Sidor

onsdag 13 december 2017

Snö och is.

Nu är det juletider! Tjofaderittan! :-D
Det blir en hel del pepparkakor. Så blir man snäll!

 Det har kommit snö! Massa snö! Vilket jag gillar...
Även om jag just idag svor rätt ljudligt över snön. Eller rättare sagt snöblask som föll igår och som frös i natt.
Blandat med det som skottats upp på våra trottoarer och gjorde att det blev en liten, men ack tillräckligt stor vall, för att jag inte skulle komma ut med bilen i morse.
Mest irriterad var jag på mig själv. För, jag var ute ganska lång tid, värmde bilen, skottade av den, bokstavligen, eftersom att snön frusit till ett hårt skal på bilen.
Men, jag tänkte inte på att titta bakom bilen. Då hade jag sett att det där inte skulle gå, utan att man hackar bort lite is, lägger på tösalt och sand.
Så, jag blev stående med fronten i vallen och sen bara spann det.
Det blev att gräva en hel del.
Som tur var hade maken inte hunnit åka och det kom två snälla män, som hjälpte till att gräva, sanda och knuffa.
Så... Men det hann ju bli lite svettigt bokstavligen.

Men, jag gillar ju snön ändå. :-) Det blir både ljusare och roligare!

 Det har lugnat sig på jobbet. Jag har ett par större puckar som ska göras. Men de hänger bara och endast på mig, så jag vet att jag river av en av dem i morgon.

Idag hade vi ett styrgruppsmöte, för ett stort event jag ansvarar för i april.
Mycket är bestämt och satt och nu fördelar jag bara ut uppgifter och bokade upp lite möten till januari.
Det känns så bra! Det är med flera nya, riktigt kompetenta personer, vilket återigen gör att jag bara behöver hålla koll på det stora grejerna och inte behöver in på detaljnivå.
Kul kommer det att bli!
Dock, inser jag att jag kommer att ha häcken rätt full hela första kvartalet.
I februari har jag en stor mässa, men där är nästan allt fixat och bokat. Föreläsare och deltagare.
Där är jag inblandad på detaljnivå, men den som är ansvarig för delar av dagen jobbar jag så bra med, så det kommer att gå finfint.
Dock kvarstår det lite grejer där som jag måste lösa ganska så snart.
Från januari till påsk kommer det bara att säga "swusch", det är helt klart.

Det som är spännande, är att även maken kommer att ha intressanta första månader. Han ska nämligen jobba 60% och plugga 100%!
Spännande!
Man kan säga såhär: Ingen får bli sjuk! :-D
Men - det jag ska göra är så roligt! Hektiskt, men skitkul, så det kommer att gå bra!

Nu däremot känns det riktigt bra! Alla jag träffar på hönsar runt och är julstressade, men det är inte jag nu.
Det har gjort rätt mycket att jag köpt så pass mycket julklappar på nätet. Inte trängts i butiker och inte jagar runt.
Utan knappat hem grejer på kvällen i lugn och ro.

Det som är kvar nu är att ta in granen, vilket vi gör typ på måndag.
Sen ska det julhandlas, men jag går inte bananas på julmat, för man lessnar så snabbt!
Och - jag har en specialpresent som ska fixas. Men en del av den kan jag fixa på en lunch rätt snabbt och en del måste jag åka iväg och fixa. Men det går också rätt fort.
Så, tja. Det är liksom lugnt!

Idag åkte jag till skolan för att kika på en basar och lyssna på luciafirande, var det tänkt.
Stora dottern kom förbi och hängde på.
Men, när vi gått runt på basaren och Minime fått köpa lite julgrejer, blev det lite förvirrat var själva luciafirandet höll till.
Det visade sig att det var inomhus i en sal... där det trängdes mängder av föräldrar. Inget av mina barn var med, så vi åkte hem! :-)

Minime hade gjort en supersöt ljuslykta.

 På lunchen idag, pep jag in på bokhandeln och bytte till mig en ny bok.
Jag har läst väldigt lite denna höst. Det har som inte blivit.
Vete fasen vart tiden tagit vägen.
Men läst har jag inte. (Jag har titta på mer serier på play dock...)
Nu, ska jag läsa mer!
Och på jullovet!
Jag behöver läsningen, men det måste vara rätt bok!
Den förra jag hade var intressant, men taffligt skriven..

Så skönt det ska bli med lite julledighet. Vara på landet och njuta av kylan och snön.
Och även om jag ska jobba sen, så är det också skönt, för barnen behöver inte upp och det är tomt på kontoret!
Tyst och mailen död. Typ.
Så då hinner jag rensa, styra upp och förbereda en massa.
Och ha lite kortare dagar, för att det är mindre att göra och för att jag har ganska många flextimmar att ta ut.
Så det blir bra.

Det som är lite märkligt är att alla säger att hösten gått så fort. Även jag.
Tiden bara försvinner.
Hur stannar man den?
Jag tycker ändå att jag är bra på att vara här och nu. Njuta NU.
Se guldkanten på det lilla.
Men ändå, vart tar tiden vägen?
Det måste ju bero på att jag aldrig har tråkigt? :-)

söndag 10 december 2017

Men var är snön?

Så har vi nått slutet av den här jäkla veckan.
Den har varit lång och märklig. Det har hänt massor.. både riktigt roliga saker och grejer som gett mig total härdsmälta i huvudet.
Fan vad arg jag har varit!
Och besviken. Frustrerad. Jag har lärt mig en fet läxa kan man säga. Man ska inte lita på att folk håller det dom lovar.
Och jäklar så glad jag har varit!

Vi har fått skojiga besked. En grej som gör mitt liv lättare och en grej som gör det roligare.
Men det måste till lite beslut och så innan jag kan skriva om det.
Men det blir bra.
Och det har liksom gjort att veckans skit kommit i skymundan!

Dock är det länge sen vi varit sjuka i flera veckor! Om man räknar från när Minime blev dålig förra veckan så har vi varit sjuka till och ifrån i två veckor. Det är en form av rekord.
Jag har varvat vobb med kontoret och maken har legat hemma flera dagar.
Men det har funkat och jag är glad över att vi inte kroknat helt eller i vinterkräksjukan. De brukar ju slå ut alla inom loppet av ett par timmar.
Då är jag ju hellre småkrasslig ett par dagar.

I fredags gick jag upp innan tuppen och var på jobbet strax efter 7. Sen körde vi ett morgonevent, sprang till tåget och åkte till stan för att mötas upp och ha planeringsdag, som följdes av AW.
Det har blivit två 12 timmars dagar denna vecka.
Men jag ska inte gnälla. Jag träffade på en förtroende vald i ett sammanhang och hon har knappt varit hemma på hela veckan.

Planeringsdagen var jättebra. Vi fick mycket på plats.
Sen hade vi ett par timmar där vi pratade om våra färger i gruppen och hade en liten workshop.

Lagom till middagsdags, dök det upp fd kollegor som jobbat för rätt många år sedan. Några hade slutat när jag började och några hann jag jobba med.
Det var jättekul!
Vi körde lite musikuizz och garvade så att vi grät. Vi är helt enkelt den sektion som har trevligaste människorna!
Lite synd att vi inte jobbar ihop fortfarande! Vilket drag det skulle vara! :-)

Jag passade på att åka hem när två fd kollegor åkte, för att inte behöva åka tåg själv. Det var inte så sent, men det är ändå roligare att åka flera.
När jag satt på tåget fick jag ett sms om en privat fest som pågick och som jag var välkommen till, så jag smet in där en stund.
Lite busigt och som katt bland hermelinerna. :-)
Och jag hann tänka, tänk om vissa personer visste... *hehe*

Nåja.
Igår hade vi ju planerat att fira maken, men det blåste vi av. Han var inte tillräckligt frisk.
Jag vaknade också med ont i halsen, så det var rätt skönt att inte behöva ställa mig i köket.

Men, jag tog Lilleman med mig och åkte för att fixa sista klapparna, till far i huset.Vilket vi också gjorde. Yeye!
Vi käkade lunch innan vi vände hemåt.
Det var riktigt mysigt att ha honom för mig själv en stund. Det blir ju annars ofta minime och jag som åker iväg.

Jag köpte två jättefina hjärtan på Ö& B som blev fina vid trappan.
Och så köpte jag gravljus, för att lyktan ska lysa mer än ett par timmar. :-)
Jag tillbringade stor del av dagen med att slå in paket, för att få lite ordning.
Och nu har jag ordning.. och koll!
I stort sett är jag klar. Jag väntar på två paket som jag handlat på nätet och jag ska beställa lite paket från rädda barnen.
Men sen är jag klar! :-)

Jag har handlat säkert 60 % på nätet vilket underlättar enormt!
Det är så skönt att ha grunden klar, så att man bara kan nöjesshoppa sen, för att få lite julkänsla!
Jag väntar också på två leveranser som jag handlat på nätet.
Maken gjorde samma igår. Det är ju toppen att bara klicka hem och sen hämta ut.
SÅ kul är det inte att trängas i butiker.

Igår hade vi dock tur. Vi var på plats strax efter 10 och hann allt vi skulle till 14 ca. Då mötte vi långa köer av bilar och det blev lite lätt hysteriskt.
Skönt att slippa.
Det känns som att veckorna nu kan blir rätt lugna, med tanke på klappläget och att vi har varit sjuka!
Man kan hoppas att vi är klara med det nu...

Julen HAR ju börjat - Ernst har ju dragit igång julprogrammen! Najs! Det är lika viktigt som chokladkalendrar!
Annars känns det inte så juligt. Känslan är ju...noll.
Vi saknar snö! Som det skulle hjälpa..

I morse sken solen så vackert!
Och en sväng var det både sol, snö och en regnbåge samtidigt! Fantastiskt.

Idag var Minime och jag iväg och fyllde kylen lite. Jag har ju handlat mat över nätet också senaste månaden när tiden har varit knapp.
Men det är ju mysigt att handla själv också... Lite julkänsla fanns det. :-)
Och humor!
 Vi hittade en ny filur till julstaden. Så söt!

 Innan middagen gick vi en sväng i kvarteret för att titta på ett hus vi åker förbi vissa morgnar.
Man har gått all in med julpyntet kan man säga. :-)

 Det är renar, tomtar, granar och allmänt pynt.
Måste ju ta flera veckor att hänga upp och ta ner!
Vi åt en lite godare middag, maken fyller ju ändå år!
Han är sämre igen och får bevisligen stå ut med dunderförkylningen ett bra tag till. Tråkigt, men ganska vanligt för honom.
Han är ofta sjuk länge när han väl blir, sånt som jag river av på ett par dagar. :-)
Jag hoppas att han är på benen nästa helg, då ska vi på julshow!
Då kanske man får lite julkänsla?

Minimi tjatar om att vi ska ta in granen, men det väntar vi lite med. Till måndag eller tisdag nästa vecka.

Nu kommer en jobbperiod som inte är lika hysterisk. En hel del att göra, men inte så stressigt.
På fredagen ska vi till Tyrol och äta julbord, vilket blir mysigt.

Snart är det dags att summera året som gått. Det har hänt en del, men kommer att ligga i lä med nästa år har jag en känsla av... Eller kanske inte.
Vi har tagit en del stora beslut under året som gått, när jag tänker efter.
Men,  nu ska jag först ta itu med måndag!

onsdag 6 december 2017

Baciller och mer baciller..

Dagarna tickar på och bacillerna likaså.
Det är skruttigt här lite varannan dag!

När jag kom hem igår var barnen ju ganska pigga, för att sen krokna igen.
Minime var dock tillbaks i vanlig form.
Hon var riktigt hängig på morgonen och jag vågade ju inte chansa. Det är svårt när det är tidig morgon, mörkt och dom är trötta. plus att det går nåt skit...

Jag kände mig frusen och ruggig, så jag satte på mig myskläder och tofflor innan jag fortsatte att jobba.
Dock gjorde jag bara det nödvändigaste, sen loggade jag ut mig.
Minime var fortfarande pigg. Skönt!
Lilleman sov och vi hade plötsligt en del timmar över!
Så, vad gör man då?
Jo, man plockar fram godis...


Och en massa delar till pepparkakshus!

Jag hittade en kyrka på Dollar Store som bara inte gick att motstå!
För en gångs skull, funkade det jättebra att smälta socker och få ihop sidorna, utan att bränna fingrarna.
Vi gjorde även två vanliga hus.
Sen kunde inte Minime hålla sig utan hämtade lådan med julstaden, som vi alltid bygger upp.
Det är så kul att det blivit en tradition och att hon ser fram emot det!
Maken skrattade åt oss när han kom ner i köket (han sov också bort dagen) och vi hade på julmusik och dekorerade hus för glatta livet.

 Det blev jättefint om jag får säga det själv! :-)

 Vi plockade även fram lite fler tomtar, som vi ställde ut lite här och var i huset.

Jag ska köpa ett par julstjärnor och ett par hyacinter, sen är jag klar med pyntet.

Idag hade jag tänkt ta en sväng och köpa just julstjärnor, men Lilleman mådde inte alls bra, så han ville att jag stannade hemma.
Det är så skumt. Han var ju tokhängig i söndagsnatt och måndagen. Kräktes en gång vardera dagen.
Igår sov han mycket och framåt kvällen var han riktigt pigg. (Plus att han åt lunchen jag kom hem med utan problem.)
Igår kväll var jag helt säker på att dagen idag skulle bli en "feberfri" dag och sen skola i morgon.
Men, när jag kom hem efter att ha lämnat Minime i skolan, hittade jag honom i sängen pipande.
Då hade han ont i magen igen och mådde kymigt.
Efter ett par timmar, kräktes han igen. Sen mådde han bra.
Jag misstänker att han har en så kallad klassisk magsjuka helt enkelt?
Det är så nytt att vi har magåkommor som inte är vinterkräksjukan, som totalt slår ut oss alla i ett par dygn.
Suck och stön.
Nu håller vi alla tummar att han är på benen på fredag. I alla fall så att han klarar sig på dagen.
Jag får hoppa av kvällsplanerna helt enkelt.
Och jag vill verkligen fira maken på lördag.
Det visar sig.

Maken hade klarat sig på sitt möte, som är starten på något nytt och härligt!
Sen, fick jag ett samtal, som än är hemligt, av lite olika orsaker, men även det är härligt.
2018 kommer att bli ett helt fantastiskt år!



tisdag 5 december 2017

Full fart December!

Tisdag. Äntligen December! :-) Och december drog igång med en jäkla fart kan man säga!

November var lång och mörk. Det är fortfarande mörkt, men nu äntligen kan man ju gå loss på pynt och ljus.
Jag hoppas verkligen att det kommer lite snö också snart. Bara lite vitt puder räcker...

Helgen på landet var skön.
Jag har pyntat lite där med, även om det inte blir som i stan.
De här söta figurerna hittade jag på Rusta. Jag ska åka dit i mellandagarna och se om dom finns kvar, då ska jag köpa på mig lite fler. (man vet ju att dom säljs för max halva priset efter jul...)
 Årets julkalender är bra. Lite äventyrligt och lite kul. Lilleman är dock förs stor nu. Han bryr sig inte alls.
Minime tittar och spelar sedan ett spel på barnkanalen, där man får nya koder i varje lucka.

 Maken har fixat på tomten, som återigen är helt uppgrävd på grund av omdragning av vatten och avloppsör. Det ser för jäkligt ut, men han har ändå städat undan lite och gjort lite vinterförvaring av olika saker som bör stå under tak.
Jag hängde upp lite fler lampor. Och det blev jättemysigt!!

 Maken och ett par grannar, hann med att gjuta klart för det två lampstolpar som ska upp så snart elektrikern varit på plats.
Med lite tur idag.
Så snart har vi många fler ljuskällor vilket blir bra. Det är ju så in i bängen mörkt nu.

Under tiden killarna jobbade och slet fikade jag och barnen med grannfrun och dotter, som var sjuka när vi firade Minime.
Hon fick en hel låda med smink och var ju alldeles lycklig!
Det var stelfrusna gubbs som kom in och fick sig lite varmt te efter ett par timmar.
När det är blött, blir det ju så rått och kylan går in genom märg och ben. Usch.

Efter lite middag smet vi över till grannarna för spelkväll. Det har blivit en liten tradition att vi ses hos någon och spelar lite spel.
Nu var vi så pass många att vi kunde dela in oss i lag och spela tjejerna mot killarna. Man kan säga att vi tjejer skåpade ut herrarna :-)
Det kan hända att det hängde ihop lite med att herrarna drack glögg....

Plötsligt var klockan ganska mycket och vi fick skynda oss hem för att få barnen i säng. :-)

Jag passade på att plocka med mig lite granris hem till stan.
När jag kom hem ångrade att jag inte tog mer, så att jag kunde lägga ute vid trappan.
Granris doftar sååå gott!
Jag klippte av ris och la i adventsljusstaken. Det blev riktigt fint! 

Så, vi hann precis tända första ljuset innan vi kröp i säng..

Natten blev lite sisådär.
Redan på landet på dagen klagade Lilleman över att han var hängig och han fick en ipren.
På vägen hem, sov han bitvis (och bitvis beundrade vi den enorma månen som hängde precis vid trädtopparna)
Sen efter en stund hemma, så kroknade han och gick och la sig. Hängig, ont i magen och huvudet.
Och till slut kräktes han.
Jaha.
Maken i sin tur blev på bara ett par timmar tokförkyld! Även han kände av det på dagen, han frös och duschade jättevarmt innan vi åkte hemåt.
Så. Jag kröp i säng, men sov hattigt, med öronen på spänn om det skulle bli något mer.

Och så vaknade jag av mig själv 05:30. Fasen. Planen var att sova till 06:30 för att skjutsa Minime till skolan innan jag skulle vara på jobbet.
Men jag gick upp, när jag ändå var vaken.
Lilleman sov och maken sov.
Minime och jag tassade upp och åkte.
För mig väntade en 12 timmars dag.

Mässan öppnade 15:30. Men redan klockan 9 tog vi emot folk som drog ström och dök upp med garderober med tillbehör.
Monterplatser mättes ut och en jury togs emot.
 Den här gången hade jag det soft!
Mängder med människor var med och bemannade garderoben från start, mätte, släpade och drog.
En person mötte upp alla företag som skulle upp till juryn och följde dem ner igen.

Jag hade mest koll på att allt flöt som det skulle. Bokade in oss på matstället i närheten och hade kontakt med övriga jurymedlemmar.
 Jag mötte upp konferensciern och gick igenom invigningen och prisutdelningen. Övade lite och lämnade sen honom till ljudkillen och åkte för att hämta och skjutsa hem Minime, för att hon skulle slippa gå hem själv.

Väl på plats igen gick jag upp till juryn som behövde hjälp att komma fram till ett beslut.
Det var inte lätt!
 Dom tog en paus i överläggningen och följde med mig ner för att se på invigningen.
Här uppe stod jag för att ge konferenciern tummen upp när han skulle dra igång det hela.
Sen, var det mässa i ett par timmar. Full fart!
 Jag fixade checkar och diplom tillsammans med ordförande för juryn, mötte upp juryn på golvet för att ge dem underlag.
Mötte upp lokalpressen och gick med dem runt en vända.

I vanlig ordning, hann jag inte gå mer än förbi montrarna! Det är väl nackdelen med att vara projektledare, att jag gör så mycket annat att jag inte hinner kika på alla montrar.

Klockan 19:30 var det dags för prisutdelning under klang och jubel.
Sen revs alla montrar och vi plockade undan allt löst.
Det gick otroligt smidigt! Om vi jämför med första året vi var på denna plats, när vi slet vårt hår och kröp runt och drog tejp i flera timmar efteråt tillsammans med väktaren, som ville gå hem.
Nu, har vi en jäkla rull och många människor på plats.
Strax innan 21 kom en väktare och frågade om jag hade bilen i garaget, vilket jag hade.
"åk hem då, för jag stänger snart grindarna" tipsade han. Så då gjorde jag det!

Strax efter 21 var jag hemma och stegräknaren visade på drygt 15 000 steg!
Check!
Jag var nöjd med dagen och nu känns det att vi har rutin på det här. Allt gick bra. Några små grejer bara som behöver justeras.
Men det är så skönt när det är gjort. Det är ju höstens stora grej.
Nu, börjar jag fokusera på vårens två stora grejer, men jag ska vila lite först. :-)

Tyvärr, så fick jag ett samtal om en akut grej, som behövde åtgärdas idag, som gjorde att jag inte kunde slappna av igår kväll.
Jag var både arg och frustrerad och svor mest över mig själv, att jag trodde att det gick att överlåta en grej till en kollega.
Det går inte. Jag borde veta bättre.
Återigen, som så ofta, så tror jag att någon annan ska kunna hjälpa och underlätta. Men det går verkligen inte.
Jag måste ha helhetsansvaret och verkligen ha det.
Den här incidenten kommer jag att ta med mig till ett samtal om ett par veckor.

Nåja, det gjorde att jag var uppe tidigt i morse, trots att jag var rätt slut, för jag var tvungen att riva av lite grejer som låg och skicka information om saker som hände under gårdagen.
Jag väckte Minime, som var jättetrött och gnällde över ont i magen,
Efter lite funderande, så bestämde jag att hon fick vara hemma. Jag pallade bara inte.
Så jag släckte ner huset, lät alla tre sova och åkte till jobbet.

Himlen var magiskt fin! Den brann!
Jag var både trött och kände mig förkyld, men det var bara att åka och riva av lite grejer.
Efter en stund dök kollegan upp och vi satte oss och löste problemet.
Och det löste sig, ju. Men fan vad jag har lärt mig att göra skiten själv, från start.

Sen, åkte jag och köpte lunch och åkte hem.
Barnen var ganska pigga och moffade i sig mat. Maken var rätt skruttig.
Han ska iväg på två viktiga heldagar nu, så han bara måste vara frisk.
Lilleman kroknade en sväng igen på eftermiddagen, yr och dan, men är piggare igen nu efter att han sovit ett par timmar.
Det är jättemärkligt! Såhär höll Minime på förra veckan. Det kunde svänga från en timme till en annan.
Jag har också varit så senaste veckorna. Känt mig dunderförkyld, sen inget alls, haft ont i magen, sen inte alls, mått lite illa, sen haft ont i halsen....
Men det blir liksom inget.
Usch.
Nu vill man ha lite julledighet. Det märks på alla.
Det är som att det är sista upploppet och sen får man vila.
En kollega berättade i morse att hon lutat huvudet mot ratten i bilen och gråtit en skätt, för barnen bara skrek och bråkade, någon var jämt sjuk och hon hann ingenting.
En annan kollega påminde jag häromdagen att andas ibland. Liksom djupandas.
Men snart så.
Jag hoppas verkligen att vi är på benen alla nu på fredag. För det blir en alltigenom rolig dag!
Då vill jag verkligen jobba! :-)
Sen ska vi ju fira lite på lördag och få hem alla barn på middag. Det vill jag ju inte heller att vi ska missa.
Som jag älskar att ha alla här! Äta, snacka skit och ha skoj som vi alltid har.
Sen, går vi in i julmyslunken!
Lagom mycket jobb, lagom mycket fix och en massa julkänsla!









fredag 1 december 2017

Äntligen!

Nu känner jag mig otroligt i fas.
Ibland är jag så effektiv att jag blir imponerad av mig själv! :-)

Jag är nu klar med julklapparna, så att det bara är lite lullull kvar till det två små. Sånt som man råkar springa på eller kläder. Det behöver dom alltid.
Minme tycker dessutom att det är kul. Lilleman inte så mycket :-)

Igår tittade jag igenom allt jag fixat hittills och la i lite högar för att få översyn och jag konstaterar att det fyra vuxna är klara!
Tjopp! En grej är kvar, som jag skickat stora dottern på att fixa. Men i övrigt. Done!

Jag hade tandis efter lunch idag och passade på att springa in på en butik innan för att fixa det sista.
Och till en annan för att fixa frimärken.
Det är lätt hänt annars att de papper som ska i för bygganmälan blir liggande pga att man aldrig har frimärken.
Men nu så.
Sen tandis. Inga hål och allt såg fint ut. Najs.
Sen direkt för att tanka bilen och sen hämta barn.

Hem, packa bilen och sen till centrum igen, för att klippa Lilleman. Han var rätt långhårig nu och får själv tuppjuck när han ser ut som ett troll.
Han har så sjukt tjockt hår.
Han blev jättefin!
 Sen gick vi vägg i vägg och åt middag. En tidig sådan, men det var skönt att hinna innan allt folk och kunna åka till landet med mätta magar.
Det blev en riktigt mysig stund.

Sen drog vi ut på landet.
Det regnade och var inte mycket till syn. Vi åkte motorvägen nu av den orsaken.
Halvvägs ut, började det snöa!
Det virvlade snö så att man knappt såg mer en någon meter framför en. Usch!
Man vill inte att det ska komma ut ett rådjur eller en älg när man inte ser något.

Väl framme var det ju bara att dra igång en brasa. Det var +1 grad, men kändes betydligt kallare.

Och idag, följde de stora stjärnorna med! :-)
Snyggt blev det.
Jag har även köpt en ljusslinga till som jag ska sätta upp någonstans. Få se var jag kan hitta ström.

Nu vill man ha allt ljus man kan få.
Nästa vecka kommer elektrikern och drar ström till friggeboden och två nya lampstolpar som vi ska ha.
Det kommer att göra det både ljusare och mysigare.
Synd bara att vi inte kommer att hinna ut mer nu innan jullovet.


När jag var iväg och köpte klappar häromdagen, hittade jag ett tillskott till vår julby vi alltid bygger upp.
Ett tåg! :-)
Jättesött.
Jag hittade också ett nytt hus, men det får Minime i julklapp.
Det är så kul att bygga upp den där lilla byn och lägga till något varje år. Det jag har glömt dock är att köpa nya små ljusslingor som går på batterier. Det är så mysigt när man får husen att lysa.

Vi har två pepparkakshus att bygga och jag har även hittat en pepparkakskyrka!
Jag hoppas att den är hel. Annars få jag klistra.
Sakta men säkert kommer julkänslan tassande.
Veckan som kommer innehåller så mycket annat så jag hinner nog inte så mycket julgrejs. Men sen lugnar det ner sig betydligt och det två sista veckorna innan jul kommer jag att kunna gå all in.

Oj vad jag skulle vilja bo här jämt nu. Jag pyntar ju lite här också, men inte som i radhuset.
Egentligen skulle jag ju vilja bo i ett stort hus, med ett stort bondkök där man fick plats 30 pers!
Tänk att kunna ha glöggkväll eller julmiddag.
Jag ser verkligen fram emot det, när alla fyra barn är stora och har familjer och vi får bjuda hem alla på middag.
Ha traditioner som dom kommer ihåg ända ner till minsta barnbarn.
Lite så är det ju redan.
Vi träffas ju alltid när maken fyller år och då blir det ju lite glögg och peppisar.
Sen har stora dottern under alla år, kommit hem till oss kvällen innan julafton och sovit kvar.
(Dom firar med sin pappa helgen innan)
Två dagar innan tar vi in granen och nu när det små är så pass stora att dom inte tror på tomten, lägger vi även in julklapparna under granen då.
Tidigare har jag ju varit uppe natten innan för att lägga fram allt.
När dom var mindre, fixade jag även granen, så dom gick och la sig utan speciellt mycket pynt och vaknade till gran och fullpyntat hus. :-)
Det var mysigt.
Men, som sagt, nu är dom med och pyntar.
Kvällen innan gör jag skinka och så gör vi julgodis och dricker must och glögg samtidigt som vi tittar på uppesittarkväll.
På Julaftons morgon sover vi så länge vi kan. Sen äter vi brunsch, med skinka, köttbullar och rödbetssallad. MUMS.
Och kaffe med kanelsmak.
Sen, öppnar vi klapparna. Förra året var stora sonen och sambon hos oss på frukosten och klappöppningen.
I år, kommer dom på eftermiddagen, så vi får se om vi väntar med klappöppningen tills dess, eller om dom öppnar sina när dom kommer.

Det brukar vara skönt att barnen hinner njuta lite av klapparna innan det är dags att fixa till sig och åka bort.
I år blir det till svågern med familj, för att dom har små barn och det inte är så lätt att förflytta sig.
Dom har också nytt och stort hus med stora ytor att umgås på.
Det blir mysigt.
Juldagen går vi hela dagen i pyjamas och bara är.

Det är otroligt skönt att vara inne i december! Det är massa kul som händer framöver och bara 4 veckor kvar, tills det vänder och blir ljusare!

torsdag 30 november 2017

Julklappar och tankar.

Ok. Nu ska jag inte skriva mer om mörkret.
Men. Det ÄR mörkt! Som fan.
Det är jätteläskigt att köra bil, när det både regnar och är mörkt. Jag är hela tiden orolig över att det ska liva ut någon från trottoaren. Man har inte en chans.

 Man får pigga upp sig så gott det går med smak på kaffet på morgnarna och hinka några baljor.

 Barnen bakade lite peppisar häromkvällen och det är ju gott. Samtidigt vill jag inte få in för mycket juldoft i huset ännu. Det ska liksom sparas till kvällen innan julafton.

Idag tog jag en lång lunch och var löjligt effektiv. Jag hann med flera butiker och handlade alla julklappar som jag hade tänkt på.
Så skönt.
Jag har ett par grejer till, men de går att hitta i vårt lilla centrum, så det går att göra vilken lunch som helst.
Jag vägrar att åka ut på kvällarna och trängas med alla andra som inte kan åka mitt på dagen.
Eller på helgerna för den delen.
Det är inte skoj.
Däremot är jag lite sugen på att åka till lokala centrumet när vi är på landet på lördag, för där finns lite andra butiker, vilket kan vara kul.
Det visar sig lite vad den dagen ger..

Najs att ha kommit igång i alla fall. Jag har även sänt iväg en beställning på nätet, som gör livet mycket lättare.
Det fattas ett par grejer till de tre stora barnen och till maken behöver jag lite hjälp, men det ordnar sig.
Så jag är i fas. Det känns inte alls stressigt nu.
Jag fixade även klart makens födelsedagspresent idag. Så skönt!
Nu är det bara fika och mat till hans dag... Men det får bli på studs samma dag.

I morgon är det så äntligen fredag. Det blir en kort dag för mig, efter att jag varit hos tandis vid lunch, tar jag helg.
Måndagen blir en 12 timmars dag, så jag unnar mig en kort fredag.

Veckan har innehållit en del tankeväckande samtal. Kollegor som råkat ut för enorma sorger och förluster.
Det gör att jag återigen tänker på hur kort livet kan vara.
Man vet liksom aldrig.. Allt kan vara toppen och bra idag och i morgon finns inte personen mer.
Det är så ofattbart och ogreppbart.
Vid en händelse hann man ändå förbereda sig lite, men vid andra tillfället var det helt oväntat.
Och då känner jag verkligen hur otroligt onödigt viss tjafs är.
Bara för att, för att ha rätt eller för att man känner sig förfördelad.
Tänk, om det värsta händer då?

Usch. Det är tungt och jag är riktigt orolig över en person, som har lite för mycket nu för att det ska vara bra.
Tur att det snart är jul och lite ledighet, även om själva julen är tung.
Det hänger ju ihop med åldern också, förstås, men jag blir mer och mer "allergisk" för sådant som tar energi och tid.
Köa. Går bort. Bilköa. Går bort. Trängas. Går bort.

Nåja. Nu är vi klara med allt förarbete till nästa etapp av byggande.
En hög med papper ligger i ett kuvert och ska postas
Vi börjar bli riktigt bra på det här nu. :-)

Utmaningen nu, är att få fatt på frimärken så att jag kan lägga det på lådan! :-)
Sen, hoppas vi på att inte behöva vänta 6 månader på det här lovet också.

tisdag 28 november 2017

Totalt mörker

Alltså, detta mörker!
Nu är det tungt att ta sig ur sängen! Det känns som att man sovit i fem minuter när klockan ringer.
Att man sen sovit i typ 11 timmar hjälper inte.
Sen går man som i klister hela dagarna. Usch!
I morse hörde jag redan när jag försökte öppna ögonen att det regnade. Bläh!
Kan det inte bara komma liiiite snö?

Nåja.
Det blidde lite gott och blandat jobb idag.
Minime har ont i magen och hostar. Det verkar vara en kombination som inte är så ovanlig dessa dagar. Det är flera, vuxna, som är hemma och klagar på samma sak.

Nåja. Bra att det är den här veckan och inte nästa om man säger så. Den veckan innehåller dagar som liksom inte går att hoppa av. Eller, klart det gör, men det blir meckigt!
Och tur att jag kan jobba var som helst. Hemma vid köksbordet funkar ju fint det med.
Jag hade ett par grejer som jag bara måste lösa idag.

Sånt där som borde ha varit lätt och som jag gjort flera gånger men som bara havererade igår!
Skit också!
Men efter lite tandagnissla så fick jag det att funka. Men det är så märkligt att det alltid ska vara något som trasslar. :-)

Jag avbokade ett morgonmöte och tog eftermiddagsmöte över telefon. Däremot behövde jag åka iväg på ett planeringsmöte för nästa veckas stora grej, men det funkade fint.
Hon är ju 9, så hon klarar sig ett par timmar, hon ligger ju ändå bara och tittar på tv.
Eller, hon fick ett ryck och låg och gjorde läxor när jag åkte!
Det är ju det fina nu att dom har allt i sina paddor, så dom får ju läxor och uppdrag där och kan göra det var som helst dom med.
Det är ju det fina med digitalisering.
Dock, när jag satt på mötet ringde hon och sa att någon ringde på dörren. Hon fick ju inte öppna och nu är jag sjukt nyfiken på vem det var. Hon såg en mindre budbil utanför men hann inte läsa vad som stod på den.
Hm... jag vet inte att vi beställt något...
Nåja.
Det mesta löste sig idag och så hoppas jag kunna åka till kontoret i morgon.

Jag försöker tänka lite jul, trots att det ösregnar.
Några stjärnor är uppe. Jag har köpt pepparkakshus och dekoration som barnen ska få fixa någon kväll.
Och så tänker jag nog pynta lite..
Vi är ju på landet i helgen, om vi inte blir skruttiga och veckan som kommer sen är ju liksom rätt körd...
Och lite pyntat vill jag ju ha när vi har makens kalas.. Dock är jag lite tveksam till jullandskapet vi brukar bygga upp. Vi kanske inte ska göra det innan årets sista kalas. :-)

Det blir ju lite så, när vi inte firar julafton här (Jo, vi firar ju lite  med lilla familjen men åker sen bort) och sen åker till landet, så är jag inte så nog med hur välstädat det är. :-)
Man får som prioritera här i livet.
Dammråttor eller rena kläder?
Jag borde skriva dammråttor eller träning... men tja. Jag vete sjutton vad som ska krävas för att jag ska prioritera träningen?
Jag började ju träna tidig morgon, för att det passade bäst egentligen, för att kvällarna försvinner i läxläsning och annat och jag inte gillar att träna direkt efter middagen och vill ha tränat klart till 20.
Men, jag vet inte jag. Det är jobbigt nog att ens gå upp nu. :-)
Men vem vet... någon morgon kanske det händer...
Kanske tom i morgon.
Eller någon annan dag.
Eller, kanske något annat år! :-)