Sidor

fredag 19 januari 2018

En dag i taget...

Fredag!
Härligt. Men, veckan har gått så fort, så när vi satte oss på fika i morse, kändes det som måndag. Som att veckan börjat på nytt. :-)
Men det är fredag. Jag har haft en ganska lugn dag, som slutade häftigt, med nya bekantskaper och kunskaper.
Vilka livsöden det finns!

Nåja, igår var jag ju lite ledsen. Idag mer arg och beslutsam.
Nog jag har fått...:-)

Jag grävde fram alla mina GI kokböcker och läste igenom lite igår.
Det här är ju inget nytt. Jag kan det. Jag vet precis vad som inte ska ätas och vad som är bra.
När jag fött Minime, 08 så gick jag direkt över till GI kost och när jag började jobba en dag i veckan när hon var 1,5, då klev jag i en kostym storlek 38.
Så...
Gi är min grej. Inget socker och nästan inga kolhydrater. Och är det kolhydrater, så blir det fullkorn och utan vetemjöl.

Sen ställde jag klockan och la fram träningskläderna.
Jag ville sätta en tid, när jag inte hade en stressig morgon. Men jag vaknade faktiskt till ett par gånger och tänkte "hur fasen ska jag orka upp".
Men, 05:45 ställde jag ner fötterna i golvet och klockan 6:00 stod jag på bandet.
I 28 minuter gick jag sen i lite motlut, men jag tog det lugnt och lyssnade på morgonradio.

 Sen, dusch och smink och då var klockan 7.
Jag väckte barnen, Klädde på mig, åt frukost och var på jobbet klockan 8. Pigg och glad!
Så, nu har jag testat att jag tom kan träna klockan 6 de morgnar jag måste skjutsa barn till skolan! Najs!
Det märks att dom är större nu och att det går fortare på morgnarna.
Idag lämnade maken, så jag bara åkte.
Men, jag blir så förbannad på mig själv, för det är ju så skönt! Att svettas, duscha och sen åka fräsch till jobbet.
Det känns hela dagen sen!
Så, nu finns det inget att skylla på alls. Varje dag blir det gymmet minst 30 minuter.
Det ska bara göras, som att borsta tänderna.
Vad är inte så viktigt bara det görs, så att jag får in rutinen.
Men huvudfokuset nu är maten och att undvika sockret, det blir en sk "cold turkey". Inte lönt att vare sig fasa ut eller fasa in.
Nolltolerans.

Det var riktigt mysigt på jobbet idag! Solen lös från "baksidan" på huset men rätt in i ett fönster i huset bredvid där vi sitter, så solen sken liksom in.
Helt fantastiskt!
Direkt kände man vårvibbar..
 Jag har bestämt att sluta köpa mat på jobbet. Vi kan köpa från en sk. automat med lite olika maträtter, men det är till 90% pasta. Och det går inte.
Det finns några rätter med bulgur och soppa och det får bli akutmaten.
Men helst ska det undvikas.
Jag måste lägga upp ett matlager helt enkelt så att jag kan välja nyttigare mat.
Idag blev det grovt bröd och varma koppen. Funkade fint.

På väg hem, köpte jag pockebow som är sååå gott! Och rätt nyttigt ändå, det är som sushi men i en skål.
Och mätt blev jag.

Lilleman har legat hemma idag och hade ont i magen i morse, men nu mår han mycket bättre.
Skönt.
Vi åker inte till landet i helgen, utan det blir hemmaliv med pyssel. Ganska skönt det med att hinna i kapp med tvätt och plock.
Är alla på benen ska vi iväg och fira makens farmor, killarna i familjen vill på bio och om det blir av åker nog jag och Minime på en egen biosväng.
Stora sonen och jag är sugna på att åka pulka, vi får se om vi får till det.
Jag, ska börja morgnarna med att träna!
En dag i taget.

torsdag 18 januari 2018

Om man ska vara ärlig mot sig själv...

Äntligen får man väl säga? Snö!
Som vi behöver detta ljus. Det är så luddigt och mysigt och dämpar ljud.
Idag var det inte ens kallt, utan bara mysigt.
Jag ångrar att jag inte fotade den här slänten på jobbet i tisdags, jag tänkte på det när löven virvlade runt på grönt gräs, men det blev inte av.
Nu har vi typ en meter snö här när man plogat gångvägen ovanför.

Oj, som jag trivs i mitt nya hörn.
Mycket mer än jag trodde. Jag har "boat" ett hörn och det är så kul att sitta med kollegorna här.
Inget ont om den tidigare, men vi var ju bara två.
Och nu märker jag hur mycket smidigare det är när saker ska göras. Idag behövde jag bara resa på mig och så löste vi en hel del på ett par minuter och vi var 4 personer inblandade.
Det är najs.
Dock, så är många som sitter just här, sådana som är på massor med möten och ute och far.
Så ofta ser det ut såhär. Soptomt!

Men det känns verkligen bra.

Sen finns det andra saker som inte alls känns bra.
Suck.
Jag blir så trött på mig själv. Faktiskt.
För nu är jag ju där igen, i januari. Jag har haft ett litet coachande samtal med mig själv efter att jag igår när jag steg ur duschen tänkte "här står ju vågen...jag kanske skulle ta tjuren vid hornen?"
Ja herre jösses säger jag.
Jag har alltid haft en maxvikt, som jag stannat på när jag inte tränat och inte bryr mig vad jag äter.
Man kan säga att den tiden är förbi. Med råge!
Så mycket som jag väger nu har jag bara gjort när jag väntat barn.... Så. Nu har jag problem.
Jag tänker generellt inte mycket på vikt, faktiskt.
Det har liksom aldrig varit en grej. Jag vill kunna ha mina kläder och jag vill inte ha ont i knäna.
Men, igår blev jag faktiskt ledsen.
För det här är inte ok.
Och jag mår heller inte bra, jag känner ju att det är tungt på flera sätt. Jag är ju otroligt trött, trots att jag sover mycket.
Så, jag har pratat med mig själv. "varför tränar du inte i oktober till januari??".... ÖH.....
"Varför äter du en massa socker och skärp?"...Öhh....
Tja.
Jag vet inte. Jag gör det bara inte. Får inte ihop det tycker jag, men jag vet ju att det är BS.
Äta bra mat och inte skräp, är ju inget som tar tid, så det "får jag ihop" banne mig.

Och - jag måste sluta äta socker. Basta. Det slutar jag ju med ett par gånger om året....
Dottern fick en bok i julklapp som handlade om mentala mål, trodde jag..Men det visade sig handla mycket som sockerberoende och träning. Så den ska jag läsa när hon är klar med den. (hon har redan lagt om kosten, men hennes problem är att hon äter för lite...)

Det här går inte bara.
Men det är första gången som jag hade lust att sätta mig ner och gråta. Så har jag aldrig känt tidigare.

Så, nu har jag letat fram träningskläderna som legat lååångt ner i garderoben och har tänkt komma igång i morgon.
Jag ska träna på morgonen och åka in till jobbet lite senare. Nu måste det till.
Annars kommer jag inte att kunna ha några av mina kläder snart. För jag tror ju inte att det stannar här om jag inte gör något.
Man kan säga att jag har 10 kilo för mycket rakt av. Sen, skulle säker en läkare säga att 8 till vore lämplig att ta bort.
Så, ska vi vara riktigt ärliga, så ska 18 kilo bort.
Man blir ju inte yngre direkt.

tisdag 16 januari 2018

Så dök den upp, vintern.

Tjahapp. Så fick vi någon sorts vinter då.
Snö i alla fall och halvstorm. Jäklars vad det har blåst senaste dygnet.
Iskallt genom märg och ben.
Igår tänkte jag att om det inte kommer snö nu, då blir jag fasen sur. Såhär kallt och eländigt och man kan inte ens åka pulka! :-)

Men, nu har vi fått ett par cm.
Sen känns det ju inte som att det kommer att ligga kvar...
 Fördelen med skitväder är att det är mysigt att vara inomhus!
Att vika tvätt och dricka varmt kaffe är inte dumt. Usch. Jag tänker alltid på alla de som är sämre lottade när det blir oväder.
Det finns ju faktiskt människor som inte har tak över huvudet. Det är garanterat tungt i vanliga fall, men blir ännu värre när det är kallt.

Och märkligt nog har den här veckan varit tung att kliva ur sängen.
Trots att vi varit igång en stund och det faktiskt är lite ljusare på morgnarna redan nu.
Men usch vad det är tungt..
Sen _kan_ det hända att det beror lite på att jag legat och tittat på "Little big lies" halva nätterna?
Det gick liksom inte att sluta, så jag har strecksett den! :-)

Men, det innebär att man får leta fram allt smink man äger för att inte skrämma folk med sitt glåmiga trötta jag ...
Den här veckan har jag flyttat, en våning ner.
Vi var ju otroligt tveksamma när vi fick veta att "källaren" skulle rivas ur och bli kontorsrum förra våren.
Ska vi sitta i källaren? Men, sen när det väl blev klart, så blev det ju jättefint!
Jag satt ju tidigare i ett rum med en kollega, vilket har varit jättebra. Jag har lärt mig massor av henne, men nu behöver hon lära upp den nyrekryterade personen, som behöver sitta med henne.
Men jag har saknat att sitta nära andra kollegor, som jag behöver prata med titt som tätt under dagarna.
Och just det rummet jag flyttat i nu är otroligt tyst och lugnt trots att vi sitter en 15-20 personer i samma rum.
Eftersom vi är i suterrängplan, så är det inget spring. De andra rummen som är en våning upp, är liksom "genomgångsrum" där man har en parkering på en sida och en korridor på en annan, så var man än sitter så går folk förbi.
Det blir jag störd av.
I det här rummet är det inte så, plus att den plats jag nu fick har vägg på en sida, sen en gång, en arbetsplats och sen ett fönster ut mot gatan/gångväg, men med en slänt emellan.
Så det är ljust, men man störs inte.
Toppen!
Platsen jag först fick, var jag tveksam till, för trots att den bara är på andra sidan skärmen, så sitter man med ryggen mot dörren och det är mer öppet.
Det tycker jag är jobbigt. Jag vill inte ha någon springande/ gående bakom min rygg. Bokstavligen! :-)
Men det här blev jättebra, för jag har en vägg bakom mig. Och jag kan ha mitt "skit" som i inbjudningar, kuvert, trycksaker och grejer stående mot väggen och bakom mig utan att det ser för eländigt ut.
Det tog sin lilla tid att packa det gamla rummet och få ner allt på en lånad postvagn.
Men skönt att få det gjort på en eftermiddag.
Sen svär man ju en hel del innan datorn är installerad och skärmarna där dom ska vara.
Men så är det ju alltid.
Så nu känns det jättebra. Jag kan ha diskussioner "över skärmen" med de kollegor som jag jobbar tätt med och behöver stämma av med.
Så skönt.
Effektivt kommer det att bli.

Vi har flera stora projekt på gång under våren och ett av dem, drog igång idag. Så skönt att vara igång och nu bara beta av, ett delmål i taget.
Det två stora projekt jag är ansvarig för, tickar på och känns också bra.
Jag har varit lite orolig över ett av dem för det kan bli jättebra och det kan tokflippa. Men idag kände jag att det här går nog vägen, igen.
Vissa vill nog att det inte ska bli så bra, men det taggar bara mig. :-)
Jag ska visa att det visst blir bra. Och den här gången har jag ett jättebra bollplank som vill få det att flyga lika mycket som jag gör.
Det känns fint.

Så, nu fortsätter jag och förtränger det mörka och kalla och bara travar på. Vips är det vår.

söndag 14 januari 2018

Härliga dagar.

Usch så fort helgerna går!
Jag hävdar bestämt att man borde ha 3 dagars helg, jämt. Det skulle göra sådan skillnad.

Vi pep iväg ut till landet så snart vi kunde i fredags. Jag var gräsänka från torsdagen, då maken åkte direkt ut från jobbet.
Han pluggar ju på deltid nu och passade på att ha byggmöte med vår byggare på fredagen. Plugga kan man ju göra var som helst.
Stora dottern kom till oss för att få lite pluggstöd vilket var mysigt. Vi har ju nästan daglig kontakt, men att få sitta och prata i kapp över en kopp kaffe är ju aldrig fel. Hon följde med ut till landet sen för att umgås med killen.
Det är så mysigt att ha stora barn!

Och det är så otroligt mysigt att få barnbarn! :-)
Ända sen jag fick veta det har jag gått med ett fånigt leende. Det går liksom inte att förklara, men det är så häftigt!
Jag, som ofta känt mig både ensam och utanför, har plötsligt påbörjat en egen liten klan! :-)
Vi är när bebisen föds 9 pers i familjen. Wow!
Och fler lär vi ju bli!
Det är också så fantastiskt att dessa fyra syskon står varandra så nära och alltid kommer att ha varandra.
Bebisen som föds blir 9,5 år yngre än Minime. Stora dottern hade precis fyllt 10 när Lilleman kom!
Familjen ska liksom få en bebis vart 10:e år.
Och det är ju det som blir så härligt. De stora barnen har tagit hand om sina småsyskon och småsyskonen kommer att ta hand om sina syskonbarn.
När vi inte längre finns, har dom varandra. Det är coolt.

Jag har som sagt ofta känt att jag inte haft tillhörighet. Under många år kunde jag bara lita till mig själv.
Jag har alltid varit avundsjuk på de som har många syskon och stora familjer, för att dom alltid har en naturligt sammanhållning (sen håller man inte alltid sams och det är ofta rätt knepiga familjesituationer....) och man har alltid liksom grundtryggheten.
Lite (eller mycket) får jag ju skylla mig själv som flyttade ifrån de få familjemedlemmar jag hade, men jag kunde inte vara kvar på den orten.
Från att jag var väldigt ung, visste jag att det inte var där jag skulle vara. Det går inte att förklara, men det gick bara inte.
Men ändå.
Jag har ju alltid haft en saknad, över att inte ha en naturligt familj.
Nu skapar jag min egen! :-)

Som jag kommer att njuta, när jag sitter i min "gungstol" på altanen på landet och alla fyra barn är där, med respektive och en hög barnbarn springer runt och leker.
Eftersom att det är sådan åldersskillnad, har vi små barn och tonåringar hela tiden. När den bebis som väntas nu är 10, då är Lilleman 22.... Stora barnen lär ju ha fått fler barn, och de mindre syskonen lär få barn. Förhoppningsvis.
Underbart.

I lördags började vi med favoritfrullen. Den nyttigaste av alla nyttiga man kan hitta. Fattiga riddare och bacon.
Sen massa kläder på och ut.
När vi kom ut på fredagen var det ju mörkt, så man får ta en vända runt ägorna morgonen efter för att se vad som hänt.
Under veckan har byggaren och svärsonen tagit ner en stor tall.
Den har stått tokigt till och tagit död på allt i sin närhet. Den stod på föreningens mark, så vi var tvungna att få ok från styrelsen innan vi tog ner den.
Doften är fantastiskt!
Svärsonen kapade stocken på längden och la för att torka. Det ska bli bänkar! :-)
Vi hade en hel del ris att ta rätt på...
Jag vill ju ha all ved som det går att få, så jag var noga med vad som gick till ris och inte.
Varje liten pinne som gick, togs till vara.

Jag drog ris och sågade grenar och maken sågade i lämpliga bitar.
Nu har vi att klyva en stund igen.
Härligt!
Frö mig är ved i vedboden samma som pengar på banken. Trygghet.
Det var rätt kallt ute, men blåste inget, så det var ganska skönt.
Och när man släpar och har sig blir man varm.

Barnen byggde koja i vår lilla skogsdunge och gjorde upp eld. Värsta äventyret. :-)
Just nu är eld inget farligt, för det är för kallt och blött för att något annat än papper ska brinna.

Jag gjorde upp en eld för att grilla korv och fick kämpa rätt bra att få fyr och att sen få det tillräckligt varmt.
Men det gick.  Och ingen mat är godare än den som lagas och äts ute. Tänk att det alltid är så.

Förutom dra ris, grävdes även stubben till trädet upp.
Jag älskar ju stubbar, men just den här måste bort. För trädet stod ju tokigt till och stubben stod ju inte bättre för att själva trädet var borta.
Så, upp med den.
Vilket inte var så lätt, trots grävskopa!
När han grävt av alla rötter, vilket inte var så många visade det sig (läskigt med tanke på alla stormar vi haft här ute) att den satt som gjuten. I lera!
Så det tog sin tid.
Nu har vi en krater där trädet stått.
Och där kommer spaljén att fortsätta och utanför den sätts tujor som insynsskydd.

Det blir så bra. Asparna till höger ska kapas på halva, så att de skjuter nya skott och blir bulliga.
Nu är alla löv högt upp och ger inget insynsskydd alls.

Sakta men säkert så blir det bra! :-)
Vi har ju massor kvar att göra, men jag väljer att se alla delmoment och verkligen njuta av allt som blir gjort.
Nu är snart allt markarbete klart, så att det går att platta ut och så nytt gräs. Det blir fint.

Byggaren sätter igång med attefallet så snart han kan. Nu ligger vi ju flera månader före på det projektet.
Det vi funderar på nu är utbyggnaden av huvudhuset. Vi får bygga ut 15 kvm, frågan är bara hur.
Om vi ska bygga en helt vanligt utbyggnad, eller dom det ska bli mer glas.
Eller mer som ett uterum. Eller om det ska ersätta växthuset vi vill ha.
Troligen blir det ett mellanting, men vi måste bestämma oss innan jag skickar in papper på den byggstarten.
Växthuset/ uterummet vi vill ha, måste vi ha riktigt bygglov på sen, så det gäller att tänka till utifall att vi inte får bygglov på växthuset. Vilket jag inte tror, men ändå...

Det är sååå kul. Bara planeringen och inspirationsletandet är skoj.
Det blir mycket Istagramhäng numer. :-)

torsdag 11 januari 2018

Vilken grej!

Alltså, vilket år det kommer att bli! :-)

Vi, fick ju den bästa av julklappar redan i början av december, men den klappen var inte helt lätt att leverera! :-)
Det började med att jag försökte planera att titta förbi hos stora sonen på väg ut till landet en fredag. Men, se det gick inte. Dom var inte hemma, vilket jag inte tänkte mer på.
På söndagen, försökte jag igen att åka dit, men han svarade att det inte passade alls. Jag tänkte inte mer på det, för det var ju närmare jul och både han och sambon pluggade mycket... Tja, man får ju faktiskt tacka nej till besök av sin mor. :-)
Men, jag tjatade mig till att han skulle möta upp mig på parkeringen och kramas lite och få julkalendrar. (Jag köper alltid kalendrar till alla "barn" till första december.
Vi möttes upp och jag bara kände att det var något han inte sa.
När jag kom hem, sa jag till maken "det är något han inte säger nu...jag kände det med hela kroppen"...
Maken hummade lite och jag svarade "jag hoppas att det inte är trassel eller att dom är osams... tänk om dom väntar barn?"...
Sen tänkte vi inte mer på det.

Vi hade bjudit in hela tjocka släkten för att fira maken som fyllde år ett par helger senare och i början av den veckan hör sonen av sig och de vill komma och fika.
Men det funkade inte.
Jag jobbade till 22, maken låg i influensa och lilleman var magsjuk.
Men sonen hörde av sig igen och ville _verkligen_ komma och fika. Vi var fortfarande sjuka och jag frågade varför dom inte kunde vänta till helgen, när vi ändå skulle ses, men han menade att dom hade en present till maken, som var färskvara och dom behövde ge innan helgen.
Ok. Sagt och gjort.
"Ni får komma förbi med den, men vi ses i hallen och kramas inte, för det går magsjuka i huset"..
Ok, vi stannar utanför, svarade sonen.

Sen kom dom. Han har ju egen nyckel, så dom klev in, klädde av sig och kom upp i köket.
Vi kramades inte, för maken var toksjuk och lilleman fortfarande magsjuk.....

Men dom tar fram två julklappar och ber mig ropa ner maken ändå, trots att han var sjuk.
Sen ber dom oss att öppna klapparna, samtidigt och då börjar jag ana oråd... :-)

Vi öppnar klapparna och där fanns dessa muggar!
Dom väntade barn!!!

 Jag bara skrek ju "wiiiiiii" och säger "jag skiter i hur sjuka vi är, nu ska det kramas!!!"
Vi både skrattade och grät, ju. Vilken present!
Den dagen han hörde av sig, när jag jobbade, hade dom varit på ultraljud och bestämt att berätta för alla nära efteråt, men vi kunde ju inte ses.
Han fick lite lätt panik, för dom berättade för blivande morfar och mormor och han ringde sin pappa.
Sen fick han tag på storasyster, men inte mig. Han var livrädd att någon skulle försäga sig innan de hann prata med oss först.
"Jag fick ju panik, för du var ju inte hemma och vi kunde inte komma direkt" :-)
Gullet.
Han hade ju velat ringa mig direkt dom fick veta, men fick snällt hålla sig lite och att då inte kunna komma till oss blev ju lite jobbigt.
Det är ändå skönt att min känsla stämde, då när jag ände att det var något.

Jätteförvånade var vi ju inte, för vi har vetat sen dom träffades att dom ville ha barn. Svärdottern har längtat efter barn länge och är ju så förtjust i Minime och Lilleman.
Dom har alltid sagt att dom ska ha barn tidigt och bli unga föräldrar, men vi trodde kanske att dom skulle vänta tills sonen pluggat lite längre.
Svärdottern pluggar ju också, men gick tillbaks till sitt fasta jobb nu efter jul.
När bebisen föds, har sonen ett år till kvar att plugga vilket ju blir perfekt timing egentligen.

Så, lagom till midsommar får vi en bebis i huset! :-)
Och jag blir farmor! Fatta! Farmor!
Det är ju det som är så härligt när man får barn tidigt, att man kan bli mormor/ farmor tidigt.
Snacka om att det är lägligt att bygga ut på landet! :-)
Vi har ju skojat med dem om att vi bygger ett hus åt dem och barnanpassar ifrån start och så rätt vi fick! :-)
Nåja, det jobbiga var att vi inte fick säga något!
Det var munkavle på tills svärdottern hunnit berätta på jobbet och lite så.

Så, jag som ville skrika ut åt hela världen, fick snällt hålla mig. Men jag har berättat för lite kollegor och så, som inte har sociala medier och som inte känner sonen.
Då var det ju safe.
Och alla som träffat på dem har ju sett det. :-)
Men det gällde att tänka på hur och vad jag fotade på jul och nyår! :-)

Så, äntligen, idag la dom själva ut det i sociala medier och jag kunde rocka loss!
Det är ju så härligt.

Tänk, den där lilla saken där, kommer vi att kunna gosa med när det blir sommar!

 Vilken grej!
Familjen växer i rekordfart!

onsdag 10 januari 2018

Nu har vi rullat igång.

Ja, men nu är vi igång!
Det var lite ångest faktiskt när barnen skulle upp. Märkligt att det är lättare för mig själv att gå upp och gå till jobbet än det är att väcka och få upp barnen.
Det är så skönt att tassa iväg när dom sover. :-) Och det känns så bra att dom får sova...
Men, upp skulle dom ju.
Kvällen innan plockade vi fram kläder, väskor, paddor och sånt. Sen funderade vi på hur dom skulle väckas och båda var överens om att någon hurtig låt vore bra.
Vi lyssnade igenom lite hurtiga Smurf låtar och Jean Banan, men sen landade vi i musik från filmen Madagaskar.
Så sagt och gjort. När jag var klädd och klar, drog jag igång lite musik på ganska låg volym och öppnade deras dörrar.
Sen gick jag in och pussade lite på dem och höjde sen volymen lite medans jag gick ner och plockade lite i köket.
Efter en stund var dom uppe. :-)
Lilleman ojjade sig på typiskt "innan tonåring" vis, men han tyckte nog att det var lite mysigt ändå.

I morse väckte jag dem på vanligt sätt och då undrade Minime var musiken var, så jag fick snällt gå ner och dra igång lite. :-)
Så nu är det nog vår nya rutin, att vi poppar lite glada låtar för att vakna.
Jag försöker samla mig för att gå upp lite tidigare än jag brukar och träna. Det är så skönt att träna innan jobbet, men jag är inte riktigt där. Än.
Det behöver bli lite ljusare på morgnarna...
Jag funderar på att göra det på fredag morgon, för då ska jag lämna dem på morgonen och åker in lite senare...

Hittills har jag åtminstone promenerat till och från jobbet. Det är så skönt!
Idag blev det dock bil då jag behövde hämta dem.
Men, idag var det faktiskt inte helt mörkt när jag hämtade! Just onsdagar går dom till 16 och det har varit lite för mörkt i november och december för att de skulle vilja gå till fots, så jag har hämtat.
Men idag var det inte så mörkt upptäckte vi, så om ett par veckor kan dom gå igen.

Jobbveckan har gått fort!
Full rulle är det. Jag har gett mig sjutton på att bara lösa vissa saker. :-) Det lovade jag mig själv i slutet av förra året.
Inte delegera och inte lita på att folk gör det som ska eller kan det som förväntas.
Jag gör det själv så vet jag att det blir som det ska.
Så nu bara kör jag! :-)
Vi har några större projekt som kräver en hel del förarbete och planering innan det blir bra.
Och nu är jag mitt uppe i det.
Med facit i hand, skulle vissa grejer har gjorts tidigare, innan jul. Men jag tar det med mig till utvärderingen.
Men det är bara att mata på så blir det bra. Jag har gett mig på att det SKA bli bra. :-)

Här satte jag mig och jobbade en dag. Det är ett skönt ljus, lugnt och skönt, samtidigt som det kommer och går folk.
Jag gillar det.
Känslan av att vara mitt i men ändå inte påminner mig om när vi drev de stora företagen och det kom och gick folk hela tiden.
Vissa för att gå till butiken men vissa bara för att titta in.
Det är en skön känsla. Man träffar på folk här som man känner och kan prata bort en stund med.
Sånt behöver jag.
 Och skulle jag dra igång någon verksamhet igen, så skulle det vara något sånt. Ett ställe dit man kommer och mår bra i olika former.
(sånt som aldrig går med vinst! ;-))

Idag vaknade vi förutom till musik, så till dimma och frost. Fantastiskt vackert!
Jag hade ju velat krypa runt med riktiga kameran, men fick nöja mig med en snabb mobilbild.


Jag gick förbi torget och köpte 100 tulpaner.
Så vackra på ett enkelt sätt.
Det är ganska skönt att vara igång igen på något sätt.
Rutiner är liksom alltid bäst.

Barnen är inne i en sån skön period, där dom håller sams och gör saker tillsammans.
Dom blir så stora.
Skönt.
Det enda som "skaver" nu är som sagt träningen. Jag måste komma igång med det igen, jag vet bara inte hur och när. :-)
Men jag försöker vara snäll med mig och njuta av att jag kommit långt med två nyårslöften/ mål.
Jag har städat huset så att det är typ en byrå och en bokhylla kvar att rensa.

Ett annat mål är ju att läsa minst 12 böcker i år.
Den första, Hans Rosling, har jag läst ut och börjat på bok två.
Som jag iofs började på innan jul, men hittade nästa del på lånehyllan på Akademibokhandeln.
Då kände jag att jag ju måste läsa klart den här först och lånade även den andra för att ha båda när jag väl läser den. :-)

Det har varit en bra början på året måste jag säga.
Känslan är bra.
Jag är lite orolig över en person som är otroligt slut trots att vi kommer tillbaks från ledighet.
Det känns som att jag behöver hålla ett öga där, för att kunna fånga upp.

Idag, fick jag plötsligt öva på min coachning som jag inte gjort på väldigt lång tid. Eller, jag använder det nog omedvetet titt som tätt, tror jag.
Men, idag kom en person och satte sig vid mig på fikat. Jag såg att det var något som skavde och samtalet styrdes sakta in på det som skavde.
Jag gav inga som helst råd, utan frågade bara. "Ok, så hur känns det? Så vad vill du helst? Varför kan du inte göra så? Vad hindrar dig? Vad skulle behövas?...."
Efter en stund log personen och sa "tja...jag har nog redan bestämt mig tror jag".. och grejen är att det kände jag och läste mellan raderna rean när personen började prata.
Vissa saker ligger och gror och när man väl börjar prata om det, då har man redan bestämt sig.
Det går liksom inte att stanna tåget som börjar rulla.
Man kan låtsas försöka, men ofta får man bara hänga på. Och så blir det nog här.
Det ska bli spännande att se om beslutet kommer snart.

Och det är så kul! Jag måste unna mig att ha dessa samtal oftare. Det ger mig energi märker jag.
Det är så stressigt och fullt upp hela tiden, så att kunna stanna upp och verkligen lyssna, det är nödvändigt.

Kul.
I morgon är det torsdag. Jag har möte med en tjej, som ska leverera ballonger! :-)
Har jag det roligaste jobbet eller?
Sen mer planering och uppstyrning. Alltså den här våren är fan galen när jag tänker efter.
När våren är över kommer jag att meddela två av mina kollegor, att OM dom kommer på en lika fin idé igen, så kommer jag att kasta något tungt och hårt på dem! ;-)

Men, sen är det packdaxs för att åka till landet på fredag. Maken åker redan i morgon, så jag är lite gräsänka på kvällen.
Jag hoppas att det är lika fruset där ute, så att jag kan fota en massa.

Och by the way. Fasen vad jag är nöjd med min klippning! Aldrig mer riktigt långt hår känner jag.
Däremot kortare.
Det är så kul att kunna göra lite olika frisyrer på morgon.

söndag 7 januari 2018

Snart klar!

I morse hade vi minus tio grader!
Äntligen lite annat än blött, grått och trist. Strålande sol har det varit, men blåst otroligt kallt!

Jag fick upp i mitt fejjanflöde bilder från förra året och då hade vi massor med snö! Det hade jag helt glömt..
Jag fortsatte med mitt röj idag.
Packade bilen full av glas, plast, burkar, papper och annat jox som vi bara hivat in i garaget/ gymmet.
Bilen blev tvärfull.
Jag trodde att öronen skulle ramla av när jag var på sopcentralen, för det blåste helt galet kallt.
Men det gjorde ju att bilen tömdes i ett nafs!
Minime åkte med, men vägrade att kliva ur bilen och jag förstår henne.

I samma område ligger en nyöppnad Lidel butik som vi testade. Jag har aldrig varit så förtjust i just Lidel, men svägerskan handlar alltid där för att det är närmast (inte just denna butik dock) och är jättenöjd.
Så jag gav de en chans, men näe. Efter en stund när vi gått runt och kikat säger Minime "mamma, alltså jag känner mig inte bekväm här, kan vi inte gå till Ica?! :-)
Och jo, det kunde vi.
Jag trodde att det skulle vara betydligt billigare på Lidel, men grönsakerna var dyrare än när jag handlade på Coop häromdagen och när vi gick in på Ica vägg i vägg, så var det billigare även där.
Så, tyvärr, det blir ingen Lidel för mig.

Väl hemma igen gav jag mig på städning av gymmet. Dammsög och torkade golvet för att man inte ska få dammlunga!
Nu finns det inga ursäkter för att inte kliva ner här och riva av lite vikter!

När det var klart, drog jag av hallen och tvättstugan och gick sen upp i vardagsrummet och torkade ur alla vitrinskåp och sorterade glas som stod huller om buller.
Sen sorterade jag ut alla barnböcker och gick upp med dem en våning. (Barnens bokhyllor ska rensas på sånt dom inte läser) De böcker som var i vardagsrummet är såna som de äldre barnen läst, men som glömts bort.
Jag rensade ut fyra kassar med böcker som ska till landet och ställas i biblioteket där.
Och en kasse med "roliga" böcker till gästhusen och toaletterna packade jag ihop.
Det blev luftigt och bra i hyllorna!

Sen orkade jag inte mer. Jag tog tvärslut!
Jag har ett par hyllor att torka damm i och en hylla under vardagsrumsbordet som ska tömmas på böcker, tidningar, målarböcker osv.
Men det får bli lite under kvällarna i veckan som kommer.

Så skönt att snart röjt hela huset! Det som verkligen gnagt hela hösten att jag borde göra. Nu är det gjort!
Snart, är det fint överallt, när jag städar på ytan! Som jag längtat efter det!
Hallen ska jag spara till våren, när det ändå ska göras en röj och provas vårjackor osv.

Men jag är så nöjd med att hunnit såhär långt bara 7 dagar in på nya året.
Heja mig!

Lilleman köpte ett minne till sin julklapp han fick av sin farbror häromdagen.
En pytte pytte liten kamera. Verkligen liten!
Det finns en hållare till som är i hårdplats, som gör att den är stöt och vattentålig och går att ha på hjälmen när man cyklar eller med när man åker båt eller badar.
Hur coolt som helst!
Den filmar riktigt bra för att vara så liten. Nu jäklar ska vi filma massor!

Kul! Nu längtar vi ut!
Maken, som nu jobbar deltid åker ut redan på torsdag och vi andra åker på fredag.
Han ska ha lite byggmöte, nu när vi fått startbesked!
Den lyckan! Vi trodde ju att vi skulle behöva vänta till framåt sommaren för det. Nu rullar allt på mycket snabbare.

Tänk om det bara kunde komma lite snö.
Den här underbara kvällshimlen bjöds vi på när solen gick ner.