimpa humlen.
Den var så stor och vuxit in i klematisen. Plus att den var ful.
Humle kan ju vara så. Vissa år är den stor, grön och fin och vissa år helt uppäten av "något".
Nu var det rätt stora hål på bladen, så jag klippte ner den.

 Det blev rätt mycket luftigare! :-)
Den har varit bra under de år som klematisen och rosorna behövde växa på sig, men nu var den lite onödigt stor.
Tanken är att den ska grävas upp och flyttas. Så får vi se om den blir lika stor på sin nya plats...

 Sen gick dagen åt att klippa gräs, binda upp allt som vuxit, trassla ut en del grejer där jag nätade in för att det inte skulle bli uppätet och låta blommorna sträcka på sig lite innan jag nätade om.
Maken satte fast insektsnät runt alla små hål i kojan så att getingarna inte flyttar in.
Sen tömde vi altanen och tvättade av bitar som blivit smutsiga av blommor och möbler.

Jag hade lite panik när vi åkte, för att vi inte ska hinna med all som ska göras på bara ett par dagar, men vi hann massor!
Idag ska det vara soligt och fint (det kom fyra regnskurar igår!) så vi bör hinna med oljandet, mer kräsklipp och tvätt av bil.
Det är lite "sommarenärslut" känsla i kroppen, så jag får påminna mig att det är mycket kvar av sommaren.
Många fina helger och jag brukar gilla höstarna med sol och hög och klar luft.
Men jag vet ju hur det blir när skolan börjar och jobben är i gång. Då blir det lite tight om tid.

Nåja, vi hann även med en promenad ner till havet. Det var nästan spegelblankt.
Uppe på tomten var det så stilla att inte ett löv rörde sig. Magiskt!
Det är fantastiskt fint här med, trots att det inte är playan! ;-)

Tankarna har snurrat en hel del under tiden jag gått och klippt gräs och ansat rosor.
Det är tungt.
Svårt att förstå hur det blivit så illa. Men det är svårt att förstå för alla inblandade.
Mina tankar snurrar runt det närmsta, hur det ska orka med. Hur det ställer livet på ända och även att det är så typiskt.
Efter år av tung omsorg, när det äntligen blivit lite lättare, då kommer nästa slag.
Oron. Vad ska hända? Hur ska det bli?
Så mycket som inte går att påverka.
Jag försöker även minnas...hur var det? Vad hände för länge sedan? Vad kan ha varit utlösande?
Samtidigt vet jag ju, att man måste bottna, ända ner i den gyttjiga dyn för att orka resa sig.
Mycket blir ju inte som man tänkt i livet.
Det är lätt att bli bitter över det. Anklaga andra för att ha begränsat en.
Tänka "om"...
Men, man måste förlåta och gå vidare. Släppa. Det är som det är.
Men samtidigt kan jag förstå bitterheten. Kombinerar man det med sjukdom, då kan det bli galet.
Jag lider med alla inblandade och jag fastnar själv i de tankarna, hur kommer det att bli?
När man är sjuk tar man ofta dåliga beslut och så tänker jag att det även är nu.
Hur ska det ordna sig sen, när saker förhoppningsvis återgår till det normala?
Det kanske är en helt annan människa som kommer ut på andra sidan? Vad gör man då?
Kanske är det det som måste ske?

Det är mycket man inte förstår. Själv har jag ju bearbetat mycket genom åren och lagt bakom mig.
Det är som det är.
Men visst vore det härligt om saker var annorlunda. Men det är det inte.
Så man får göra det bästa av det.

Men jag antar att det blir en höst av oro. Kanske måste jag åka för att hälsa på. Kanske kan jag bidra till en förbättring?
Kanske inte.
Det handlar till 0% om mig. Men det gör ont i hjärtat för främst en person, som får ta allt för mycket ansvar.
Där hade jag velat kunna finnas.
Nåja. Det visar sig..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar