Sidor

måndag 24 november 2014

Stjärnor i mörkret!

Innan vi kröp i säng igår kväll, fick maken snällt förankra det lilla växthus som står på övre balkongen.
Det blåste storm!
Vilket det gjorde fortfarande i morse. Isch. Becksvart, regn och blåst.
Man skuttade inte ur sängen direkt.
Men, jag var så glad över att jag ställde upp två hjulstjärnor i går. De lyste så fint i morse och jag blev lite varm inombords.
Tom maken sa att det var fint! Det känns som att det är dags att byta lampskärmar när julen är över. ;-)
Arbetsdagen gick i rekordfart.Som alltid.
Nu är det inte länge till två roliga event. Spännande, verkligen!
Och det är lite galet, när man sitter på planeringsmöten och pratar om 2015!
Jisses.
Det blir ingen dålig sammanfattning av 2014 kan jag säga, när det är dags.


Det tokregnade när jag åkte hem.
Och det är så mörkt! Man ser knappt handen framför sig och jag är livrädd att köra på någon som går eller cyklar.
När vi kom hem blev det direkt mjukisbrallor och raggsockor!
Så skönt!
Det är lite galet att julen inte är långt borta alls!
Men det känns bra.
2015 kommer att bli "ett sånt" år känner jag på mig.
Som man kommer att minnas, på många sätt.
Maken och jag firar 10årig bröllopsdag, dottern tar studenten och lite annat kul..

Det ska bli spännande att se hur saker artar sig. Eller urartar sig, ska jag väl säga.
Mycket märkligt att vissa lever i sin egen bubbla.
Karma, kan man tänka. Och det tror jag faktiskt på. Gör man illa så får man illa.
Det är också lustigt hur mycket yta det finns.
Och det är en blankpolerad yta, som alla tror på. Men gräver man bara lite..lyfter på en sten eller så, då är det inte så jäkla najs.
Och det upptäcks, sakta men säkert.
Men ändå, fortsätter man att gräva ner och putsa ytan. För det kräver mod att bara säga som det är.
Det blir mer och mer tydligt.
Och rätt fascinerande.
Something gotta give, brukar det heta och de ska bli kul att se var det ger sig först.
Vem som tröttnar först och vem som ruttnar först.
Samtidigt är det synd, när man ser ett behov, men inte kan säga "det kan jag ordna" för att man vet att det inte funkar.
Så, det får bli en sämre variant. För att leverantören inte håller måttet.
Häromveckan fick jag den frågan. "men du, där har ju du kontakter, väl?" Och jag fick svara "nope, jag hade...inte har..." för att jag helt enkelt inte kan förmedla något som jag vet bli kaotiskt.

Jag har lärt mig grymt mycket senaste åren. Om människor. Om relationer. Om business. Om tillit och om att jag ska fortsätta med att sätta klackarna i backen när jag tycker att saker inte håller.
Sen får man kalla mig neggo och tråkig.
För ibland måste man inse att om det går som en anka och låter som en anka, så är det en anka!

Nåja, nu är det så skönt att landa lite mjukt mellan varven. Där det är så logiskt. Så klart och tydligt.
Där man lägger tid på sådant som är viktigt.
Man kan säga att jag har befunnit mig i ytterligheter senaste året.
På ändarna av en skala.
Jag hoppas på att hitta ett mellanläge snart. För nu vet jag verkligen vad jag vill.
Jag har inte haft ett tydligt mål förut.
Nu har jag det!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar