Just nu känns det hoppfullt.
På hostfronten i alla fall.
Idag har Minime varit feberfri. Och otroligt pigg.
Det märktes även när Lilleman kom hem. Det tog ca fem minuter och sen slogs dom så att stickor och strån rök.
Orkar man retas, så orkar man gå till skolan.
Så, om det inte händer något oväntat i natt, så blir det skola i morgon!
Vi är båda lika lyckliga över det! :-)
Hon har jublat flera gånger över just det. "jag får gå till skolan i morgon"...:-)
Det är härligt att det är så.
Jag kan inte ens tänka hur det skulle vara om hon inte ville gå dit.
Alla mina barn har älskat skolan. I varierande grad, förstås, men ingen har vägrat. :-)
DET är jag tacksam över.
Hon blev mer eller mindre överfallen på skolgården när vi hämtade Lilleman. Kompisarna såg henne på långt håll och skrek "Minimeeeeee!" :-)
Man blir varm i hjärtat.
Själv ska jag alltså få åka och jobba i morgon! JAG jublar över det! ;-)
Ibland, tidiga morgnar, så kan man tänka "oj, tänk om man var hemmafru..."... Men efter en veckas vabbande så är man inte lika sugen. ;-)
Jag funkar verkligen så att när det är långsamt, så blir jag seg. Jag gör ingenting.
Så, helst ska det vara lagom stressigt! ;-)
Sen har jag ett lite ovanligt uppdrag i morgon. Eller iofs inte...Jag ska åka till ett förråd och leta en pärm. (Leta försvunna papper är min specialitet. Förutom försvunna nycklar...glasögonen måste jag köpa ett senilsnöre till!)
Hejochhå...
Det är så irriterande! Vi har ju flyttat flera kontor senaste månaderna. Packat sjuka mängder med grejer och papper. Kört hit och dit.
Och igår när jag fick frågan var pärm X var, så öppnade jag en dörr till ett skåp och sa "här stå...hm...här borde den stå....här skulle den ha stått"...Men var fasen ÄR den???
Idag har jag letat där jag såg den sist. Utan framgång.
Jag har mailat en person som kan ha fått den. Utan framgång.
Nu återstår hederligt "plockagenomkartonger" jobb. *suck*
Det finns två ställen den kan finnas på och jag kan ge mig sjutton på att den lär finnas där jag letar sist! ;-)
Alltid är det något.
Aldrig är det lugnt.
Och vissa saker går det f-n troll i!
Fördelen med att ha gått hemma och dragit ett par dagar är att jag hinner tänka.
Nackdelen är att jag hinner tänka.
Nu behöver jag få en fast punkt. Det finns så många öppna loopar, oknutna trådar och frustration.
Det är dags att få ordning.
Jag går alltid och väntar på något och någon... Att saker behöver bli klara för att jag ska kunna göra mitt.
Och det är tungt.
Ibland blir jag så in i märgen trött..
På saker jag inte kan eller vill skriva om nu. Kanske aldrig.
Men de senaste åren har gett mig insikter.
Jag har bokmaterial om man säger så. ;-)
Men, nu ska jag fila på morgondagens hisspitch. Jag vill gärna ha en ny om inte varje gång så varannan i alla fall.
Vissa har haft samma i flera år. Och med tanke på att det inte alltid är speciellt många gäster med, så blir det lite tuggummi.
Det försöker jag undvika! ;-)
Det är dags att kliva ur mjukisbrallorna och dra på kavajen. Tur att det är två dagar kvar innan helgen! ;-)
Så att jag också kan säga TGIF på fredag! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar