Sidor

söndag 18 februari 2018

Vad ska man se sen?

Jag var rätt slut i fredags kväll...
Det är svårt att förklara, för det är ju "bara" ett jobb. Men, det går liksom inte att jämför med att man tex sitter och reggar fakturor och har en arbetstopp.
Projekten jag är inblandad i är en enorm uppladdning innan... Och när det går av stapeln, då är det så mycket som ska funka. Mat som ska finnas, folk som ska dyka upp i tid, föreläsare som ska dyka upp, teknik som ska fungera osv osv osv..
Massor ska klaffa. Jag brukar sällan hinna äta frukosten och lunchen jag bjuder andra på.
Och jag behöver vara trevlig och "se" alla.. Prata med både gäster och de som ställer upp från oss internt. Fånga upp, berömma och vara där.
Fullt fokus till 100% hela dagen.
Det är fantastiskt kul, men jag är som en urvriden trasa sen. (Ändå är mitt drömjobb att jobba med nobelfesten! :-D )

Göra middag fanns inte. Och maken som sitter med näsan djupt, djup ner i sina böcker inför en stor tenta, pallade inte heller.
Så det blev sushi. Tur att barnen älskar det också.

 Och som jag sov!!
Jag slocknade direkt efter Idol och vaknade framåt 8 på lördagen. Jösses. Som klubbad.
Vi åt en långsam och mysig frukost.
Jag älskar ju att få en stund för mig själv på morgonen, innan huset vaknar.

Sen synkade vi oss med stora sonen och svärdottern och åkte på kalas.
Lite lustigt blev det när vi väntade på färjan, för halva kön var vi som skulle på kalas! :-)
Och då fattades det ändå lite folk.
Åker hela familjen blir vi en full färja.. :-)

Det vankades godsaker, men till min stora glädje så fanns det ost, skinka och plockmat som inte var socker.
OCH min kära svägerska hade bakat en chokladkaka utan socker och gluten! Jättegod var den!

Svägerskan gav en stor kasse med grejer till de blivande föräldrarna vilket är uppskattat. Det kostar att få bebis..
Sen åkte vi hem lagom till middagen och tittade på mello lite sådär i bakgrunden.

Jag somnade tidigt, igen. Jag har massor med sömn att ta igen liksom! :-) Jag har sovit lite si och så senaste veckorna, just för att så mycket skulle klaffa.
Tur att jag kan vila nu till mitten av april! :-)

Idag städade jag ur kylen och åkte för att fylla den. Minime följde med. Hon är faktiskt till nytta nu när hon är med!
Plockar och skannar. :-)
Vi köpte massor med nyttigheter till maken som inte ser ut att bli frisk! Han har snorat och hostat i veckor. Helt galet.
Det här att både jobba och plugga är ingen bra ide!
 När vi packat upp och ätit lunch, ville Minime har lite mer egentid med mig. Hon har kvar pengar från jul och ville absolut köpa lite kläder.
Så vi traskade till centrum.
Hon hittade byxor, som hon verkligen behöver. Det blir bara ben på den ungen! Precis som sin äldsta bror!
Jag tittade lite också och hittade till min stora förvåning två jättefina blusar på H&M! Att dom har storlekar över 36 är förvånande!
Jag önskar ju att jag hade 38, men så är inte fallet! :-)
Men, jag gillar jeans och blus!

Nåja, på Lindex hängde denna fina! Jag älskar ju "päls"... Men, Minime konstaterade att jag ju inte är 20, så det är inte aktuellt!
Skitunge! :-)
 Men hon är stilsäker!
Jag frågade när jag köpte blusar och hade tre alternativ vilken jag skulle ta bort. Jag hade en vit, med blommor, en blå med blommor och en röd med blommor.
"Ta bort den röda, den färgen är inte helt bra på dig"... Sedär!
Hon är alltså 9, men har banne mig öga för kläder, färg och form. Blir hon inget inom det då vet inte jag...

Vi "råkade" hitta lite bebiskläder på rean också! :-)
Man kan ju inte gå ifrån så små söta grejer... Och jag tänker att just överdelar kräks ju ner nonstop i början.
Det var skönt med en prommis, trots att det snöade nonstop!

Jag fick med mig en bit kaka hem igår som jag tog till fikat idag. Mums. Vaniljkesella och jordgubbar till!
Och - när jag nu inte äter socker och väljer fetare mat, så blir jag mätt på ingenting!
Men, ingen kan ju påstå att man äter tråkigare eller mindre gott...

Det här är ju supergott!
 De andra åt "riktig" hamburgare. Jag la min biff i ett salladsblad! :-)

Det har varit en skön helg. Alldeles lagom med umgänge när jag varit trött i mössan.
Jag har hunnit landa, andas och utvärdera lite.
Efter varje större grej, utvärderar jag rätt hårt. Men det är skönt att hinna bearbeta saker själv också.
För det blir en sån urladdning.

Men jag känner mig "på" igen. Vilket är kul. Det finns så mycket att ser fram emot nu framöver ända fram till semestern.
Det känns som att jag redan nu vet att när jag summerar året i december, så är det ett år som innehållit sjukt mycket.
Nu, ska jag dock titta på sista delen av bron!
Vad ska man se sen??

lördag 17 februari 2018

Trötta fötter och sol!

Herre jäklar vilken vecka!
Lång som två, med toppar och dalar.
Men så skönt nu när veckan är över och allt gått bra. Jag är inte 100% nöjd, men allt "stort" gick bra och det "nya" som jag haft ont i magen över funkade toppenbra.
Så jag är nöjd! :-)

Nåja, det märks att ljuset kommit åter nu. Det går fort!
Redan strax innanan 7 är det ljust! I början på veckan åkte jag till jobbet vid 8 och tittade på klockan flera gånger för att jag blev orolig om jag försovit mig och klockan var 9!
Det har blivit så uppenbart ljusare. Härligt!

Sockret går också bra. Nästan så att jag funderar över om jag inte äter socker ändå, för att det går så bra? Jag har inga stora dippar.
Dock har jag inte vågat träna på hela veckan, med rädsla för att bli sjuk.
Men, nu är det dags för det igen! :-)

I helgen köpte jag vattenmeloner. Små dvärgmeloner som är så galet goda! Söta och goda. Mmmm...

 Veckan har bestått av flera väldigt intressanta möten.
Bland annat på ett konditori som gör alla sina bakelser och tårtor utan ugn! Rawfood. Hur gott som helst!
Jag älskar det! Och nu när jag varit utan socker ett tag, då är dom faktiskt tom söta!
Den närmast i bild är helt ljuvlig!
 Det har varit mycket åkande hit och dit och en massa lösande av problem. Men, jag lyckades ändå få en halvtimme där jag tillsammans med chefen gick och gav blod.
Blodbussen står precis utanför kontoret så det går ju liksom inte att låta bli! Det blir inte smidigare.
När alla andra åt semlor, åt jag melliset jag fick för blodgivningen..

I onsdags, vaknade vi till en av de vackraste soluppgångar jag sett!
Helt plötsligt, så blev det som att någon tände lampan och liksom lyste upp hela världen!

Jag får inte nog av denna vackra vy på morgnarna. Det börjar liksom nu och håller i sig till sommaren! :-)

Veckan har varit hektisk.
Ibland har det varit näsan ovanför vattenytan. Som tur är har maken pluggat stora delar av veckan och kunna lämna på morgnarna och skjutas på träningar osv.
Jag har bara inte fått till det...
Alltid är det något som krånglat.
Och jag blir så trött, så trött på att folk liksom inte tänker själva. Man ska ha koll på precis allt. Och har man inte sagt, det som i min värld är uppenbart eller som man liksom bara vet, ja då händer inte det.
Jag blir alltid så förvånad, övar att viss allmänkunskap inte finns. Sånt som man bara vet, liksom.
Hur världen funkar. Hur samhället funkar.
Men, kommunikation är svårt. Och om jag inte gör mig förstådd, så finns det bar en ansvarig för det och det är jag.
Annars är jag för otydligt!

Dock, har jag också träffat på ett fullblodsproffs denna vecka!
Så lycklig jag blir när personer vet vad dom gör, så pass så att dom tar egna beslut.

Det där att i stället för att fråga mig om vad som finns i en lokal, ringa direkt tid och fråga!
Då blir jag så lyckligt! :-)
Vill man vara med och konkurrera om en leverans, då måste man kunna ta egna beslut.
Där är vår chef så bra.
Hon blir mer irriterad om inget beslut blir taget, än om det tas och blir lite fel.
"Man lär sig hela tiden" är hennes devis.
Då blir det kul att jobba!

Men nu är det skönt med helg. Jag längtar till landet, men vi kan inte vara där än.
Jag hoppas att allt är fixat så att vi kan vara där på sportlov, när jag har lite semester! Jag längtar!

söndag 11 februari 2018

Längtar till våren!

 Och även denna helg har farit förbi. Tjoff!
Men vi har hunnit mycket ändå.
Vi var uppe nästan med tuppen, nåja, vi var uppe hyfsat tidigt på lördagen. Ett digert schema hade vi lagt upp för att hinna massor under ett par timmar.
Det finns ett område där man kan göra _allt_ inom ett par km radie. :-)

Det första vi gjorde var att provsitta bilar. Jo, igen. Det är liksom en evig visa hos oss. :-)
Men, tja. Min vita fara köpte vi med hjärnan. Den är praktiskt och väldigt miljövänlig och billig att äga.
Men. Skiten går inte att köra i snö! Och kombinationen snö, is och backe, är nästan helt omöjligt.
Fasen.
Som jag svurit i denna bil. Så, jag kör den inte en enda vinter till. (Den går inte att åka till landet med om det är minsta lilla spännande på vägarna...)
Så, nu har vi börjat fundera och kika på vad det blir i stället. Jag har nästan bara en önskan och det är att det ska vara fyrhjulsdrift.
Maken har lite mer önskningar. :-) Sen är vi inte helt på det klara heller om det är jag som ska ha den bilen, eller om jag ska ta turre och den nya bilen blir makens.
Vi får se.
Nåja, igår hann vi prova tre olika märken i alla fall. (Det finns ju mängder av modeller på varje märke, så det tar ju lite tid. )
När vi var klara med det, kroknade båda barnen och behövde akutmatas, så det blev donken.

Jag åt inte.
En clown gick omkring och tja...clownade sig och barnen fick varsin mun. :-)

 Sen gick vi över gatan och köpte nya vinterskor till Minime. Det är så larvigt billigt, så hon fick två par. Ett par gympadojor och ett par lite högre stövlar.
Lilleman behövde ny jacka. Han är alltid så varm, att han behöver ha tunna vinterjackor och de rivs ju sönder för minsta lilla. Han har en jättetjock fin jacka som han bara vägrar att ha. Han blir för varm.
Nåja.
Men det löst, åkte vi för att handla lite mat till kvällen.
Stora sonen och sambon kom och tillbringade kvällen med oss. Det blir inte så ofta så vi nöjt ju för fulla muggar!
Han pluggar ju och hon jobbar varannan helg. Då blir det inte många helger över..

Men, nu fixade vi toast skagen till förrätt. Jag åt med mörkare bröd.

Oxfilé med ugnsrotfrukter till varmrätt..


Och bär, chokladmousse och grädde till efterrätt.
Jag gjorde moussen på avokado och tyvärr blev det inte så gott som jag tänkt. Min mixer var lite för liten för att mixa fler avokados än 2 så det var svårt att få det helt bra blandat. Och den kakaon jag har är lite för stark, så det blev lite för bittert.
Men, det var nyttigare än vanlig! :-)
Vi hade mellon på i bakgrunden och spelade lite olika spel. Det är så kul nu när även de små är så pass stora att dom kan vara med och spela.
Vid flera tillfällen vann dom båda över oss, trots att dom inte fick något "lättare" eller försprång.
Sånt är kul!
Maken och stora sonen som älskar öl, drack lite olika sorter och smakade en bananöl! Rätt äcklig om man frågar mig!
Jag och svärdottern drack alkoholfritt, men gott!

Härlig kväll.
Jag kröp i säng sent om sider med lite härliga tidningar.
Det är ju en hel del inredning på gång i våra hus framöver..

Nu är vi inne i planeringen av hur och vilka möbler som ska flyttas vart. Vi ska ju inreda två nya hus, med rätt mycket möbler som vi redan har.
Sängar osv. Sen ska det kompletteras lite, men det mesta finns. Nu väntar vi bara på att lilla friggan blir klar.
Det ska målas och tapetseras lite. Annars är den klar. Men nu har byggaren grävt om alla avlopp så det har stått lite still.
Dock, var det glada besked om avloppet som grävts upp. Det läckte, men på ett bra ställe!
Vi slapp riva altanen och det var inte så illa som vi förberedde oss på.
Så, det var ju skönt!
Men, så snart friggan är klar, så blir den ju gästhus och då kan vi börja flytta om rummen i stora huset och få lite ordning.
Så mycket står och väntar nu.
Även här i radhuset. En säng ska flytta från kontoret till landet och sen ska det bli ordning där också, med fler garderober osv.
Så... vi väntar..liksom.

Och jag väntar på våren.. Alltså idag kunde jag liksom känna doften av vår! Jord, sol och grönska...
En stund kunde jag nästan känna doften av att vara på Gran Canaria och känna doften av varma plattor runt en pool... Lite knäppt.
Jag var i alla fall tvungen att åka till Plantagen för att få liiiite vår i kroppen!
Där hade man ju bord efter bord med härliga grönsaker.

Många yttepytte små blommor har dom! Små sticklingar, små kaktusar. Masa fint.
Jag köpte fyra sticklingar och en del fröer. Och en minihortensia. Få se hur länge den lever, för den vill ju ha ganska mycket vatten.

Minime fick plantera om sticklingarna i lite större krukor. Ah, så härligt att känna doften av lite jord!

Nu står dom här, bebisarna, och ska växa på sig lite.
Fröna väntar jag lite med..
Jag köpte fyra yttepytte små. Två kaktusar, en taklök och en annan lite blomma.
Blev riktigt sött!
En hel del krasse blir det som alltid. Jag älskar att kunna fylla ut lite här och där med krasse! :-)

Och lilla hortensian är såå söt!

Resten av dagen har jag vikt tvätt, känns det som. 
Men det har varit en bra söndag och en bra helg.
Det känns som att jag laddat massa batterier som behövs i veckan. Den blir hektisk och en massa ska falla på plats.
Som jag längtar efter fredag klockan 16! ;-) Då är veckan över...
Men det känns bättre nu än det gjorde för en vecka sedan. Nu har jag en stor grej som måste falla på plats och en grej som jag måste piska på lite för att det ska bli gjort.
Men jag hoppas verkligen att jag inte blir sjuk, för det går bara inte! :-)

Samtidigt är det ju det här jag tycker ÄR roligast med mitt jobb. Att man är lite på tårna.. Och nu har jag gjort det så många gånger att det ändå känns lugnt.
Första året var jag helt förstörd dagarna innan, för att prestationen var så stor.

Men det ska bli skönt när det är över. Sen, kan jag ta tag i nästa stora grej. Men det känns lugnt.
Där ska jag "jaga in" lite folk men det finns tid.
Innan dess ska jag delta på ett annat mastodontprojekt, som jag själv inte är ansvarig för utan deltar bara, vilket är skönt.
Att inte ha huvudansvar utan bara jobba liksom. :-)
Det är så mycket roligt på gång här under våren så det är inte klokt!
Jag har ju jobbat i 3,5 år nu, men får fortfarande nypa mig i armen ibland, för att det blev så jäkla bra!
Jobbet jag halkade in på. Att det passade mig så bra och att det är så roligt fortfarande.
Då och då har jag fått påringning där jag erbjudits andra jobb, men näe. Jag vet inte vad som skulle få mig att byta faktiskt.
Det tog ju en stund och en hel del jobb av min chef att få min tjänst att bli en fast sådan och när vi var inne i det jobbet sa jag till maken "får jag fast här, så jobbar jag kvar till pensionen" och så känns det faktiskt!
Det enda som skulle få mig att sluta är en riktig fet vinst på Lotto! :-)

Så, nu ska jag njuta av "bron" och sen hänga fram morgondagens kläder, för att gå till mitt fantastiska jobb! :-)
Ingen söndagsångest här inte!






fredag 9 februari 2018

Äntligen helg!

Vi ser slutet av veckan.... *pust*
Jag längtar till den 21 april! Då har alla stora grejer varit, jag slutar yra omkring och blir troligen sjuk.
Typ.

"det är mycket nu"... är fjantigt att säga, för det hänger ofta ihop med dåliga prioriteringar när man yrar runt.
Men, tja. Dagarna bara rinner iväg, för att det är en massa förberedelser på gång, saker har dykt upp som jag inte räknat med och sen är jag inte helt på topp.
Jag känner hur en förkylning river runt, men hittills har jag stått emot. Jag vill verkligen inte blir sjuk.
Nu har jag som sagt fullt upp med förberedelser, massor med möten inbokade och nästa fredag hänger en hel del på mig att dagen blir bra för drygt 100 personer.
Så... näe, sjuk vill jag inte bli.
Maken är fortfarande skruttig. Minime hade ont i halsen i helgen och var hemma under måndagen.
Maken var tvungen att åka till jobbet eftersom att han legat hela veckan innan.
Jag kunde bara inte vara hemma på förmiddagen så hon fick vabba sig själv och det gick utmärkt bra.
Sen dök stora dottern upp och höll henne sällskap en stund innan jag kom hem.
Men det är tur att jag kan jobba hemifrån.
Just i måndags fick jag faktiskt mer gjort hemma än på kontoret. :-)
Stora dottern blev kvar eftersom att hon bara skulle plugga och inte hade några lektioner på tisdagen, men Minime var mycket piggare och gick till skolan!
Jag hoppas att det räcker så...
Alla ligger ju sjuka nu! Helt galet. Influensan drar över hela landet känns det som och magsjukan går på det...
Usch!
Det var fantastiskt fint väder i måndags och jag tassade faktiskt upp på övre balkongen med en kopp kaffe. När jag ställde mig precis i hörnet så värmde den lite. :-)

 Men det är kallt!
I morse frös jag faktiskt om fötterna innan jag var på plats. :-)

Och jag är grymt osams med min bil!
Batteriet krånglar så den drar ur titt som tätt och måste laddas. Och i morse gick den i baklås, så jag kunde inte öppna alla dörrar!
Man kan ju börja dagen bättre. Skitbil! :-)

Det är hektiskt nu, men ändå riktigt roligt. Vi är ute på mängder med besök vilket är så roligt!
Man lär sig något nytt varje gång. Det är en kompetensutveckling av rang!
Och man får massor av nya kontakter.
I onsdags hade jag möjlighet att sitta kvar och jobba klart vilket var skönt. Jag har haft en lång lista på grejer som måste förberedas, som tar lite tid. Det är lite pilligt och måste göras.
Jag vill helst ha sådant som går att förbereda klart, långt innan, så att jag kan ta akuta saker på studs. För dom kommer ju alltid! :-)
Jag gav upp, när skrivaren började krångla. Vilket den ju alltid gör. Man skulle kunna tro att man i detta papperslösa samhälle inte behöver en skrivare, men se det gör man!

På förmiddagen var jag på en utbildning som gör att mitt liv kommer att bli lättare. Skönt!
Att kunna göra saker själv, utan att behöva blanda in någon annan är toppen.

Torsdagen var skön, för hela dagen var kontorsdag. Jag gillar ju att vara ute och fara, men jösses vad skönt det är med kontorsdagar ibland. Då skulle jag ju helst gå i mjukisbrallor och tofflor. :-)

Och skönt ska det bli mer helg. Vi skulle iväg på kalas, men hela familjen blev sjuk, så nu får vi kalasa själva! :-)
Vi passar på och träffas vi som är friska, när det ändå var inplanerat. Det är ett tag sen vi fick klappa på lilla magen, så det ser jag fram emot!

Och - vi ska iväg och fixa lite. Lilleman har rivit sönder sin vinterjacka! På flera ställen. Men jag kan inte bli arg, för det visar på att dom är ute och far i stället för att sitta inne och blippa på sina telefoner! :-)
Och Minime har vuxit ur sina vinterstövlar! Jag är chockad! Att hennes fötter plötsligt växer! :-)
Och sen ska maken och jag titta på en annan lite större grej.
Vi får se vad det blir... :-)

söndag 4 februari 2018

Hur går det då?

Så, hur går det då?
Jo tack.
Med sockret gå det bra! Oväntat bra.
Jag har tagit bort allt synligt socker och så mycket kolhydrater som det bara går, utan att bli för meckigt.
Jag har fått frågan "hur länge ska du vara utan socker då?". .Jo, tanken är resten av livet, precis som folk plockar bort gluten, laktos eller nötter, om man är allergisk mot det.
Jag har också fått höra "man ska inte krångla till det, ät lite av allt och motionera".
Jo, men det är lätt att säga, om man inte har problem med socker.
För har man, som jag, problem med socker så funkar det ju så att man inte har någon botten.
När jag äter socker, som i godis, så är jag hela tiden sugen på "något" och äter tills det är slut. När det är slut, äter jag annat, för att jag hela tiden är sugen.
JAG kan inte äta "lite" godis. Det går inte.
Och när jag hela tiden är sugen på "något" så äter jag ju annat då om godis inte finns.
Och eftersom jag letar efter "kicken" så är det ju kolhydrater som är grejen, för att få samma kick som av socker och så fortsätter det så, tills jag äter allt jag hittar och hela tiden och plötsligt kan jag inte ha några kläder alls och väger 10 kg mer än jag ska.

Och - det är inte vikten jag har hakat upp mig på, faktiskt. Men känslan i kroppen av att hela tiden vara svullen, ha en sockersmak i munnen. Hela tiden vara sugen på "något"..
Att ändå inte riktigt känna smak. Det är inte kul.
Det tar bara ett par dagar från att jag släpper det synliga sockret, tills jag tycker att en paprika är sååå söt och god!
Och nu efter 2 veckor, så har även hungern försvunnit. Jag äter mig mätt minst tre gånger om dagen, men jag får påminna mig om att äta.
Idag blev lunchen två finn crisp med sallad och ost. Mätt.
När det var dags för middag, så åt jag för att barnen skulle ha mat. Och då blev det stekt lök, svamp, paprika, tomat och ett par dl stekt kyckling.

Jag blir så förbaskad på mig själv, för jag försakar ju ingenting. Jag äter jättegott!
Det har hänt massor på GI och LCHF fronten sen jag åt det sist märker jag. Bloggar med jättegoda recept och även fikabröd och godis som det inte är sötningsmedel i.
Den glutenfria "branschen" har tagit stormsteg.
Sen får läkare och forskning säga vad de vill, marknaden har exploderat i nyttigare alternativ! :-)

Så, ja det går bra.
Nu ska jag bara komma underfund med hur jag ska hålla mig till det här som inte är en diet utan en livsstil.
Jag måste liksom inse att jag inte tål socker och vete. Äter jag inte socker och vete, då försvinner massor av det som tickar igång mig.
Äggnudlar går tex bra, för det är inte vete... dock är det ju rätt tomma kalorier. Men, jag räknar inte kalorier och jag väger mig inte.
Så, det känns jättebra, verkligen!
Men - jag måste få till att det går lika bra när vi är på landet och när vi har semester.
För två somrar sen, höll jag mig från socker från 1 januari tills vi åkte på semester i juli.
Vi bodde på ett all inclusive hotell och efterrättsborden var _gigantiska_.
Första dagarna åt jag frukt, men sen smakade jag en tårta. En liten bit med frukt till. Men, sen nästa dag blev tårtan större och större....
Och även när jag åt frukt med grädde till, så hade man ju socker i grädden.
När vi kom hem var jag i träsket igen och gått upp säkert 5 kg på två veckor och sen var det kört, igen.
Nu måste jag förstå att det inte går.
Jag kan inte ta "bara en liten". Jag trillar dit garanterat.
Och OM jag gör det, måste jag snart som fasen, tillbaks till nolltolerans.
Jag måste även börja säga till när man är ute eller så. "Jag äter inte socker"... jag äter inte vete. -Då får man oftast glutenfritt och det går jättebra!
Och - man kan ju faktiskt strunta i efterrätterna helt! :-)
Och - man kan be om att få förrätter utan bröd.
Till våra egna kalas och familjens, ska jag börja göra sockerfria alternativ och ta med/ bjuda på! :-)
Det finns massor!

Det är ju som vilken allergi som helst! Faktiskt.
Så, det går bra, men jag måste jobba med min mentala bit.

Det har varit kallt idag, men solen sken och man kände vårvibbar i luften!
Så härligt med sol!
 Jag var iväg och handlade på förmiddagen och när jag klev ut på parkeringen blev jag halvblind, för att solen sken så starkt.
Och hade jag ställt mig mot väggen, då hade jag kunnat sola!
Snart, snart kan man börja sitt och sola på våra balkonger! Yey!

Minime började vårterminen i sin musikalgrupp idag. Hon hade både ont i halsen och var lite halvhängig, men ville så gärna.
Och, dom tränar inte varje helg, så det kändes som att hon behövde vara där.
Dock, blev det nästan en privatlektion, för massor av barn var sjuka och dom var två där!
Så, influensan har slagit till hårt!
Flera av de som tränar barnen är pedagoger till yrket och dom berättade om hur få barn dom haft både på förskolan och i skolan i veckan.
"alla" är sjuka.

Tom min svägerska som _aldrig_ är sjuk, är däckad. Jag har känt henne i 15 år och har aldrig förut hört att hon varit sjuk.
Jag hoppas verkligen slippa.
Den här veckan är dock en "bra" vecka om minime ska däcka. Troligen kommer stora dottern hit ett par dagar och då kan dom passa varandra! ;-)
(Stora dottern kommer ofta hit om hon behöver plugga till stora tentor. Om hon är själv där hon bor, så gör hon en massa annat och pluggar inte... :-) )
Och jag har en hel drös med möten, men på förmiddagarna och maken är studieledig torsdag och fredag.
Så det går att pussla ihop.

Det ska bli så konstigt när han pluggar till 100% och är "hemma" mesta delen av tiden.
Livet är ju ett pussel liksom och har alltid varit.
Plötsligt kommer han att vara hemma. Skumt!

Jag passade på att synka mina kalendrar när jag väntade på Minime idag. Maken har ju gått över från jobbkalender till privat och då har alla mina inlägg försvunnit.
Det är ju ända sättet som vi kan hålla koll på varandras tider, att ha gemensam kalender.
Så nu har jag lagt in alla mina viktiga tider, där jag inte kan vara hemma, lämna eller hämta, eller är borta över natten.
Det är även snart dags att synka sommarsemestern.
Lite galet att tiden går så fort.
Det härliga med denna sommar är ju att vi kan bo på landet under en lång period och jag pendlar.
Som jag längtar till det! :-)
Att få åka "hem" varje kväll och hinna njuta av sommaren. Så najs!

Så, ja - det går bra nu! :-)

lördag 3 februari 2018

Nu börjar det!

Sköna lördag!
Den här helgen sitter verkligen som en smäck! :-)

Fredagen var bra, jag hann i kapp en massa och tillät mig faktiskt att ta det lite lugnt.
Stora sonen kom förbi och åt middag. Hans sambo jobbade kväll och vi njöt av hans sällskap.
Barnen ville se en film så vi hyrde Dumma mig 3 och så låg vi i en hög i soffan.

Jag hade planerat att träna i morse, men när telefonen påminde mig om det, så stängde jag av den och somnade om!
Jag tänkte "jag har nog liiite ont i halsen om jag känner efter".....
Sen kunde jag inte riktigt somna om ändå, så jag tassade ner och gjorde en stor hög med kesoplättar. Minime brukar alltid vilja ha, men inte i morse, så jag fick snällt äta upp hela högen själv. Vilket ju inte är ett problem. ;-)

Sen var jag lite osäker på vad jag skulle göra idag. Maken, som är piggare, pluggar hela dagen, så han tyckte inget.
Jag kände att jag behövde duscha, men att göra det utan att träna innan kändes lite bortkastat, så jag drog på mig träningskläderna och gick ner i gymmet.
Tanken var att gå lite lugnt i 40 minuter. Men, efter 10 minuter kändes det så bra, att jag sneglade på ett av mina intervallpass....och plötsligt så klev jag på passet vid 10:45...
Det ÄR ett underbart pass! Toktungt, efter en minut så svettas man som en gris!
Någonting händer i kroppen helt klart, för man får en sjuk kick!

Jag har två andra intervallpass också, men det här är min favorit.
När jag var klar, gick jag lite sakta en stund, men kände att jag orkade lite till, så jag började om och körde 10 minuter till.
Sen var jag helt färdig!
Efter duschen gjorde jag lunch till barnen och åt lite själv också. Sen ville Lilleman gå ut.
Jag har lovat honom länge, att när vi är här någon helg, ska jag följa med till "hans" skog vid skolan.
Där bygger massor med barn hyddor och kojor med allt dom hittar.

Så, vi drog på oss och gick ut. Så härligt! Frisk luft och inte så kallt!
Men - det visade sig att för att komma till kojan, så skulle vi klättra över ett berg! Ok. Det var inte så skönt att göra det efter mitt intervallpass! :-)
Men det var jättemysigt!
Vi gick förbi flera bäckar som porlade så fint och det var massa is överallt...

 Kojorna var jättefina och jag förstår att barnen gillar att vara här ute på rasterna. (och ibland "glömmer" att gå in till lektionerna! ;-) )
Jag kunde inte låta bli att tänka hur härligt det kommer att bli där nu under våren, när allt slår ut och fåglarna kvittrar.
 Jag ska hjälpa honom komma igång bättre med sin koja i vår lilla skog på landet.
Det blev en rätt lång promenad och jag var helt slut när vi kom hem! :-)
Men så skönt med luft och ljus.

Det är ganska skönt att ha en "hemma helg" ibland. Komma i kapp med tvätt och vikning.
Röja lite och städa.
Det gror ju lätt ihop när vi bara är hemma och vänder.
Jag är ju hemnätknarkare och tittar på hus hela tiden. Och ibland känner jag ju hur det drar i mig att vi ska sälja båda boendena och köpa ett stort... igen. :-)
Men det faller ju hela tiden på att barnen då skulle behöva byta skola och det går ju inte.

Den här "vänta" känslan som jag bär på hela tiden är inte helt sund. Den tar min energi.
Och det är tragikomiskt att så mycket i mitt liv är väntan på "sen" när det är den frustrationen som tar mest energi. :-)
Vi har två boenden som är lite för små för att vara optimala. Saker står inte där dom ska, för att dom står på vänt liksom.
Så, det ska bli oerhört skönt när det två nya husen på landet är klara, så att vi kan inleda projektet "var sak på sin plats" och alla barn i rätt rum! :-)
Snart så...
Och under tiden surfar jag runt på fina hus och suckar....

Häromdagen kunde jag inte låta bli att vara lite otrevlig. Där jag jobbar, jobbar flera projektledare, som har sjuka mängder jobb och dribblar stora projekt som innebär miljonbudgetar, samtidigt som dom har ganska små barn, med allt vad det innebär.
Det är en full cirkus förstår man. Men dom gnäller sällan.
Sen har vi en person, som inte har något större ansvar. Personen är runt 50, bor i en lägenhet i stan och har inga barn. "Bara" en sambo.
Men. som. det. gnälls. Över stress! Hela livet är sååå stressigt, tydligen. Personen är den försiktiga typen, som tom går långsamt.
Men häromdagen när det kommer "jag önskar att jag skulle hinna lägga fram mina kläder redan kvällen innan...som i högar för varje dag...så att det slapp bli så stressigt... "
Jag suckade inombords. Och då kom frågan "hur gör du? Lägger du fram kläder varje kväll?"
Och jag fick ju erkänna att ja, det gör jag. Till mig. Men- min största önskan är att jag någon gång ska se botten på mina tre tvättkorgar.
Personen fick stora ögon och frågar "har du TRE tvättkorgar?".....Hur ofta tvättar du?
Jag: i stort sett varje dag snurrar det en maskin, så att jag har en stor hög att vika i slutet av veckan...
OM inte något måste akuttvättas som träningskläder eller så.

Alltså jag fattar inte. HUR kan man vara stressad???????
Om det bar vore mig och maken. Vad skulle jag göra med all min tid?
Hur kan man gnälla över att man inte får sova.... hur kan man gnälla över att man inte hinner träna.
Det är ju helt omöjligt.
Ibland får jag frågan om jag inte mins hur det var innan jag fick barn, att jag ändå fick tiden att gå.
Men jag gör ju inte det iom att jag bara var 22. Livet hade ju precis börjat.

Jag säger inte att man inte kan fylla livet utan barn, absolut inte. Men vissa personer som lyckas gå runt och gnälla när man vet att det bara handlar om prioritet...ah....då får jag kliande utslag.

Nåja.
I kväll börjar mellon vilket är mysigt!
Det är på något vis så att när det börjar, då vet man att när mellan är slut, då är det vår! :-)















fredag 2 februari 2018

Hur man ger mig energi...

Snart är veckan slut. Och så skönt det är!
Den har varit rörig. Maken har ju legat sjuk vilket gjort att allt annat hamnat på mig, vilket ju inte är så konstigt, dock blev det liksom lite kaka på kaka då vi knappt såg röken av honom förra veckan, då allt liksom hopade sig.
Nu blev det ju både boxningsstart för Lilleman, doktor och labbbesök för Minime, flera ovanligt tidiga morgnar, ingen träning -pga de tidiga morgnarna och sena kvällar, plus att jag känt att jag också haft något skräp i kroppen som jag inte velat locka fram.

Plus att jag fått två större grejer på jobbet att ansvara över som gett mig lite lätt hjärtinfarkt. Det är inte svårt, men mycket jobb. Mycket att läsa och sätta mig in i vilket tar tid, som jag inte riktig kände att jag hade.
Det är rät mycket som ska falla på plats nu igen.
Vissa perioder är ju sådana, att jag har femton saker på gång samtidigt med förberedelser och grejer.
Och när det då kommer en eller två grejer till "in från höger" då tickar hjärtat igång lite extra.
Dock är det en tröst att de som har typ 8 års högskolestudier, sitter och kliar sig i huvudet de med! :-)

Sen anar jag en tickande bomb...där vi är några som garanterat kommer att få "städa" lite pga att andra inte gjort sitt jobb.
Det slutar aldrig att förvåna mig hur vissa liksom bara kan smita undan och ändå inte få några konsekvenser av det.
Uppenbarligen skita i uppgifter och sätta andra i klistret!
Hade jag varit en kollega här i veckan, som blev akutinkallad och fick både styra upp och styra om, för att sen åka på en massa uppgifter, trots att första tanken var att ge input pga erfarenheter, då hade jag nog gått i taket!
Åtminstone hade jag gått till chefen. Helt otroligt!
Idag råkade jag komma på en annan galen grej i samma projekt och en uppenbar lögn.
Vi får väl se om det tar en ände med förskräckelse eller inte..

Som tur var kom stora sonen förbi i början av veckan och både hämtade småsyskonen i skolan och stannade kvar och fixade middag så att jag kunde åka och storhandla.
Vi ses inte alltför ofta så det var riktigt härligt att ha honom här och där kunde jag tanka energi.

Dock, kände jag mig såhär igår! :-)
Jag kunde inte låta bli att fota den när jag hängde in min jacka i skåpet på morgonen, för precis sådär kände jag mig.
Lite ont i knoppen, stressad och liksom "less"...


Strax innan, hade jag fått ett mail, med en lathund till en inventering jag ska göra för mitt arbetslag.
Jag tittade aldrig på den utan bara skrev ut den och jag kan säga att hjärtat tickade på än mer när jag plockade den ur skrivaren och såg att den var på 16 sidor!
Sexton! För att kunna svara på 10 frågor! NOT OK!

Det mest underbara är att jag fick denna lathund och en checklista av en person som är projektledare, men jag hann bara skumma dem, innan det kom ett mail från en chef, med en helt annan checklista och en annan lathund!
Så, plötsligt hade jag två versioner!
Man blir som trött, på riktigt!
Hela veckan har innehållit en massa sånt tjafs där jag undrar hur en så stor organisation som vår, inte kan hålla koll på vissa saker.
Det är helt galet!
En kollega som också kommer från privata näringslivet brukar bara titta på varandra och garva, för det är så sjukt!
Det är ju tur att vi har lätt till skratt i alla fall!
Vår devis idag har varit att vi ställt oss upp och hojtat över skärmarna "men ja ä int bitter!!" :-D

Det är ett härligt gäng jag sitter med nu och vi skrattar så tårarna rinner flera gånger om dagen.
Jag är så nöjd med att jag flyttade ner och inser ju att jag borde ha gjort det för länge sen!
Men bättre sent än aldrig.

Nåja, idag var rummet fullt av folk vilket är lite ovanligt. Men alla hade mötesfri eftermiddag och satt på sina platser.
Plötsligt ser jag över min skärm att en av receptionisterna kommer in i rummet och går liksom "tyst" och frågar något viskande.
Jag tittar lite runt hörnet på min skärm och ser att hon håller fram något till min chef som vänder sig om och pekar på mig.
Och så får jag ett paket som ser ut som en blombukett!
Bara sådär!
Jag blir alldeles röd om kinderna och utbrister "till mig?? va?"...
Alla mina bordsgrannar reser på sig och undrar "vad har du fått???" En kollega hojtar "vafasen, har du skaffat en älskare??"...

Sen är det alldeles tyst, tills jag öppnat och kan visa den fantastiskt vackra buketten med bland annat röda rosor! :-)
Jag såg ju direkt på blommorna och kortet vem det var ifrån och blev ju sen alldeles tårögd av kortet.
Från maken, förstås!


Båda mina manliga kollegor utbrast "näe! Fy fan för honom! han får ju oss att framstå dom idioter!" :-)
Och mina kvinnliga kollegor som sitter bredvid suckade "fan! Jag har aldrig fått blommor till jobbet!!"

Veckan blev ju raskt lättare! :-)
Sånt här kan han!
Han vet precis när det är läge att göra något extra! Och det funkar, varje gång! :-D
Det här gav mig ju precis den extra energin, som gör att jag orkar lite mer och lite till!
Bara att titta på dem gör att jag blir alldeles varm i hjärtat.

Nu ska vi riva av fredagen och sen se vad helgen ger. Vi stannar hemma pga att maken fortfarande är skruttig och - det grävs upp avloppsrör på landet.
Alltid är det något! ;-)