Sidor

lördag 23 september 2017

Blött, blött, blött

Så välbehövligt med helg och lite vila. Mest av huvudet! :-)
Det liksom "bubblar" under ytan nu på många sätt... Jag har i vanlig ordning en "aning"...få se om jag har rätt.

Det har varit en sådan incident nu igen. Den där när jag känner på mig och numer säger till maken "bara så att jag sagt det"...och 3 veckor senare, så blir det bekräftat.
Jag kände det så starkt på mig, men kunde inte fråga personen på plats, för att vi stod tokigt till.
Två gånger efter det har vi träffats, men samma då. Helt fel plats att ens fråga. Men jag såg det, i ögonen liksom..
Men, häromdagen bekräftades det jag trott..
Och maken säger "ja, du sa ju det så" .... :-)

Och, nu har jag aning om lite andra, större saker. Jag får återkomma om det när jag vet mer vad det är..

I veckan hade vi första morgonen med nollan! Kallt! Brr...
Jag letade fram höstpjucksen och stövlarna.
Lite är det ju "äntligen"...
Jag gillar att ha ute och inneskor och har det nästan jämt på jobbet. Men när man kan ha typ inneskor ute, då har jag ju inte med mig dubbla...
Men, nu kan man ju ha uteskor och sen ha med sig ett par fina pumps att ha inne.
Fördel med höst! :-)

Jag cyklar ju ofta till jobbet nu och då vill man inte ha kjol. Det är svårt att cykla i kjol!
Men, två av dagarna kunde jag gå och då blev det kjol båda dagarna! :-)
Jag älskar färg!

 Det har blivit en del jobb utanför kontoret den här veckan.
För att spara tid jobbade jag hemifrån en morgon innan jag gick på möte och direkt efter mötet satte jag mig på ett Café för att jag inte pallade att gå upp till kontoret.
Och ägarna gillar när vi sitter där!
Jag gör det också!
Då får jag min "dos" av företagande! :-)
Att sitta mitt i verksamheten och känna det som händer. Det är najs!
Jag älskar att göra besök i företag. Det är små små världar för sig liksom.

 Mitt i att jag satt där så ringde min telefon och där var en tjej som jag jobbade med 2005!
VA! Hon hade sett mig flasha förbi i en gemensam kontakts LinkedIn inlägg och hon ringde direkt.
Så kul!
Det visade sig att hon nu jobbar i närheten och vi har kopplingar som gör att vi bara måste träffas framöver.
Så, vi ska boka in ett besök. Världen är sååå liten!

Chefen och jag avslutade veckan med att hämta en otroligt fin bukett och åka på ett besök.
Det lustiga var att jag bara beställde en "bukett i höstiga färger"...
Sen visade det sig när vi klev in genom dörren, att företagets "färg" var just orangeröd!
Så buketten såg ut som att den var jätte väl genomtänkt!

 Sen pep vi till landet.
Maken åkte direkt från jobbet, med stop för lite handlande och tankande.
Jag åkte hemifrån, med barnen, med stop för tankning.
Vi åkte alltså från två olika håll och möttes sen i en korsning! Hur coolt är inte det?
När maken åkte förbi korsningen, var jag ett par minuter från den och efter ett par km låg jag bakom honom! :-)
Oddsen för det?

Här ute är det blött. Otroligt blött!
Det har regnat och regnat. Killarna som bygger på vår lilla friggebod och förbereder lite markarbete och så, har fått kämpa med vattenmängderna och fått pumpa och ha sig.
Plus gräva nya diken och lägga igen på andra ställen. Inte bara på vår tomt utan lite här och där på området!
Det bokstavligen klafsar i skorna när man går på tomten.

Men - det ÄR mysigt! :-)
Vi var ute en stund när vi kom (när man landar här ute, träffar man ju på minst 2-3 grannar som vill prata..) sen drog jag igång brasan och massor med ljus!
Mysfaktor stor!

 Det är något speciellt med eld..

Jag ska plocka in alla krukor som står ute nu och sätta blommorna på andra ställen.
Så får jag se om dom överlever eller inte.
Jag hade tänkt åka och köpa ljung och kol, men butiken är stängd idag. :-(
Så det får bli hemmavid runt nästa helg i stället.
Vi har en butik lite längre bort, men där handlar jag inte av princip för det är så jäkla dyrt!

Det ska krattas lite och plockas in lite pynt.

Trots att det är blött och höstigt, så älskar jag att vara här!
Här är man ute ändå.
I radhuset blir man sittande när det är sämre väder.

onsdag 20 september 2017

Längtan att sakta ner lite.

Jag har tittat på ett program på Svt senaste dagarna som heter Kalles sex liv.
Det är ett program som många borde se. Inte för att alla kan eller vill, byta sitt liv så radikalt som vissa av familjerna i programmet gjort, men att bara tänka tanken.
Måste vi leva såhär?
Måste vi bo såhär?
Gör vi det vi vill göra?
Konsumerar vi för att kompensera för något annat? Vad jagar vi?
Vi köper hus och grejer och måste jobba mer, för att tjäna mer pengar för att kunna köpa större boende och mer grejer.
Grejer som man sen inte hinner använda, för att man måste jobba mer för att tjäna mer...
Och så är man fast i ekorrhjulet.
Jag tror att det är verkligheten för många.

Vi pratade om det idag på lunchen, vilken skuldfälla många sitter i, när boendet är så pass dyrt.
Bara en ränteuppgång på ett par procent, skulle göra att många inte klarar av det.
Tänk om värdet på bostäder faller. Hur många kan bo kvar?

Vi pratade även om programmet vid fikat idag, fler än jag har sett det och blivit lite "sålda".
En kollega bestämde sig på rot, att göra det hon alltid drömt om, att bli dansinstruktör i en specifik dans. Varför hon inte gjort det förut kunde hon inte förklara. För hon hade kunnat.
Och nu anmälde hon sig till en kurs!
En annan kollega bor i stan och hatar det. Hon bor där endast för barnens skull, som vill bo där. Och som iofs inte vet något annat.
Hon sa "när dom flyttat, då flyttar jag med, Jag hatar stan!".. och då har hon bott där i 20 år nu.
Det är ju sorgligt!
Som tur är har hon ett ställe på landet att åka till och hon beskriver också det där med att dra korta andetag när hon är i stan och plötsligt kunna andas djupt, när hon är på landet...

Måste vi konsumera allt vi gör? De flesta av oss har garderober och garage full av grejer som knappt används. Det kunde vi också konstatera många av oss. Vi har mängder med "skit" som vi inte behöver.
Det är säkert så att vi skulle kunna sälja 50% av våra saker och ändå knappt se någon skillnad.
Skåpen skulle garanterat se lika fulla ut. Och det ÄR ju galet!

Det var inte direkt några "nya" tankar för mig, jag har tänkt i dessa banor rätt mycket, min längtan till landet är ju en direkt orsak av det.
Det är inte bara längtan till landet, utan till ett mer jordnära liv. Långsammare.
Inga bilköer, inget ljud från stora vägar. Vatten, natur, skog.
Att börja morgonen med att dra in lite frisk luft och se en ekorre hoppa förbi. Att avsluta dagen med att ta en sväng till havet.
DET. Jag tror att vi skulle spara pengar på att bo där ute jämt, för att vi inte skulle lägga pengar på krafs som det lätt blir när vi inte har något annat att göra än att åka och shoppa. Typ.
Nåja, det är en mycket spännande serie helt klart.

Det har ju blivit rätt mycket höst nu, (första morgonen idag med plusgrad!) men är otroligt grönt på landet fortfarande.
Humlen är jättefin!
Så grön mot den blå himlen.

 Snart har pergolan tak! :-)

 Som allt är jag ju grymt osugen på att åka därifrån när det är dags, men det är ju bara att pipa iväg och förbereda veckan som kommer.
Sen är det skönt att veta att vi åker ut varje ledig minut.

Jag gör som jag brukar. Tröstar mig med _riktigt_ blingigt nagellack! :-)

Det är rätt fullt upp med jobb nu när verksamheten är i full gång, så dagarna går fort.
I vanlig ordning rullar det på med de så kallade "basuppdragen" dvs det vi alltid gör, men även nya spännande saker.
Och vi fick precis veta att det kommer att hända saker på vår sektion nästa år.
Precis som vi hoppades på, så innebar ny chef att det händer lite grejer. Toppen!
Jag har även en känsla av att det kommer att hända annat, det är signaler jag får.. och inte mig emot om det blir så.
Det kanske är dags för lite förändring? :-)
Just nu har jag fyra dagar där jag ska läsa mängder av text och sen summera ihop det till något bra..
Det gör att jag nu inte kommer att sitta så mycket på kontoret.
Sen, när det är gjort har jag tre dagar med bara externt jobb, där jag knappt kommer att hinna sitta vid datorn.
Varierande är det! :-)

Vi är nu över 100 personer som sitter på min avdelning och det märks, inte minst i köket!
Häromdagen fick alla ett mail med "tro mig, jag kommer att vara som en blåslampa i häcken på er"... fast med finare ord.
Slabb i köket gör mig galen!
Att man bara reser sig och går och skiter i att det är kladd överallt!
Nope!

Så nu har jag morrat lite och det har varit mycket renare i köket senaste dagarna...

Dock, är det äckligt i köket hemma!
Alla dessa blomflugor som dyker upp varje höst! Nu har jag "fällor" ute lite här och där.
Usch! Äckligt!
Höst är det verkligen!
I morse hade vi EN plusgrad! Brrr...
Samtidigt är det najs.

Tiden går såå fort! Det är full fart fram till höstlovet, där jag sen kan vara lite ledig och ska på kurs!
Och vips efter det är vi ju inne i kalasandet och vips ska man köpa julklappar!
Det är ju galet faktiskt.
Inte konstigt att man känner att man vill stanna tiden lite, eller gå långsammare! :-)


söndag 17 september 2017

Där jag kan andas.

Nu är det på rull...Jobbjobbjobb.. :-)
Men det är skönt.
Jag har en ny favoritplats på kontoret. Som jag älskar att ta en kopp kaffe, sätta mig i en soffa och jobba.
Det känns ju som att man inte jobbar. (Och möblerna är såå snygga!)

En av morgnarna åkte jag på ett frukostmöte.
På plats kunde man lämna sina visitkort för att tävla om en långhelg med en sprillans ny bil.
Jag konstaterade att "näe, en långhelg duger inte. Ska jag vara med vill jag tävla om att FÅ en bil!
:-D"
(Vi får inte vara med i utlottningar och tävlingar och får absolut inte ta emot "gåvor")
En annan person som var där, tyckte att det hade varit hysteriskt kul om jag vunnit och sen stripat bilen med "Jag vann!" :-D
Men så kul ska vi inte ha...

Veckan har även innehållit en liten kris. Eller, en stor!
En av hushållets telefoner råkade nämligen åka med i badet. Oops.
Det tog en stund innan ägaren till telefonen vågade säga att det hade hänt (det var ju lite klantigt) men sen stängde vi av den, plockade ut korten och dammsög alla öppningar, för att suga ur eventuell fukt.
Sen fick den sova i en påse med ris hela natten.
Och -taddaa! Morgonen efter, funkade den.

Det har varit andra "kriser" i veckan, som gör att jag verkligen är glad att vi kunde åka ut till landet. För att få lugnet och rensa huvudet.

I det jobba jag har, träffar jag på så många tunga frågeställningar och får information som gör en matt.
Det finns massor i samhället som fungerar bra. Men det finns också massor som inte fungerar alls.
Där det rinner ut pengar och resurser.
Där man vill väl, men det blir så galet.
Och det är frustrerande. På riktigt frustrerande.
Jag var på ett möte, där jag satt med hakan på knäna stor del av tiden och sen blev jag rakt av arg.
Och jag var inte ensam om det.
Vi var flera som gick därifrån otroligt frustrerade. Över att man gett pengar till inkompetenta personer.
Där man gått över ån efter vatten.
Där man stolt presenterar en person som "otroligt kompetent" och sen visar det sig att personen inte hade en aning om hur livet ser ut och är på riktigt.

Det var otroligt skönt att komma ut på landet och bara njuta av tystnaden och dofterna.
Det är som att jag på landet kan dra riktigt djupa andetag och fylla kroppen med syre.

Senaste tiden har det ju regnat helt galna mängder här ute, så nu är det blött!
Solen sken och det var ett magiskt ljus. Tyvärr hade jag inte "riktiga" kameran med mig. Men det blev rätt coola bilder ändå. :-)

Det är rätt grönt fortfarande vilket jag antar beror på att det är så fuktigt.


Vårt svanpar cirklade runt och såg ut att ha det rätt gott.
Det har poppat upp svampar överallt. Mängder!
Synd att dom inte går att äta. :-)

Vi fick ju massor med fina grejer av gammelfarmor häromveckan.
Jag packade flera kassar som stått i tvättstugan och väntat. Och jag har glömt bort vad som var i dem så det blev rena julafton att packa upp dem! :-)

Jag gillar sånt här glas! Man ska nog dricka ur dem...men jag ställde i ett par värmeljus!
Najs.
Hon hade så mycket vackert som ju passar perfekt i den här miljön. Helst skulle jag ju vilja ha dem framme för att dom är vackra.
Små frukostskålar och äggkoppar.
Ni fattar ju att det inte går att lämna så här fina grejer!

Och det som var lite ballt, var att jag såg en skål när jag öppnade ett skåp. Va?
När vi köpte landet, lämnades en hel del kvar, bland annat en liten skål som jag gillar. Jag har försökt hitta fler, men inte sett dem någonstans. Inte på loppis och inte i butik.
Men- gammelfarmor hade en likadan som jag hade och en större! Wee!
Så coolt att kunna ha tex bär i den stora och grädde i de små.

Jag har en mängd med dukar och annat som ska plockas igenom, men det tar jag sen.
Några ska sys om till avskärmningar och solskydd.

Det var najs att äntligen vara på landet, även om jag inte riktigt vet vart jag ska börja med höstfixet.
Jag visste att jag inte hinner något sånt denna helg, utan den här helgen var till att vila och andas.

Sent på fredagskvällen gick vi över till grannarna, som har en tomt som består av en hel del berg.
På ett ställe har dom en klippskreva, där det går perfekt att elda lite brasa, utan risk för jordbrand.
Iofs var det ju så otroligt blött i backen nu att det nog skulle vara svårt att få fjutt på något ute alls.

Det var otroligt mysigt, trots att det kom lite regn emellanåt.

Jag kröp i säng rätt tidigt, för att jag skulle jobba dagen efter.
Det var ingen tidigt morgon, jag var på plats klockan 9 och ställde i ordning vårt tält.
Dock, fastnade jag i en poliskoll när jag var nästan framme.
Det är otroligt länge sedan jag behövt visa körkort och blåsa.

Vi hade bra bemanning och det kom folk i jämn ström. Jättekul!
Det är första gången det görs en sån här grej i just det här området, så vi hade ingen aning om de skulle bli en flopp eller inte.
Men det kom riktigt mycket folk.

Jag gillar såna här event och jobbar gärna! :-)
Nu hade jag ett pass på 3 timmar och det var lite "näe, ska jag sluta nu?" när mitt pass var över. :-)

Men, vi hade gäster på landet, så det var bara att susa hemåt.
Timmarna jag jobbade idag ska jag ta ut vid höstlovet.

Det har varit så skönt här ute. Det är inte bra att det går mer än 2 veckor emellan. Jag mår inte bra då.
Jag tror att det är svårt för andra att förstå det här med att vi bestämt oss för att flytta ut.
Senast häromdagen fick jag höra "ja, men skulle ni bo hela tiden är det ju inte samma grej, det är ju för att ni inte kan det..."
Och jag blir lite irriterad när jag hör det. Ingen annan vet ju hur det känns i oss. (Mig)
Att bara liksom nedvärdera det som att "det tycker ni nog inte egentligen".... JO det gör vi!
Man tror verkligen inte att vi ska flytta så snart vi kan.
Men det kan man hoppa upp och ge sig på att vi ska! :-)

söndag 10 september 2017

Blommor och höstförberedelser.

Det här är en helg som borde varit tre dagar. :-)
Man vill hinna så mycket kul.

I fredags hoppade jag igång Låna & Läs. Jag hade nästan glömt bort det! Först längtar jag till 1 september och sen missar jag att det gått flera dagar! :-)

Första boken lånad. Men den får vänta lite, för jag läser just nu Bjönstad. Och den är bra, men kräver en del tankeverksamhet för det händer så mycket med alla individer, så jag läser den ovanligt sakta.
Samtidigt så bär jag runt den överallt för att läsa en sida då och då.

Stora dotter dök upp lagom till middagen. Fredagstacos! :-)
Maken och jag drog på bio. Det är alldeles för sällan vi gör saker bara han och jag. Behovet finns ju, men samtidigt så blir det inte av.
När barnen är större är det så lätt att göra kul saker med dem i stället. Men nu tog vi oss i kragen.
Efter att man gått på VIP bio är det jättesvårt att gå på vanlig bio! Det är så najs att kunna peta upp fötterna och sitta bekvämt.
Igår var jag iväg på en trädgårdskurs om perennerer.

Stället var fantastiskt. Vildvuxet men ändå fint.

Omgivningarna var otroligt mysiga med många olika planteringar. Man blir ju helt såld!

Vi satt inne ett par timmar på förmiddagen och gick igenom grunderna. Jättebra!
Mycket har jag gjort rätt, men jag fick också lära mig mycket nytt och fick tips som är bra.

Sen gick vi ut, med en karta och listor på blommor som var planterade i olika rabatter och sen pratade vi om alla. Hur dom växte, var dom trivdes och vad som gått fel.

Vid första anblicken tycket jag att rabatterna var jättefina och perfekta, men sen när vi gick igenom dem insåg man ju att mycket gått galet och de såg inte alls ut som tänkt! :-)

Det var en sak jag fick med mig av han som höll i kursen. Man kan förbereda bra, göra som man ska, mäta, räkna och plantera rätt.
Sen - gör blommorna precis som dom vill ändå och trädgården utvecklas i egen takt.
Men det är ju det jag gillar.
Visst är det härligt med perfekta trädgårdar där allt är välskött och vackert. Men, jag gillar ändå bäst när det är lite vildvuxet och man ser att man haft en tanke och verkligen jobbar med trädgården, men den ser ut att leva ett helt eget liv.
Det är nog därför jag hittills satt så många revande och klättrande perenner, för att dom inte går att tukta på samma sätt som andra växter.

Planteringarna var fantastiskt vackra och vi gick ju bara runt och suckade..


Sen är det lite speciellt att gå runt och kika på blommor med folk som är lika intresserade som en själv.
Det "oades" och "aahades" överallt i gruppen och man ser ju hur det går igång i huvudet på alla!

Det roligaste var att när vi summerade dagen sa han som höll i kursen: "Nu får ni INTE åka och köpa perenner! Ni måste åka hem, smälta det här och tänka. Sen ska ni planera, mäta och tänka igen. Göra en karta över trädgården eller rabatten och tänka igen. SEN får ni köpa perenner och då är det våren 2018!" :-)
Och så rätt han har!
Jag hade ju velat åka rakt ut till landet och börja gräva. :-)

Nu ska jag i stället fundera över vintern.

Jag hann precis hem och hoppa i lite finare kläder och så drog vi iväg på en liten kräftskiva.
Det är ett kompisgäng som hållit ihop massor med år, men som träffas mer sällan efter att alla fått en drös barn och ska få ihop livet med barnen, jobben, studierna, bostadsbyggandet och flyttandet...
Typ.
Men igår fick vi ihop det och alla barn lekte och röjde. Lilleman ville inte, för han är ett par år äldre än alla andra, så han fick stanna hemma.
Jag tror att de rörigaste åren nu är över så att vi kan träffas oftare framöver.

Nåja, jag drack inget. Det är inte värt kalorierna. :-)
Och det blev lite rökta räkor, lite paj och ett par kräftor. Och en liten bit cheesecake.
Så middagen blev "bra" ändå.
Det är ju alltid en utmaning när man är bortbjuden.

Idag gjorde jag världens godaste lunch till mig och maken.
Jag har snöat in på chevreost! Ost, valnötter och balsamvinäger. Åh, mums!

 Sen skulle Lilleman på kalas.
Det var en hel del avstängningar idag pga ett cykellopp, så det gällde att åka rätt väg!
Vi kom fram precis när man hävde avstängningarna...

Vi droppade av honom och så åkte vi till närmsta centrum.
Och nu är de ju kanonhärligt att bara kunna strosa runt och sen sätta sig och ta en kaffe i lugn och ro.
Minime festade loss på en daimtårta, som jag smakade två skedar av.
Maken och jag drack smaksatt kaffe i stället.

 Sen strosade vi lite i butiker.
Minime hittade mössa och vantar, vilket verkligen behövs på morgnarna nu.
 Och hon har fått tydlig order om att hålla redan på vantarna! Oftast har vi bara en av varje efter ett par veckor. :-(
Och till hennes stora lycka, fick hon ett par höst/vinterstövlar. Hon är lika tokig i stövlar som mig! :-)
Jag har flera par som nästan ramlar sönder och som jag inte förmår mig att slänga....

De här är fodrade och riktigt snygga. (Hon har hållit i ett par ridstövlar i en butik på landet och jag har bara vägrat...)
Dealen blev att hon fick dem om hon gick med på att köpa jeans som gick att peta ner i skaften..
Hon hatar vanliga jeans och bara vägrar vilket jag kan förstå. Dom sitter åt, skaver osv.
Men hon kan inte gå runt i tights hela vintern, så nu gick hon med på att köpa ett par jeans med jättemycket stretch och tjocka strumpor. Så, nu är det jeans eller tjocka strumpor under tights/ shorts/kjol.
Jag förstår hennes intresse för kläder, absolut och hon är ofta otroligt snyggt klädd, men det måste även vara varmt och gå att leka i.
Inte helt lätt.

Jag hittade en väska som jag bara _vill_ ha! En don&donna datorväska.
Så snygg! Finns även i svart.
Den är ganska stor inuti, med tre fack, så man kan ha datorn i den plus allt annat jag vill ha.
Datorväska är inte lätt.
Jag fick en jättefin av maken i julklapp och den ÄR bra, men där får jag bara in datorn, telefonerna och kanske en mapp.
Inget annat.
Nu när vi ska sitta mer flexibelt kommer jag att behöva ha med mig lite grejer och då blir det alltid en dataväska med jobb och en handväska med privata saker.
I den här tror jag att allt skulle få plats.

Så, nu har jag dealat med mig själv och lovat att när jag gått ner så att jag bara har 5kg kvar till min målvikt (Min perfekta vikt ligger ännu 5 kilo lägre, men det tror jag inte är möjligt utan en enorm kamp, så jag nöjer mig med 5kg mer..) då ska jag köpa den här till mig! :-)

Jag har 5 kilo kvar till dess och jag inser att jag nu måste börja träna igen.
Maten går bra nu, verkligen och jag äter otroligt lite godis och socker mot i somras. Det känns överallt och märks på kläderna, men inte på vågen.
Så, nu måste jag börja träna lite kondition och förbränning, så är det bara.
Men jag är jättenöjd med hur det gått hittills.
Nu måste jag bara hålla i det. Varje dag.
Det har varit en kul helg, och nu kommer en spännande vecka som avslutas med att vi drar till landet.
Det kommer att vara ett dammåln efter oss när vi piper iväg! :-)

torsdag 7 september 2017

Sockerkampen.

Jösses vad jag är stolt över mig själv!
Det är svårt för andra, som inte har problem med sockret att förstå vilken kamp det är att låta bli, om man har problem med det vita giftet.

I tisdags var det stora flyttdagen på jobbet. Vi har blivit sisådär 20 personer fler över sommaren och hela souterrängvåningen har byggts om från post, vaktmästeri och tryckeri, till kontorslandskap.
Vi var ytterst tveksamma när idén kläcktes. VEM vill sitta i källaren liksom?
Men, vartefter det byggdes så blev det mer "jahaaa...hmmm.... där kanske man vill sitta?" :-)
Jag sitter kvar där jag suttit nu drygt ett år. Men sen får vi se, det kan hända att jag också piper ner när jag ser hur och var alla sitter.
Om jag ska sitta i storrum, då vill jag inte sitta mitt i smeten, utan i ett hörn eller så.
Samtidigt skulle jag behöva sitta närmare vissa kollegor än jag gör nu.
Men, vi har flera snygga och sköna soffor där jag nog kommer att sitta mycket! :-)

Nåja, när alla flyttat bjöd chefen på riktigt färska bullar. Och -finns det något godare än färska bullar???
Åh...men jag tog ingen! Jag åkte på att lägga alla som blev över i påsar och frysa och jag tog ingen då heller!
För mig är det stort, när det ligger socker mitt framför näsan och jag inte äter.
Likadant var det på måndagens möte, där det kom kaffe och godsaker till mötet. Nästan alla tog och jag sa nej tack.
Och nu säger jag ofta det: "Jag äter inte socker"... Precis som att andra inte äter fisk eller nötter.
Jag är allergisk.
Men det är en daglig kamp, verkligen.

Igår var vi iväg på en lite märklig grej. Makens farmor har flyttat till ålderdomshem och nu var vi närmaste där och plockade ut saker som vi ville ha.
Anledningen till att det känns märkligt är ju att hon fortfarande lever! Men, hon har tagit med sig allt hon vill ha och får plats med och nu ska lägenheten hon tidigare bott i säljas.
Och - tanten har mycket fina saker! Har alltid haft!
Jag brukar gå runt där och dregla över fina saker när hon bodde där! :-)

Och som tur är, så har jag helt annan smak, än många andra i familjen! :-D
Det var tom så att min svärmor sa till maken "säg åt henne att komma! Det finns massor som ingen annan vill ha!"... Jag vet inte om det är en komplimang direkt... :-D

Och vad är då det? Jo, dukar i olika former. Många både handvirkade och handstickade!
Jag plockade ut sådana som jag funderar på att faktiskt sätta upp som solskydd i fönster på landet.
Och som små gardiner.

Jag fick också flera kannor. Jag som älskar kannor! :-)

 Den här kannan är ju bara underbar!

Och jag kunde inte låta den här soppterrinen stå kvar, när ingen ville ha den!
Det går ju liksom inte...
 Det blev ju finfint i min lilla samling! :-)
Här står inte alla kannor jag har.... det säger en del om hur mycket jag gillar kannor!

 Jag fick också mängder av kökshanddukar som jag också älskar. Jag använder massor med handdukar jämt!
Och när dom är gamla och lite slitna, då är dom ju som bäst.

Vi plockade även en massa annat fint, som ska åka direkt ut på landet. Det kommer att bli perfekt i de nya husen! :-)
Och - jag fick ett höganäskrus som är enormt stort! Som jag har stått och hållit i sådana och varit för snål för att köpa ett.
Som sagt, det kändes lite märkligt att gå runt och plocka i hennes grejer, men hon ville att vi skulle göra det. Och det är ju kul att kunna återanvända fina saker.

Den här veckan har gått så fort! Lilleman är på benen igen även om han är hostig, men det kan man ju vara länge, så det blev skola idag.

Stora dottern hörde av sig och undrade vad vi skulle göra i helgen. Jag:"Njäe, inget, bara hänga hemma..."
Sen kom jag på att jag ska iväg på på kurs nästan hela lördagen, dottern ska träna och vi ska på kräftskiva på kvällen..
Lilleman ska på kalas på söndag, så det måste köpas present.. och maken och jag ska iväg på lite skoj på fredag kväll...
Så..tja, det där "vi ska bara hänga i radhuset" var inte riktigt så när jag tänkte efter...
Stora sonen hörde av sig om vi skulle träffas i helgen, men han gav upp rätt fort.
"det är lika fullt som som vanligt alltså" konstaterade han.. :-)
Lite surt att inte hinna med dem den här helgen..
Dom har rätt fullt upp dom med, så vi ses alldeles för sällan.. :-(
Dottern, hon kommer hit ändå, trots att vi far fram och tillbaks, så då ska vi passa på att gå på Bio, bara maken och jag, för det var så länge sedan vi gjorde något sånt.
De små klarar sig ju utan barnvakt, egentligen, men just kvällar har vi inte varit borta så länge än.

Lilleman vill inte följa med på kräftskivan heller, så dottern erbjöd sig att hänga med honom en stund på kvällen när vi är borta och det tycker han ju är kul, trots att han erbjöd sig att vara hemma själv.

Jag längtar ju till landet som en tok, men det blir inte förrän nästa helg. Då ska jag jobba på lördagen, men åker från landet. Det går inte att vänta längre nu, nu måste vi ut!
Det har hänt lite med byggförberedelserna...det har varit lite översvämning så en granne åkte och köpte en dränkpump åt oss (har man bästa grannarna eller?)
Rivningslovet väntar vi fortfarande på... Hur segt är det inte??? Vi måste snart påbörja rivandet om vi ska ha en suck att hålla någon sorts tidsplan.
Vi har ju tagit lite semester runt höstlovet för att påbörja rivningen. Vi måste boka in både elektriker, VVS personer och en container.
Inget av det går att göra innan vi fått ett ok.
Frustrerande är ordet.
Är det något som inte funkar i hela länet vi bor i, så är det bygglovsärenden!

Nåja.
Idag är det torsdag och veckan har varit bra. Lagom mycket jobb, roliga grejer och min nya kollega och jag har börjat hitta vårt sätt att jobba.
Vi kommer att komplettera varandra väldigt bra, det märks.
På avdelningen är det lite komiskt nu, för vi har fått så många nya kollegor! Man har ingen som helst aning om vem som jobbar, vem är besökare, vem är konsult osv.
Man får presentera sig varje dag för flera personer.
Vi som har jobbat en stund, även om det inte är så länge, känner oss lite lätt förvirrade och jag kan bara tänka mig hur de som precis börjat känner sig!

För mig känns det riktigt bra att äntligen känna mig "gammal i huset" . :-)
Idag hade jag ett möte med en väldigt inspirerande företagare tillsammans med en annan person, som driver en spännande verksamhet (det är det jag gillar allra mest, när jag träffar en person och direkt känner "du ska träffa den här personen som jag känner" och så får jag till ett möte och det blir jättebra och jag vet att företagaren kommer att kunna ta sin verksamhet till en ny höjd tack vare att jag har fört dessa två personer samman! ) och när vi lyssnade på den här företagaren kände jag igen så mycket han pratade om, hur det är att vara i starten av något spännande, men också behöva lägga ner sin själ och jobba 20 timmar per dygn.
Det kommer att lossna och han kommer att tjäna grymma pengar, tror jag. Men slitet....
Jag tror till och med att jag skulle ha ett spännande jobb där om jag ville, han söker nämligen en person som behöver göra sådant som jag kan, men det är inte alls aktuellt.
Att vara mitt i den cirkusen och mitt i stormens öga.. Nej, det har jag gjort.
Kanske, kanske, när barnen är så stora att dom klarar sig helt själva.
Men nu.
Nu är jag så tillfreds att det är löjligt!

tisdag 5 september 2017

Tacksamhet.

Oj, vad det blev höst! Bara sådär!
Det började regna i förrgår kväll och på natten när jag var uppe med lilleman som gick i sömnen, hörde jag hur det rev och slet i fönsterblecken.
Det kändes som en mindre storm.
Och som det regnade igår morse! Vi brukar inte mjäka med barnen, men Lilleman var hyfsat förkyld, så vi la faktiskt cyklarna i varsin bil och körde dem till skolan.
Och det öste ner!

Jag åkte på ett möte, till makens jobb faktiskt, strax innan lunch och E4 var inte kul. Jag brukar sällan bry mig om väglag, både regn, snö och halka funkar, men igår var det inte skoj.
Regnet öste ner, vägen var som en sjö och det bara sprutade vatten runt alla bilar för att inte prata om långtradare!
Inte skoj.
Fram kom jag i alla fall och mötet gick bra.
Det blir ju alltid lite lustigt när man möts såhär och folk inte vet att maken och jag är gifta.
Han var inte med på just det här mötet, men han kom förbi och åt lunch samtidigt som vi åt och då blir det ju lite höjda ögonbryn när vi tar i hand först och han sen säger "tjena snygging" och så får jag en puss på kinden eller ibland på munnen! :-) (Man får ju anpassa sig till vem som är med. Vissa garvar men för vissa kan det vara obekvämt..)

Mitt i mötet får jag ett meddelande av maken att han åkt hem, för Lilleman hade hört av sig och varit lite ynklig.
Det regnade inte lika mycket på hemvägen, men trafiken var seg ändå.
Hur skönt är det inte att slippa bila vardagsvis?


Väl hemma mötte jag en rätt rosslig och febrig kille som låg nerbäddad i soffan. Maken hade varit via apoteket och fyllt på förrådet, som vi upptäckte var tomt här!
Alla mediciner är kvar på landet.

Jag hoppade direkt i mjukisbrallorna och tände en massa ljus!
Är det skitväder så kan man lika gärna njuta av det!
Är det något som är mysigt med hösten så är det ju ljusen man kan tända.

Sen blev det "sten, sax, påse" om vem som skulle vabba. Egentligen är han ju så stor nu att han klarar sig. Men är man jättefebrig så är det inte så kul att ligga hemma själv och just den här veckan har vi dagar då det går att jobba hemma.
Idag är vi tom uppmanade att jobba hemma hos oss, för att det är en stor flytt i huset jag sitter i.
Så, jag tog förmiddagen idag.
Jag sov lite längre och lät Lilleman sova ut (Han vakande 10:30!) och skjutsade Minime till skolan.
Hon är inte så förtjust i cyklandet så hon var ju mer än lycklig att få åka bil! :-)

Maken hämtar henne när hon slutar och jobbar hemma på eftermiddagen i stället. Det är ju guld att vi kan göra det!
Framförallt har vi godare kaffe hemma än på något av våra jobb! :-)
Jag ska ta en sväng till Naprapaten innan jag smyger in på kontoret och ser om det överhuvudtaget är lönt att vara där idag.

Det är verkligen skönt att kunna jobba som vi gör.
Jag pratade med en person, som också drivit eget en lång tid, om det för ett tag sen. Stora fördelen med att vara egen företagare är att man bestämmer sina tider själv. MEN- det blir ju ofta jobb jämt. Morgon som kväll och även helg.
Ska något göras, så gör man det. Kunden kommer alltid först och fakturan ska ut om det ska komma in pengar så att man kan ta lön.
Har man ett jobb som vi har nu, då är det nästan som att driva eget, men med alla fördelar och tryggheten! :-)
Den personen och jag var rörande överens om att det inte alls är dumt att vara anställd.
Men det har tagit oss båda många år att landa i att det "bara är ett jobb". Dvs man gör naturligtvis det bästa man kan i alla lägen och levererar det som efterfrågas, i tid och med kvalitet. Men. Det är ett jobb.
Det är inte på liv och död. I alla fall väldigt sällan! :-)
Bara det att make igår reste på sig och gick hem, när Lilleman ringde, det skulle inte ha hänt för ett par år sedan.
Tidigare"måste" han alltid något. Och så är det ju. Man har ju alltid något i pipen. Men nu har vi landat i att det kanske kan vänta, tills dagen därpå? Eller någon annan kan ta mötet eller svara på mailet.
Så har vi ju aldrig haft det.
Även lönen kom på tal för ett tag sen och tja, vi tjänar ju inte så mycket i offentlig förvaltning.
Men, det finns annat som jag uppskattar.
Närheten. Flextiderna. Att kunna jobba hemma. Semesterdagarna! Jag har 31 dagar och kan växla in 6 st till. Det är ju galet många dagar!
De flesta lov är många i organisationen lediga, så verksamheten stannar liksom av. Det läggs sällan möten på tex höstlovet eller påsklovet för att man tar hänsyn till att skolorna är stängda.
Och det läggs sällan möten innan 9 på morgonen och 16 på eftermiddagen, av den enkla anledningen att man ska kunna hämta på förskolan.
Sånt är mer värt än en jättehög lön där man inte får livet att gå ihop sig.

Och vi har verkligen landat senaste året. Det märks väldigt tydligt. Lite beror det på att barnen blivit större, men även att vi har landat i livet på något vis.
Stora beslut har tagits och otydlighet har förtydligats. Vi vet verkligen vad vi vill nu och vad som ska hända under tiden vi väntar på att uppnå målen.
Maken och jag är både tacksamma men även lite förvånade över att vi kom ut på andra sidan och fortfarande älskar varandra.
Mer nu än någonsin. Men det kunde rätt lätt ha gått åt pipan när det var som värst.
Men det gjorde inte det och nu skördar vi på något vis..

Jag fick frågan häromdagen: Är allt bra, du är så tyst?
Och det stämmer nog för jag har liksom gått ner i varv rakt igenom. Det snurrar saktare inom mig och runt mig. Trots att hösten är full av aktiviteter och kalendern löjligt full.
Jag är ändå lugn. I vissa lägen känns det som att det blåser och snurrar, men jag står stadigt mitt i och påverkas inte.
Jag njuter av att lyssna och iaktta. Jag har lagt bort tidstjuvar och energitjuvar.

Det händer massor med ganska dramatiska saker bland familj, vänner och bekanta, vilket gör att det känns ännu lugnare hos oss.
Samtidigt gör det mig lite rädd. Vad ska hända nu när det känns som att allt har fallit på plats?
Det finns alltid i bakhuvudet. Att verkligen njuta av att det är såhär nu. Det kan vända när som helst.

Men jag tror att det är det här som gör att jag hela tiden längtar till landet.
Att kunna gå ut i skogen och sätta mig på en stubbe. Gå ner och sitta på bryggan. Bara njuta av livet.
Det hänger säkert ihop med åldern också.
Och att jag för första gången på snart 25 år inte har små barn!

Tacksamhet är ordet jag ofta tänker nu.