Sidor

söndag 7 september 2014

Tänk om....

Jag kan ju anses som knasig, men jag ställde klockan för att komma upp i tid i går!
Längtan till landet, kan anses som stor, när man ställer klockan en lördag! ;-)
Nu var det ganska onödigt skulle det visa sig, för strax efter klockan 6 kom minime intassande och la sig i min säng.
Hon var brännhet. "jaha, feber".. Hon lyckades inte somna om så jag bäddade ner henne i hennes egen säng och drog igång en film åt henne.
Efter att jag hämtat vatten, tempade jag. 38,9! Som hittat.
Nåja, hon låg och tittade på film och jag sov en stund till. Men dryga timmen senare var hon hungrig och då tassade vi ner.
Jag var mer än ivrig att komma iväg. Landet skulle det bli med eller utan feber..
Det blev en "landetfrukost" för att komma i stämning...Ägg..;-)

 
Bilen packades med det nödvändigaste och två barn, sen drog jag...
Maken och sonen fick uppdraget att fylla kylen.
Det var ganska mycket trafik, men vi var ute i god tid innan lunch.

Och som alltid, när jag inte varit här på en längre tid, så slår det mig med full kraft när jag kliver ur bilen.
"Det är här jag ska vara".
Doften. Havsluften. Känslan.
Det var varmt här också men inte alls lika klibbigt som i radhuset.
Skulle det inte hänga på en massa "om" så hade jag inte tvekat att flytta ut.
OM det hade funnits en skola på cykelavstånd.
OM det hade funnits fler barn i området. (vilket direkt hänger i hop med skolan! ;-) )
OM maken och jag hade haft jobb i de närmaste större orterna. (vilket inte alls är någon omöjlighet om det andra fanns..)
Dock är den stora fördelen med att bo så centralt som vi gör i radhuset är att vi har så nära till allt.
Det slog mig verkligen efter att ha bott här hela sommaren, att man åker sjukt mycket bil. Bensinnotan efter sommaren är galet hög!
Och man är alltid beroende av bilen. I radhuset kan man faktiskt klara sig långt på apostlahästar och tåget.. ;-)
Men, jag vet också att när man bor såhär långt ut på landet, så planerar man logistiken annorlunda.
Spontat besöket att köpa en liter mjölk på macken görs inte. ;-)

Så, radhuset är praktisk, logistiskt bra och liksom "hjärna".
Landet är känsla och hjärta. :-)
Framtiden vet man ju inget om. Men OM vi inte hade råd att ha landet.....Det skulle vara en stor sorg..
Jag hoppas att vi aldrig kommer att behöva välja.

Nåja, det har vuxit helt galet sen vi var här senast.
Björnbären är på gång.
 Pelargonerna växer och blommar.
Det lilla "hus" jag planterade i växer över alla bräddar.
Så fint!
När vi kommer ut nästa gång är det dessvärre "stängning" inför vintern och då ska jag plantera ut en del av dem på andra platser...
 Just de här gröna "marktäckande" blommorna har jag tappat namnet på. De är ju jättevanliga både i amplar och i rabatter.
Och jäklar vad dom växer!
I däcket satte jag tre små, ganska ynkliga på sensommaren. Nu har de tagit över helt!
Så, fler av dem lär det bli, där jag behöver få in lite färg och täcka lite fula ställen..

 En ampel som var torr och nästan död när vi åkte, men som jag lät hänga kvar, har fått nytt liv!
Man ska alltså inte döma ut någon som är torr och tråkig! ;-)

 Solen sken och det var helt ljuvligt!

 Jag hade som vanligt dragit igång kaffe! Det ÄR landet! :-)
När maken dök upp med mjölk blev det direkt en stor mugg, med näsan i solen.

 Det var inte bara blommorna som vuxit bra.
Även gräset! Både långt, tjockt och blött.
Maken drog igång åkgräsklipparen, stora sonen handklipparen och jag krattade för glatta livet. 
Nu ser den lite tilltufsad ut och består av rätt många gräshögar.
Jag har träningsvärk av allt krattande! ;-)
 Jobbet fortsätter idag!
Det var inte bara vi som gick loss på gräset. Hela området klippte gräs.

När vi var klara, tog vi med oss våra kräftor och lite annat plock  och gick över till grannen.
 Där samlades vi fyra närmsta grannarna med barn i varierande åldrar..
Vi har otroligt bra grannar!
Det är sällan man skrattar så gott som när vi träffas!
 Vi mumsade god mat och vissa äckliga nubbar....;-)
 På senkvällen fick jag smaka en helt sjukt god rom!
Mmmmm....
 Guld i ett glas! ;-)
Mer än så drack inte jag.
Jag hatar, verkligen hatar, att vara bakis. Det är så sällan värt det...
Plus att jag ville ha huvudet med mig, som alltid när barnen är med, men extra på grund av att Minime var skruttig.
Hon hade 39 graders feber när vi kom ut.
Hon fick en liten skvätt Ipren innan lunchen, mest för att rota bot på huvudvärken.
Annars är jag inte så snabb med febernedsättande.
Om febriga barn mår bra i övrigt tycker jag inte att det behövs.
Det är svårt att se hur dom mår egentligen. I alla fall mina som blir hyffsat speedade av både Ipren och Alvedon.
Dom tar det inte lugnt...
Hon höll sig lugn hela dagen och paltades på rätt bra när vi gick till grannen.
Tanken var att bädda ner henne på soffan med en film om hon kroknade, men inte hon inte.
Hon älskar fest!
Så hon höll låda utav stora mått hela kvällen och när jag tempade när jag gick hem för att natta dem vid 22:30 låg hon på 37,3!
Bästa febernedsättningen är alltså lite fest! ;-)
Men som hon hostar!
Ja Lilleman med. Och maken.
Usch.
Det ger sig inte. Dom har hostat sen skolan började!
Tröttsamt.
Så jag får trappa upp mitt hostkrig.
Går man till doktorn får dom ju bara Coccilana eller nåt annat slemlösande.
Eller så får man hostdämpande.
Och det är inte heller bra, i min värld. Det finns ju något som ska upp, liksom...
Så det är väl bara att hosta vidare...
Veckan som kommer är rätt lugn för mig, så det passar bra att hon kan vara hemma och ta det lite lugnt.
Få korta dagar om inte annat.
Men, hon blir ju både rastlös och sur att inte få gå till skolan..Så jag hoppas att det räcker med en dag eller två.
Det är lite frustrerande, för när man har alla barn i skolan, då brukar vabbtimmarna droppa betydligt.
Nåja...det är bara att ta det som det kommer.

Idag ska jag njuta av en dag i solen, i mitt paradis.
Njuta av nuet. Här. nu. idag.
Som att OM inte fanns! ;-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar